Den 18 januari 2011 tvingas man i Sveriges riksdag föra en debatt om den ökande barnfattigdomen i landet. Det är en oroväckande utveckling och knappast upplyftande för en välfärdsstat.
En effekt av utvecklingen är vad som i Höglandsnytt beskrivs, om hur barn i ökad utsträckning finns med vid vräkning från den trygghet som oftast det egna hemmet utgör.
Det räcker inte med att regeringen svarar på sedvanligt sätt, att arbetslinjen gäller och skattelättnader ökar förutsättningarna, när barn far illa i landet.
Visst är tillgången till arbete en viktig del i att minska barnfattigdomen, men nuvarande situation på arbetsmarknaden och hos dem som drabbats av ohälsa skapar klyftor i samhället som tenderar att kvarstå
Regeringen tycks helt obenägna att finna lösning för dem som inte passar in i högerpolitikes fyrkantiga regelsystem. Barnen drabbas genom den pågående utvecklinge extra hårt som eneffekt av att deras föräldrar får minskat ekonomiskt utrymme.
Maria Larsson, Kd, bör som ansvarigt statsråd mera kraftfullt agera för att vända utvecklingen. Sverige och sveriges alla barn är värt en bättre utveckling än den som just nu pågår i högerpolitikens fotspår.
GÖTE WAHLSTRÖM (S)
Bankeryd