Ett allt tyngre artilleri av arbetsgivare och borgerliga tyckare kräver nu lägre lägstlöner för att få bukt med ungdomsarbetslösheten. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög men det är inte lönesättningen som orsakar arbetslösheten.
LO har gjort internationella jämförelser som bygger på siffror från bland annat OECD. Det finns inget belägg för ett samband mellan andel arbetslösa unga vuxna (20-24 år) och lägstlönens nivå. Det finns heller inget samband mellan sysselsättningsgraden och nivån på kollektivavtalens lägsta löner. Till exempel har Spanien och Luxemburg låga ingångslöner men ungdomsarbetslösheten är hög. I Norge och Danmark är ingångslönerna förhållandevis höga men ungdomsarbetslösheten är låg.
Drygt 20 procent av en årsklass fullföljer inte sin gymnasieutbildning. Att ungdomar hamnar utanför arbetsmarknaden beror knappast på ingångslönerna i kollektivavtalen. Istället handlar det om att regeringens utbildningspolitik är minst sagt usel.
Utbildningssystemet måste ge stöd till de mindre studiemotiverade så att alla kan nå upp till en utbildningsnivå där de kan få och behålla ett arbete.
Till leda upprepar arbetsgivarna att det är för dyrt med personal. Krav på sänkta ingångslöner ligger i linje med deras mantra. Frågan är vad som händer i till exempel servicebranschen – en bransch som är en så kallad framtidsbransch om villkoren blir ännu sämre? Vi tycker inte att det varken är försvarbart eller rimligt att landets unga ska starta sitt yrkesverksamma liv i en bransch där lönen är så låg att den inte räcker att leva på.
De som arbetar på kollektivavtalets lägsta löner har en svag ställning på arbetsmarknaden, ofta tidsbegränsade anställningar på deltid. Om de som redan tjänar sämst får ännu sämre lön kommer de att få ännu svårare att leva på sin inkomst. Det kommer att ge allvarliga samhälleliga konsekvenser.
PER BARDH
LOs avtalssekreterare
GLENN ABRAHAMSSON
ordförande LO-distriktet Jönköpings län