Bort med matfusket i Vetlandas skolor

”Vi ungdomar är Vetlanda kommuns viktigaste kapital och därför förtjänar vi skolmat som är gjord med omsorg och tanke. Jag väljer att lyssna på kommunens ungdomar kring skolmaten istället för kostchefen Lena Ottosson”, skriver Christian Janér i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt.
[adrotate banner=”27″]

Lättare att bygga starkare barn än att laga trasiga vuxna. Det är maten som bygger oss ungdomar från grunden, då är det viktigt att det inte är mat med okänt ursprung och syntetiska tillsatser. Jag väljer att lyssna på kommunens ungdomar kring skolmaten istället för kostchefen Lena Ottosson.

I skolan serveras sjukhusmat. Med det menar jag alltså mat som tillagas i någon fabrik eller storkök och sedan transporteras långa vägar för att sedan värmas upp. Vad som sedan hamnar på en elevs talrik är ofta smaklöst, grått och näringsfattigt. Det må vara en bukfylla men kan knappast ge oss den energin vi behöver för att klara en hel dag av lektioner. Jag tror inte jag är ensam om att misstänka att mycket av de koncentrationssvårigheter som många elever drabbas av idag kan direkt härledas till att de inte får riktig mat i skolan.

Smakförstärkare – matfusk

Smakförstärkare, färgämnen och E-nummer hör inte hemma i riktig mat, det är det jag kallar för matfusk, och det är inget hårt ord utan precis vad det är. Det är billiga, undermåliga ingredienser som på syntetisk väg med hjälp av bland annat syntetiska smakämnen och färger ska ge skenet av att vara något det inte är. Det finns idag hårdare restriktioner för tillsatser i hundmat än det finns i vår mat. Ska det verkligen vara så? Är inte barnens framtid prioriterad? Vi kan inte bara säga att vi följer livsmedelsverkets riktlinjer och sedan tro att allt löser sig. Vi måste ta ansvar för det som serveras på tallrikarna i skolans lokaler, så vi får något annat än bukfylla. När man till exempel frågar om ursprung på maten som serveras i skolan så blir svaret att de helt enkelt inte vet. Hur ska vi då veta vad som vi verkligen äter? Har vi inte lärt oss något efter hästköttsskandalen?

Natriumglutamat är ett exempel på en tillsats som vi hittar rikligt i skolmaten. Det är en konstgjord smaktillsats som fungerar som signalsubstans i hjärnan och stör signalsystemet. På det viset luras hjärnan att maten smakar någon helt annat. Av en större dos av natriumglutamat blir man illamående, får huvudvärk och smärta i nacke och bröstkorg. Denna tillsats sammankopplas också med bland annat uppkomsten av astma och allergier. Detta är bara en av flera hundra e-nummer som är rent skadliga för vår kropp och som finns i skolmaten samt i hel och halvfabrikats produkter. Hur mycket av det här och andra e-ämnen får vi elever i oss?

Jag vet att både jag och kostchef Lena Ottosson vill väl. Därför föreslår jag några få enkla reformer i skolan.

• Laga maten helt på plats

Maten tillagas i skolans eget kök, då vet vi vad vi äter och vi får riktig mat istället för syntetiska varianter

• Ekologisk mat

Nyligen publicerades studier som visar att 99 procent av alla danska barn har giftiga bekämpningsmedel i sin urin, och Sverige är inte bättre. Därför måste vi agera nu och börja med ekologisk mat, om vi inte har råd kanske en dag i veckan är en bra början.

• Bort med alla onödiga tillsatser och E-ämnen ur maten

Jag delar inte kostchefens uppfattning att de måste vara i vår mat. När du lagar riktig mat hemma så får du aldrig för dig att tillsätta smakförstärkare och färgämnen. Det är onödigt och direkt farligt, en nolltolerans mot dessa ämnen borde inte vara för mycket begärt.

Slutligen vill jag säga att jag bedriver den här granskningen för att jag bryr mig, jag vill se mina skolkamrater må bra och kunna koncentrera sig och ta till sig den viktiga kunskapen som lärs ut under lektionstid. Vi måste börja nu och återinföra riktig mat i skolan igen annars kan det snart vara för sent. Jag hoppas att vi tar rätt steg nu och att de som har ansvaret visar att de vill ta det ansvaret.

Vi ungdomar är Vetlanda kommuns viktigaste kapital och därför förtjänar vi skolmat som är gjord med omsorg och tanke, detta hoppas jag att kostchef Lena Ottosson inser en dag.

Christian Janér
Matskribent