Kriminalvårdens beslut om sammanläggning av strafftid ändras inte.
Förvaltningsrätten har nu avgjort ett mål om strafftidsberäkning avseende en man som dömts till livstids fängelse för narkotikabrott i Thailand. Målet avsåg sammanläggning av strafftid av det straff som mannen dömts till i Thailand och ett fängelsestraff som han tidigare dömts till i Sverige.
Mannen dömdes till livstids fängelse i Thailand men kom senare att benådas, varigenom hans livstidsstraff i Thailand tidsbestämdes till 36 år och 8 månaders fängelse. Sverige och Thailand kom därefter överens om att mannen skulle avtjäna fängelsestraffet i Sverige och straffet tidsbestämdes i Sverige till 18 års fängelse.
Mannen är sedan tidigare dömd av Svea hovrätt till fängelse för annan brottslighet och har inte avtjänat detta straff. Efter överföringen till Sverige från Thailand uppkom därför frågan om det straff mannen dömts till genom Svea hovrätts dom skulle sammanläggas med det straff som mannen dömts till i Thailand. Kriminalvården beslutade att sammanläggning av de båda straffen skulle ske till en sammanlagd strafftid om 21 år och 3 månader.
Mannen överklagade Kriminalvårdens beslut om sammanläggning av de båda straffen till Förvaltningsrätten i Stockholm. I sitt överklagande anförde mannen bland annat att beslutet stred mot europakonventionen och mot Sveriges internationella åtaganden mot Thailand. Vidare anförde han att den svenska regleringen av preskription av fängelsestraff innebär att det straff som han dömts till av Svea hovrätt skulle anses som preskriberat samt att Kriminalvårdens beslut stred mot Brottsbalkens reglering om längsta fängelsestraff vid utdömande av gemensam påföljd för flera brott.
I avgörandet har förvaltningsrätten bedömt att Kriminalvårdens beslut om sammanläggning av de båda fängelsestraffen inte strider mot Sveriges internationella åtaganden gentemot Thailand eftersom Sverige enligt överenskommelsen ska verkställa överförda personers straff i enlighet med Sveriges verkställighetsregler, däribland regleringen gällande sammanläggning av strafftid och att fängelsestraff verkställs parallellt.
Eftersom sammanläggningen inte innebär en förlängning av det straff som mannen dömts till i Thailand strider Kriminalvårdens beslut inte heller mot den rätt till frihet och personlig säkerhet som framgår av europakonventionen. Vidare innebär inte sammanläggningen av straffen att de svenska preskriptionsreglerna avseende fängelsestraff, vilka beskriver inom vilken tid verkställigheten av ett fängelsestraff måste påbörjas för att straffet inte ska falla bort, aktualiseras. Med hänsyn till att det nu är tal om en sammanläggning av två separat utdömda straff och inte utdömande av gemensam påföljd för flera brott tillämpar förvaltningsrätten inte heller brottsbalkens regler om längsta strafflängd vid utdömande av gemensam påföljd för flera brott, bedömer förvaltningsrätten.