[adrotate banner=”28″]
”I stället för att riva borde ett återställande av Skåne-Smålands järnväg övervägas för lokaltåg och som avlastning av godståg från Södra stambanan och för lokaltåg. Med banan återuppbyggd kunde man köra pendeltåg från Helsingborg till Jönköping”, skriver företrädare för Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet i en pressrelease.
[adrotate banner=”27″]
”Markaryd-Timsfors är en rest av Skåne-Smålands ursprungliga 15 mil, som det nu bara finns två och en halv mil kvar av. De tre kilometrarna är upprustade och har betongslipers. Därför borde inte underhållskostnaderna vara så stora. Dock finns det sex vägpassager. Trafikverket vill dra in underhållet och låsa banan för att sedan riva om tre år. Då blockeras utfarten av museitågskörningar för Skåne-Smålands Järnvägsmuseiförening i Strömsnäsbruk, som ansvarar för de ytterligare 15 kilometrarna till Traryd, som är i sämre skick. Även Markaryds kommun vill ha möjlighet till järnvägstransport till Timsfors för att underlätta industrietableringar.
Kvar i norr finns Värnamo-Helmershus, fem kilometer som används för vagnuttag. Sträckan däremellan är riven, Traryd-Ljungby revs 1990. Innan Ljungby-Helmershus revs 2010 gav det upphov till Tågupproret i Ljungby. I stället hade man då velat haft förlängd Krösatågstrafik från Jönköping sju och en halv mil bort. Sträckan skulle kostat en halv miljard att rusta upp enligt Banverket. Tyvärr är också delen söder om Markaryd fram till Kärreberga 23 kilometer från Helsingborg riven och till stor del cykelbana. Örkelljunga vill dock ha banan återuppbyggd söderut.
I stället för att riva borde ett återställande av Skåne-Smålands järnväg övervägas för lokaltåg och som avlastning av godståg från Södra stambanan och för lokaltåg. I den mån banvallen är kvar oförstörd kan järnvägen åter byggas upp för kanske 70 miljoner kronor milen för att få makadambädd, betongslipers och helsvetsad räls. Underhållskostnaden minskar till tredjedelen mot för en grusbana med skarvspår. En enklare upprustning kostar hälften. Att bygga nytt kostar 500 miljoner kronor milen.
Med banan återuppbyggd kunde man köra pendeltåg från Helsingborg till Jönköping via Örkelljunga-Markaryd-Ljungby-Värnamo och Vaggeryd. Med det kunde orterna efter sträckan, 24,8 mil, knytas tätare ihop. Med persontåg reser man närapå dubbelt så fort som med buss. Det ger större arbetsmarknadsregioner och bättre sysselsättning. Större utbud av utbildning och kultur kan nås. Restiden mellan Jönköping och Helsingborg kunde åtminstone bli densamma som med bil, 2,5 timme mot en timme mer och fem och en halv mil längre väg över Nässjö och Hässleholm.
Sinande olja ger högre bränslepriser. Då blir det svårt att i framtiden klara transporter och arbete i bygder utan järnväg. Därför anser Järnvägsfrämjandet att järnväg som redan finns inte kan rivas utan att Markaryd-Timsfors måste få fortsatt underhåll och att hela Skåne-Smålands järnväg bör utredas för återuppbyggnad.”
Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet