”Sverige var först i världen med en allmän pension. Beslutet togs den 21 maj 1913 – och det var den liberala statsministern Karl Staaff, som stod bakom reformen”, skriver Eksjöpolitikern och riksdagsledamoten Emma Carlsson Löfdahl (fp) i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt.
[adrotate banner=”27″]
Den var efterlängtad och berörde runt 80.000 äldre och handikappade, som därigenom slapp be om allmosor, även om pensionen i början var mycket låg.
Redan 30 år tidigare lades den första motionen om pension i riksdagen, då av liberalen Adolf Hedin. Men det tog sin tid innan man hittade en kompromiss som en majoritet kunde ställa sig bakom. Under tiden växte behovet av en reform.
Industrialiseringen ledde till ändrade livsvillkor och många hade inte längre mark och barn som kunde försörja dem på ålderns höst. Andelen äldre blev högre och för många kommuner hade försörjningsbördan för de fattigaste skjutit i höjden.
I början av 1900-talet hade Sverige förmodligen en av världens äldsta befolkningar. Under åren 1860-1900 nästan fördubblades andelen 65+, i relation till dem i arbetsför ålder, 15-64 år. Till detta kom den stora migrationen. På bara 30 år flyttade 670.000 personer – de flesta i tjugoårsåldern – från Sverige. Med en befolkning på runt 4,2 miljoner gav det stora effekter på demografin, särskilt på landsbygden.
Sverige genomgick också en snabb ekonomisk utveckling. Industrin växte och det traditionella trygghetssystemet i form av familj och mark fick en minskad betydelse, framför allt i städerna.
Detta gav ett allt större försörjningskrav för församlingar och kommuner. Skillnaderna var dock stora. Det skogiga Småland med sin magra jord hade mellan 3,5 och 4,5 procent som tog del av fattigvården.
Med allt fler äldre, allt färre markägare, och allt sämre möjligheter för yngre att sörja för sina äldre familjemedlemmar blev behovet av en reform allt tydligare. Männens rösträtt, 1911, bidrog säkerligen också till reformviljan.
Obligatorisk och unik
Det som gjorde reformen så unik, var att den var obligatorisk för hela befolkningen. Detta var vi nästan ensamma om i flera decennier framöver. Medan man i andra länder hade pensionssystem som liknade fattigvården eller som i Tyskland, där försäkringen bara täckte industriarbetare, valde vi ett generellt system. Karl Staaff menade att reformen skulle få ”en lyftande och enande verkan på vårt folk, främst därför att försäkringen fått karaktären av en folkförsäkring och icke blott en klassförsäkring”.
Detta genomsyrar än i dag Folkpartiet liberalernas syn på sociala försäkringar. De ska betalas av alla och omfatta oss alla. Generella försäkringar skapar en inkomsttrygghet för alla, oavsett vilken personlig risknivå man själv har, i form av sjukdomar eller funktionshinder. Generella och obligatoriska försäkringar gör också att premierna kan hållas låga i och med att alla omfattas. Detta är en hörnsten i den socialliberala välfärdspolitiken.
Emma Carlsson Löfdahl (fp), riksdagsledamot
Kommentarer
Ett svar till ”100 år- folkpartiet firar världens första allmänna pensionsreform”
Jaha Emma Carlsson (fp) slår sig för bröstet att de var Fp med karl Staff som införde Pensionssystemet. Men det var för de mest besuttna i samhället, Direktörer o tjänstemän som ville ha en frivillig inbetald Pension………………………….
Folkpension infördes 1913 men pensionsbeloppet var lågt och många hade svårt att klara sig på pensionen. Pensionsåldern sattes till 67 år (medellivslängden var ca 60 år). Tjänstemän hade högre betalt och tjänstemännens fackförbund hade överenskommit med arbetsgivare om en tilläggspension som betalades genom avdrag på lönen. Andra grupper hade inte på samma sätt möjlighet till tilläggspension.
En utredning föreslog 1955 ett system för allmän tjänstepension. Riksdagspartierna var oense om detta – de borgerliga ville att reformen skulle vara frivillig, medan socialdemokraterna tillsammans med SKP ville ha ett obligatoriskt system.
Vid en folkomröstning 1957 fick den linje som förespråkade ett obligatoriskt system flest röster. I riksdagen kunde socialdemokraterna inte driva igenom sitt förslag eftersom de politiska blocken hade lika många ledamöter. Men när regeringen ändå lade fram propositionen lade den folkpartistiske riksdagsmannen Ture Königson ned sin röst. Regeringens proposition gick därför igenom.
ATP-systemet trädde i kraft den 1 januari 1960 och de första ATP-utbetalningarna skedde 1963. (För mer om debatten om ATP-systemet se artikeln ATP-frågan). Allmän tilläggspension bytte 2003 namn till enbart tilläggspension.
Den svenska riksdagen beslutade 1994 samt 1998 om en stor pensionsreform.[4] Orsaken var bland annat att man ansåg det för kostsamt med ett förmånsbaserat system, utan valde istället ett avgiftsbaserat system. Vänsterpartiet var det enda partiet i riksdagen som motsatte sig förändringen. I det nya systemet grundar sig pensionen delvis på livsinkomsten och delvis på inbetalda premier.
För personer födda efter 1953 gäller det nya systemet fullt ut, medan för personer födda tidigare delvis får det tidigare systemet med folkpension samt ATP, allmän tilläggspension