Polis, polis, potatisgris var vad barnen på 40- och 50-talen med skräckblandad förtjusning ropa till den snälle kvarterspolisen som promenerade gatan fram iklädd polisuniform, polismössa och sabel – inte sällan med ett smil tillbaka.
Idag är det ”polishora och jag ska skjuta skallen av dig” och liknande som används som tilltalsord till dagens samhälls- och renhållningsarbetare i slittåliga blå uniformer, slålhättade kängor, med patronbälte, pepparspray och skarpladdade pistoler inom räckhåll.
Hur kunde det bli så?
Hur har det kunnat bli så att det är okej att spotta, sparka, hota, slå och skjuta mot poliser, de som bara gör det jobb som de är kommenderade till?
Hur kan någon vilja bli polis i dagens samhälle?
I ett samhälle där ingen ställer sig på polisens sida, varken uppifrån det egna ledet eller från samhället i övrigt. Om något går snett kan alla skylla på polisen, sparka på den som redan ligger, det har polisledningen legitimerat.
Man ser dem ibland, poliserna, fast att alla säger att de inte finns, i alla fall inte när och där de behövs. De är oftast unga, vältränade, ibland lugna, ibland hetsiga, oftast rädda för att låta någon komma för nära, rädda för att tappa ansiktet, rädda för att bli anmälda för det ena eller det andra.
De oroas inte minst för att bli chikanerade i rättssalen av en dumdryg försvarare som inte har något annat att komma med i sitt försvar av den åtalade än att peta i hastigt skrivna promemorior, avlagda vittnesmål eller tyckt att polisen borde tåla ett dödshot eller en spark eller två.
Så vem vill bli polis?
Kan det vara den feta lönen, möjligheten att avancera, den väl avvägda arbetstiden, behovet av att få slå någon på käften, den tuffa uniformen och att få bära vapen, som gjort att de sökt till polisskolan?
Eller kan det vara så att det inom varje polis bor någon som vill förbättra samhället, få ungdomen att sluta knarka, hjälpa pensionären att våga gå ut, en människa som vill arbeta med människor? Men blev det så den dagen de stod där, öga mot öga med buset?
Så hur kan någon annars vilja bli polis, om det ser ut som i Jönköpings läns polisdistrikt?
Jönköpings Posten har publicerat en artikelserie om polisen. I den senaste artikeln undviker länspolismästare Gunnar Lindelöw att svara på frågor om varför Jönköpingspolisen är sämst i landet på att lösa vardagsbrotten.
”Jag vill inte titta på historiken,” säger han och vägrar svara på de frågor som ställs om varför bara två av 245 villainbrott löstes under 2007, eller att polisen jagat krockkuddetjuvar under tre år utan att ha kunnat klara upp dessa.
Själv hade Lindelöw inget svar att ge, inte heller de båda operativa bisittarna Stefan Gunnarsson och Ove Eriksson.
”Vi får fler poliser; det är en framgångsfaktor i sig. Vi kommer att satsa på utredningar av brott samtidigt som vi ska satsa på närvaron ute”, säger länspolismästaren.
”Men man får ha förståelse för att det kommer att ske successivt”, säger Lindelöw, som hoppas att framdeles kunna få en väldigt förbättrad statistik.
Frågan är då, kan man undra, om inte Lindelöw fått ta del av samma statistik som tidningen Fokus fått. Där skriver man att polisen blöder.
”Hos polisen riskerar man att inom ett par år sitta med 5 miljarder i underskott.”
Det har en direkt koppling till målet med 20 000 poliser fram till 2010, enligt Jan Andersson, som är Rikspolisstyrelsens ekonomidirektör.
Underskotten tär på annan verksamhet, pressar ner övertidsarbete, kräver att lokalbeståndet ses över, påverkar samarbetet mellan myndigheterna, samt att satsningar på utbildningar får vänta.
Likadant är det inom hela rättsväsendet, där Kriminalvårdens underskott 20012 väntas ligga på 5,3 miljarder vilket främst beror på utbyggnaden av befintliga och nya anstalter, då det är ”knökafullt” på dem som finns.
På åklagarmyndigheten sliter man för att hinna med alla brottmål. Får man inte mera pengar så kommer man inte att ha några åklagare att skicka till domstolarna om ett par år, det är den bistra verkligheten.
13 miljarder kronor i ökade budgetanslag behövs inom de närmaste åren för att få rättssystemet i balans.
Om inte får vi inga 20 000 poliser, åklagarna kommer i kläm, domstolarna överbelastas liksom kriminalvårdsanstalterna.
Så fråga sig kan man ju – från vilken statistik hämtar länspolismästare Gunnar Lindelöw sin positiva syn på en förbättrad statistik för Jönköpingspolisen?
Och vem vill bli polis med de orealistiska framtidsutsikterna?