Det saknas insikt i regeringskansliet om allvaret i arbetslöshetsproblematiken. Det har under de senaste tio åren varit allt för många glättiga analyser och prognoser om sysselsättningen i Sverige.
Först talade man om arbetskraftsbrist när fyrtiotalisterna gick i pension man skulle tvingas importera arbetskraft. Sedan kom prognosen om jobbskatteavdraget att man var tvungna att stimulera de arbetslösa att ta jobb som fanns genom svagare ekonomi.
Men allt visade sig vara fel produktivitetsökningarna och rationaliseringarna löste problemen. Så kom finanskrisen och arbetslösheten steg till nästan 500 000 arbetslösa och går nu mycket sakta nedåt.
Arbetsmarknadspolitikens systemlösningar är skapade för en arbetslöshet runt 250 000 men nu är det faktiskt 350 000 arbetslösa (säsongsrensat är arbetslösheten på 390 000 personer). Hur man vrider och vänder på problematiken och utgår från 1970 som basår har det nybildats ca 25 000 nya jobb per år. Under de senaste trettio åren har det skapts netto 850 000 nya jobb. Fakta som ingen kan springa runt det förhåller sig på detta sätt över konjunkturcyklarna. Denna siffra förutsätter ca 2,5 % årlig tillväxt i ekonomin.
Om vi studerar uppgångarna och nedgångarna i ekonomin kan man se vid riktiga högkonjunkturer har det faktiskt bildats mer nya jobb. För att komma upp i en siffra om 50 000 varaktiga jobb över tiden krävs 5 % ekonomisk tillväxt Detta är ovedersägliga fakta som ingen kan förneka om man läser ekonomisk och sysselsättningsstatstik som siffrorna framträder i materialet.
Nu kommer prognoser om att vi under 2010 har haft mer än 5 procents tillväxt vilket stämmer. Arbetslösheten har gått ned med ca 150 000 personer under året från närmare 500 000 till 350 000
Prognoserna för de kommande årens ekonomiska tillväxt är i bästa fall 4 procent vilket innebär att arbetslösheten sjunker med 40 000 om året så att vi bästa fall kommer ned på 300 000 arbetslösa.
Med de regelverk som vi har för arbetslöshetsförsäkring och aktivitetsstöd kommer man 2012 ha mer än 200 000 personer utförsäkrade från arbetslöshetsförsäkring och aktivitetsstöd. Det innebär aatt de arbetslösa är hänvisade till kommunernas inkomststöd.
Till bilden hör höjda räntor, amorteringstvång, lånetak för villor och de utförsäkrade får realt minskade inkomster. Dessutom är vi troligen 2013/ 14 inne i en ny lågkonjunktur.
Jag vill vara ärlig säga att stimulera ekonomin så att vi blåser bort arbetslösheten är inte möjligt. Vi kan heller inte ha 200 000 arbetslösa som uppbär kommunalt inkomststöd.’
Jag brukar betraktas som gnällig när jag framhåller elementära fakta. Det måste till helt nytänkande i företagspolitik och arbetslöshetsproblemen. Grunden för detta är en blocköverskridande överenskommelse om förtagande, sysselsättning, arbetsmarknadspolitik samt synen på den växande skaran arbetslösa.
Frågan är om inte en blocköverskridande regering klarar detta bättre. Hellre bita i det politiskt sura äpplet. Sysselsättningsproblemen växte alliansregeringen över huvudet. Man gjorde för lite och för sent. Alternativet är att vi kommer få tillverka många tiggarskålar. Jag vill arbeta för en politik med innehåll, inte slagord.
LARS HÅKAN HALLDIN (C)
Oberoende Centerpartist