”En elev har utsatts för kränkningar ifrån förskoleklass och följande år framåt. Min mening är att det är fråga om mobbning under längre tid och detta ser jag väldigt allvarligt på. Detta visar åter igen på att Vetlanda kommuns inte kan ge alla elever en trygg skolgång.”
Man kan ju undra vilket ansvar våra tjänstemän och politiker som arbetar med barn och utbildnings frågor tar i detta ärende, dom måste ta mobbningen på ett större allvar. Varför blev det inget resultat av de åtgärder man satte in i ärendet med det mobbade eleven?
Jag kan förstå att många elever på kommunens skolor känner otrygghet och att personalen inte tar ansvar för att för hindra kränkningar och mobbning så tidigt som möjligt. Vet verkligen kommunens barn och utbildningstjänstemän och fullmäktigepolitiker om vad som händer på kommunens skolor?
En elev har gått till skolan i en massa år med en känsla av utanförskap beroende på upprepade kränkningar. Samtidigt vet eleven att ingen lärare bryr sig eller tar ansvar för att förhindra kränkningarna fortsätter. Hur många elever går till skolan med denna känsla egentligen?
Jag anser att Vetlanda kommun måste bli mycket bättre på att ta ansvar för att utsatta elever ska också få en trygg och bra skolgång. Jag tror att en bättre kommunikation mellan lärare och skolledning behövs om man ska lösa detta problem. Jag har tidigare föreslagit att Vetlanda kommun skulle få en barnombudsman, denna person skulle kunna ha som uppgift att verka för att förhindra mobbningen i kommunens skolor.
Jag vill att barn och ungdomar ska känna trygghet och gemenskap i vår kommun, vi barn och ungdomar är kommunens viktigaste kapital så låt oss få den trygga uppväxts vi behöver!
Christian Janér (m)
[adrotate banner=”6″]
[adrotate banner=”7″]
[adrotate banner=”23″]
Kommentarer
6 svar till ””Ännu en gång brister Vetlanda kommun i att hålla koll på skolorna””
1. Lärare idag har fått en arbetsbörda som snart kommer ge resultat i fler sjukskrivningar. Man har så fullt upp med en massa administrativt att många elever kommer hamna mellan stolarna. Allt runt en elev ska dokumenteras, studieplaner göras, framsteg och svårigheter noteras, antimobbningsplaner författas och en uppsjö annat UTÖVER det en lärare ska arbeta med.
2. Färre och färre lärarutbildningar tillsätts. Ingen vill lägga 5 års högskolestudier på en utbildning som inte ger en vettig lön.
3. Respekten för lärare är i det närmsta obefintlig från både elev och föräldrahåll. Det räcker inte med att en lärare säjer till Kalle att sluta retas med Emma, för Kalle vet att inte ett skit kommer hända honom mer än ett samtal hos rektor. Den som får byta skola blir istället Emma!
Skolsystemet i Sverige var inte mycket att hänga i julgranen för 6 år sedan, men så dåligt som det är nu har det aldrig varit! Vad det beror på tycker jag du ska fråga de styrande i landet!
Utan fler lärare i skolan, som får vara LÄRARE och inte pappersskyfflare kommer ingen förändring ske!
Läraren: Det låter lite som att du/ni inte vill ta nåt ansvar för detta, har jag rätt?
Är ni inte utbildande till detta eller har ni inga skyldigheter för att stoppa detta?
Det är tyvärr många barn som har det så i kommunen. Varje dag år efter år, Vad man som förälder gör till slut ,då inget händer, är att flytta på det mobbade barnet till en annan skola och hoppas att det blir bättre där. Barnen som mobbar får vara kvar och fortsätter mobba nya ”offer” .På detta sätt förstärks deras beteende och man accepterar deras handlingar. Bätter handlingsplaner och framför allt åtgärder behövs så att alla skolbarn kan känna trygghet och glädje i skolan. Det är dags att ta problemet på allvar och göra något åt det.
Vi vet alla att många elever känner utanförskap av olika anledningar,. Christian,s artikel berör en. Självklart ligger ansvaret att värna barnens rätt till trygghet och skydd hos oss vuxna.
Skolans uppdrag är två: kunskapsuppdraget och det som förr kallades ”fostransuppdraget” dvs demokratiuppdraget. I dagens skola ligger focus på kunskapsuppdraget. Den andra delen av uppdraget inskränker sig till största del att framställa policydokument och handlingsplaner till viss del beroende på lärarnas arbetsbelastning. Elevhälsan menar jag behöver utökas. Behovet av en lokal Barnombudsman är av många orsaker stort. En lokal BO har Barnkonventionen som bas för sin verksamhet som ska vara i direktverksamhet med barn och unga och mot tänstemänmän/politiker/allmänhet….
För ett tag sedan utnämndes Umeå kommun till Sveriges Barnvänligaste kommun ett tips är att se hur det fungerar där.
Vi både vill och är utbildade för det Christian, men lärartätheten är för låg för att ALLA ska kunna känna sig trygga. Angående skyldigheter så skulle jag personligen aldrig gå in och fysiskt avstyra ett bråk mellan 2 elever, för då kommer uppsägningen och anklagelser för ”kränkning” som ett brev på posten. Idag kan en arbetsdag för en lärare se ut så här:
07.30 anländer till arbetet och plockar fram material till morgonens lektion i matematik.
08.00 eleverna kommer in i klassrummet, lektionen ska börja kl 8 men 3 elever ombeds gå ut med sina mobiltelefoner till sina skåp, en dispyt med en elev om att ta av sig mössan samt en annan dispyt med en elev som kastar papperstussar på en annan elev. Lektionen kommer igång kl 8.15 och löper på till kl 9.30. 2 elever har stora svårigheter under lektionen och kräver mycket stöd och tar tid från läraren som skulle gått till andra elever. Då stödlärare inte existerar och eleverna som kräver mycket tid egentligen skulle behövt gå i en klass med lägre tempo så hanns ungefär 70% av det tänkta materialet gås igenom.
9.30 är det fika, alltså rast för läraren. Då kommer istället en diskussion upp om ett möte med 4 föräldrar vars barn har bråkat i skolan och föräldrarnas barn skyller på varandra. Mötet avslutades med att alla 4 föräldrarna förklarade för rektor och närvarande lärare hur kass skolan är. Ingen egen reflektion om hur barn ska uppfostras från föräldrarnas sida alls! ”Rasten” för läraren avslutades alltså utan att rast egentligen hade förekommit, utan istället diskuterades arbetsrelaterade saker.
10.00 kommer nästa klass för matematiklektion, där samma sak upprepas som på morgonen. 4 elever saknas utan skäl.
11.30 är det lunch som intages tillsammans med elever. Lunchen för läraren blir avbruten 3 ggr på 30 minuter pga olika bråk mellan elever och skolbespisningspersonal som måste avbrytas. Lunchen intages således på 5 minuter, iskall.
12.00 är det ett extrainsatt möte där det ska diskuteras nya regler som kommer från skolpolitiskt håll. Det ska nämligen falla på lärarens roll att utförligt dokumentera alla papper som kopieras. Denna dokumentation ska rapporteras fortlöpande varje fredag till någon som aldrig ens kommer läsa materialet. Mötet drar ut på tiden så anländer i sista sekund till fysiklektionen kl 13. Behöver jag nämna att även denna lektion fortlöpte i en smula rörig form?
Kl 14 börjar jag förbereda morgondagens lektioner, varje klocktimma i klassrummet kräver 2 timmars förberedelsetid för att uppnå kvalité av godtagbar nivå. Rättar några matematiktest, författar brev till föräldrar vars barn inte klarat det senaste testet, ungefär 60% måste göra om det. Behöver jag nämna att jag blir störd ungefär 6 ggr av saker som föräldrasamtal, ombedd att vakta på rasten då en kollega är hemma sjuk och att vikarie inte finns på kartan att ta in.
16.30 anländer jag till hemmet, lagar middag, städar undan lite och kl 19 författar jag 1 fysikprov och 1 matematikprov. En förälder ringer och är arg för att dess barn inte klarat ett matematikprov. Däremot går det tydligen väldigt bra att träna fotboll 4 gånger i veckan. Kan det ha ett samband undrar jag, varpå jag får förklarat för mig att lite roligt måste sonen minsann få ha på fritiden. Min respons är att jag rekommenderar att sonen kanske kan träna 2 ggr i veckan, och istället lägga lite tid på studier men jag talar för döva öron. Kl 21 stänger jag ner verksamheten för att börja om med samma sak i morgon bitti.
För detta ädla verk lyfter jag den höga summan av 23500 kr/mån efter 5 års studier på högskola och 7 års yrkesvana. Lägg till detta alla möten som krävs för att diskutera hur vi ska bemöta alla nya krav på dokumentation som ni blåa tycker är så fantastiskt bra. Och skulle man nämna att det krävs minst 30 minuter om dagen HEMMA för att klara matematiken på högstadiet blir man idiotförklarad
Man kommer till skolan med ett ångest, man blir bemött av Vissa lärare på ett spydigt sätt pga skit som kan ha uppstått under skolans gång. Lärarna dömer en efter umgängeskrets för att en av kompisen kan ha dåligt inflytande på en. Man känner utanförskap, och försöker dras till umgänge som ger en uppmärksamhet. Ingen vill gå till skolan utan att bli sedd, (-Ja skolan handlar om att utbilda sig, inte om att träffa ”kompisar.” Ni förstår vad jag menar) Gymnasiet består av sjukligt konstiga och rasistiska lärare(dömer inte alla, riktat mot handel).
Njudungsgymnasiet har tappat sin trygghet. Man känner sig inte trygg längre i skolan, så som man kände när man gick på högstadiet. Flertal äldre tycker det är konstigt och förstår inte på idiotin när man berättar en vanlig skoldag.
Det är inte märkligt att det under 5 år har hänt ett x antal incidenter i gymnasiet där det varit allt från offentliga bråk, till döds fall och hot.
Gymnasiets lärare gör allt för lite, eller för mycket. Det är mycket hot om att du inte för göra de ena eller det andra, för att det kan leda till en avstängning eller hot om att man blir kickad från skolan (Även fast den pålästa och kunniga vet att skolan inte kan kicka ut en elev hur som hälst då det finns skolverketsregler att följa)
På tal om UF(Ungföretagande) Så är det sjukt idiotiskt att man inte får ha UF med andra utanför skolan, när det står i skolverketsregler och uf´s regler att det inte är ”emot” det på något sett.
Utbildningen är inte som det var för 7 år sen, det har förändrats en hel del, till det sämre. Men finns även framsteg i vissa områden. Har uppkommit en plats i gymnasiet som kallas för Omnibus där många elever med invandrarbakgrund men även svenskbakgrund verka gilla det väldigt positivt, då det ska vara väldigt ödmjuka och välutbildad personal på plats som hjälper skolans ungdomar med princip vilket ämne den en behöver hjälp med.
Det största problemet som jag ser ur min synvinkel är att Personalen på njudungsgymnasiet har hamnat i en ond cirkel. De är helt ute och cyklar när det gäller deras sätt att hantera olika situationer. De ”löser” problem på väldigt märkliga vis.
Det behövs ny team-work på gymnasiet, där man går emot mobbning, och lärosättet som erbjuds idag. En lektion börjar ofta med att en lärare kränker en elev pga olika anledningar offentligt i klassrummet. Hur får det en elev att känna, att bli kränkt framför sina kamrater. ( Visst, till viss del pågår det säkerligen orda byten mellan elev och lärare också där Eleven gör fel.) Men Läraren ska veta bättre. De ska kunna hantera situationer på ett korrekt vis.