Debatt

100 grisgårdar har lagts ned på en månad!

Nu jublar miljövännerna. Man har med svensk lag slagit ut en näring, nämligen grisnäringen. Jublet tilltar, då dioxinförgiftat kött från Tyskland säljs till dumpade priser i Sverige.

Köpare är främst storköken, som levererar mat till barn, skolungdom, sjuka och gamla. Målen är uppnådda – mat skall produceras billigt utomlands, inte i Sverige.

 

Försvararna av denna utveckling säger att det ekologiska växer. Förvisso gör det men från en försvinnande låg nivå. Skulle vi bygga svenskt jordbruk på den ekologiska efterfrågan fick vi lägga ned 90 procent. Jag tror politikerna skulle bli rätt glada över det.

 

Dessutom skulle den ekologiska produktionen snabbt ätas upp av import. Nu fullföljer regeringen Reinfeldt den Mats Hellströmska linjen (S) med den nyttiga och välgörande strukturomvandlingen då folket lämnar landsbygden och söker sig till produktiva näringar i staden och mat importera vi billigt från andra länder och tredje världen.

 

Det som av dåvarande högern och socialdemokraterna kallades ”den lyckliga välfärdsomvandlingen”.

 

Man frågar sig, varför inte höja ribban för andra produktionsgrenar i samhället. Det torde väl vara dumt att tillverka hus i Sverige, när det görs billigare i Baltikum. Förbjud skogsavverkning, det minskar biomassa. Lägg extra skatt på svensk el – den tillverkas bättre och billigare i kolkraftverk på kontinenten.

 

Det jag vänder mig mot är att det är politiskt gångbart att misskreditera svenska bönder med lagar som gör det omöjligt att bedriva svenskt jordbruk. Jag menar att regeringens jordbrukspolitik är lika otäck som SDs syn på invandrare. Grisbönder är liksom minkbönder ett släkte i grön keps mindre vetande. Därför skall de med legala medel utrotas.

 

Konsekvensen av reageringens politik är att unga företagare drivs från gård och grund, konkurs och livslånga skulder. Är det Maud Olofssons näringspolitik?

 

Jag vänder mig kraftfullt mot den politik som nu bedrivs. Bönderna skall ersättas för den diskriminering den svenska djurskyddslagen utgör. Det kan arrangeras med

direktbidrag på 7 kronor kilot producerat griskött eller ett gränsskydd mot import av griskött på ca 15 kronor kilot. Det är så mycket djurskyddslagen kostar.

 

Jag skäms över att mitt parti inte vågar ställa upp för grisbönderna (grisfarmarna på Stureplan undantagna).

 

LARS-HÅKAN HALLDIN (C)

Oberoende centerpartist

Eksjö

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook