Två matcher har redan spelats men det är på fredagskvällen som säsongens Elitseriebandy drar igen på allvar. Dags för Leif Hedbergs bandykrönika inför Vetlanda BKs första tävlingsmatch.
Vetlanda BK har en mycket tuff inledning. Broberg borta fredag och Sandviken dito på söndag. Och ni som har hängt med i bandysvängen sedan förra säsongen tog slut vet vad som väntar.
VBK har mer eller mindre barskrapats på sina mest namnkunniga spelare. Fyra av lagets toppfem när det gäller målskyttet har bland annat försvunnit. Kvar finns hela försvarslinjen och målvakterna, men sedan då..?
VBK har värvat kompletteringsspelare från Villa-Lidköping i Axel Ekholm, en rutinerad mittfältsspelare från grannen Nässjö IF, Viktor Lindqvist, samt två relativt okända spelare från finska Veiterä, Emil Fedorov och Eetu Peuhkuri.
För att börja med de två sista. För snart 40 år sedan värvade VBK två dittills okända finländare från just Veiterä, Timo Serenius och Leo Segerman. Blir Emil och Eetu hälften så framgångsrika är det mer än godkänt. Utan att på något annat sätt jämföra de båda paren.
Vad vi sett hittills så är det Eetu som stuckit ut mest. Han har också varit i Sverige en sväng tidigare och har mest/bäst bandyerfarenhet. Emil kommer från ishockeyn och även om han förra året låg i skyttetopp i Finland måste han ges tid för att etablera sig.
I övrigt är det ett oprövat VBK som på fredagskvällen skrinnar in i Helsingehus Arena. I ryggsäcken har man med sig flera bra resultat och matcher. Det är egentligen bara förlusten mot Motala som skämmer lite. I övrigt har det producerats som det ska – och faktiskt mer därtill.
VBK har gjort mycket bra matcher mot lag som Sandviken, Västerås och kanske världens bästa klubblag, ryska Neftyanik. Men…
Det är en sak att satsa på försvar och kontringar mot dessa lag. En helt annan att föra spel mot lag som Frillesås, Motala, Sirius, Tellus och Falun.
Jag nämner dessa lag av en anledning. För har man fyra av dessa lag efter sig i grundserien är VBK klart för slutspel. Den här säsongen går nämligen tio lag till slutspel där lag 7-10 inleder med åttondelsfinaler. Och dit går inte fyra av av de fem nämnda lagen. Det gör övriga lag.
För VBK :del gäller det att positionera sig så bra man kan i grundserien. Jag tror inte VBK kommer topp sex och därmed får spela kvartsfinal utan att ta omvägen via åttondelsfinal. I den kommer säkert VBK, Vänersborg, Sirius och något av hälsingelagen, Broberg och Bollnäs husera. Blir det sedan kvartsfinal för VBK är det bonus och varför då inte en revansch på Hammarby?
För att VBK ska lyckas med det krävs det att ytterhalvorna Tobias Nyberg och Niklas Gälman vågar ta ansvar i anfallsspelet. Och detsamma gäller mittfältaren Pontus Vilen. Detta är den stora nyckeln för VBK den hör säsongen. Vågar de tre kliva på och ta ansvar för anfallsspelet får lagen på nedre halvan det tufft att slå det gulsvarta laget. Målen? Givetvis Daniel Johansson vars utvecklingskurva pekar rätt uppåt. Kan sedan spelare som Adam Rudell och Axel Ekholms kurvor gå åt samma håll kommer målen också.
Av de matcher jag sett VBK den här säsongen, både live och via webben, så är det ett VBK som offensivt spelar mer rakt i djupled än tidigare. Undantaget då lyften till flyktade Joakim Andersson. Det är sådan bandy laget måste spela. Måste VÅGA spela. Och dessutom undvika att spela med huvudet under armen. Ska det droppas bakåt på egen planhalva ska det vara med säker marginal. Det har varit lite för många sådana till släntrande motståndare under försäsongen. Då blir man fruktansvärt straffat. Oftast med ett mål i fel kasse.
Förvarsmässigt ser kollektivet starkt ut. Och då tänker jag hela laget. För när motståndaren har bollen är Philip Lindqvist, Adam Rudell och Emil Fedorov försvarsspelare också. De får inte åka bort sig i försvarsspelet utan måste verkligen jobba med motståndarens anfall så långt ner på egen planhalva som de orkar. Men också kunna variera detta med att stöta högt. Inte minst mot de sämre lagen.
Jag har nämnt VBK:s inledning den här helgen. På torsdag kväll tar man emot Hammarby i Hydro Arena. Det kunde inte blivit mycket mer intressant…
LEIF HEDBERG