Beslut om sjukförsäkringen fördröjs ytterligare med anledning av att regeringen remitterat tillbaka oppositionens förslag till ändringar i sjukförsäkringssystemet till socialförsäkringsutskottet.
Nu kallas i stället riksdagen in för att ta beslut under sin sommarledighet.
S-ledaren Håkan Juholt och partiets ekonomiske talesman Tommy Waidelich har under debatten i riksdagen pekat ut tre punkter där de kräver en ändring av sjukförsäkringssystemet.
”Stupstocken”, regeln om att sjuka blir utförsäkrade efter 2,5 år blir kvar ,då SD stöder regeringen i den frågan.
Villkoren för de ”nollklassade” ska förbättras, anser opposition. Dessutom ska reglerna, som gäller att sjukskrivnas arbetsförmåga ska prövas efter sex månader mot en fiktiv arbetsmarknad, mildras.
Thomas Eneroth, (S), vice ordförande i socialutskottet var i går besviken över att regeringen valde att skicka tillbaka förslagen. Han tolkar detta som att det handlar om att förhala beslutet.
Thomas Eneroth skulle under torsdagsförmiddagen, tillsamman med Helene Peterson socialdemokratisk riksdagsman, ha besökt Jan Gustavsson i Sävsjö.
Thomas Eneroth fick dock ställa in besöket på grund av sjukdom i familjen.
Jan Gustavsson är en av de många svårt sjuka, som under en lång tid har fått känna av sjukförsäkringens negativa följder och vedermödor.
För hans del, liksom för många andra i hans situation, är problemen med sjukförsäkring och rehabilitering, för att komma tillbaka till ett socialt liv, ännu lågt ifrån lösta.
Helene Petersson menade, att oppositionen nu arbetar för att komma tillrätta med de problem som råder i det nuvarande sjukförsäkringssystemet.
”Det är viktigt att ersättningsnivåerna blir rimliga. Likaså att den enskildes arbetsförmåga kartläggs på ett professionellt sätt.”
Arbetsförmedlingen är ett annat problem, som man måste arbeta med. Som den fungerar i dag motsvarar den inte de krav som en utförsäkrad svårt sjuk person har rätt att kräva, anser hon.
Där behövs det en bättre utbildning för de coacher som ska ta hand om de svårt sjuka och utförsäkrade personer, vars framtid nu hamnar på Arbetsförmedlingens bord.
I dag är det bara inne på specialistsjukhusen som det finns tillgång till de specialutbildade arbetsterapeuter, som behövs för att göra de rehabiliteringsutredningar som krävs för de utförsäkrade.
”Det är viktigt att den som ska göra dessa utredningar har kunskap i att möta svårt sjuka och att de har förmåga att se vilka möjligheter dessa har att kunna återgå till ett arbete, eller hitta möjligheter till en meningsfylld sysselsättning.”
Jan Gustavsson, sedan sex år arbetsoförmögen, i dag näst intill blind och till för några månader sedan dialyspatient på grund av en svår diabetes, har valsat runt i sjukförsäkringssystemet under de år som gått.
Han vet vad det vill säga att aldrig få ett klart besked, inte veta vilken instans som just för tillfället har ansvaret för hans problematik.
Han vet vad det vill säga att oroa sig för sin framtid, att inte veta om, eller när, han är utförsäkrad, uppsagd från arbetet, vem som ska betala hans levebröd och vad som egentligen krävs av honom själv.
För ingen på försäkringskassa, eller på arbetsförmedlingen, har kunnat ge honom en klar bild av vad han har att vänta sig, inte heller har han fått någon plan, eller rehabilitering.
Hans dag upptas av väntan.
Sex år har gått sedan han senast rattade en av Rangsells sopbilar.
I dag är han 42 år, diabetiker, rullstolsburen, med 0,3 procents syn, pappa till två tonårssöner och bosatt, som tidigare, i en äldre villa utanför Sävsjö.
Han är vältalig, kan på sina fem fingrar räkna upp de regler som gäller för utförsäkring, arbetssökan, färdtjänst, ledsagare, hemtjänst och annat som upptar hans vardag. Men han har varit tvungen att själv ta reda på vilka regler som gäller. Till sin hjälp har han haft Irene Wahlin, pensionerad sjuksköterska, som engagerat sig i hans livssituation.
”Jag mår litet bättre sedan jag fick inopererat en ny njure för några månade sedan, jag behöver inte längre åka för dialys tre dagar i veckan”, säger han.
Men nu har andra problem uppstått.
Den rehabilitering som skulle ha påbörjats i arbetsförmedlingens regi i mars har avbrutits. Han hamnade då på arbetsgivaren bord.
Reglerna sade, att i samband med utförsäkringen så var det arbetsgivarens skyldighet att betala ut två veckors lön.
Ett sjukintyg skickades till arbetsgivaren, som inte var införstådd med att det skulle skickas vidare till försäkringskassan.
Jan Gustavsson reagerade, då han inte fick några pengar. På försäkringskassan sa man att man inte fått in något sjukintyg från arbetsgivaren, därför kunde inga pengar betalas ut.
Det var först när Jan Gustavsson själv kontaktade arbetsgivaren som pengarna kom.
Jan Gustavsson tror att många sjuka och utförsäkrade kan känna igen sig i det han beskriver.
”Men”, säger han, ”jag vill arbeta, men jag kan inte gå tillbaka till att köra lastbil. Jag vill inte se en framtid där jag fastnar i A-kassa, eller något annat bidragssystem”.
Hans intressen har alltid varit bilar och motorer, hans samling av gamla bilmodeller på hyllan i vardagsrummet fick Helen Petersson att nostalgiskt minnas tillbaka till de tider som då rådde.
Nu väntar Jan Gustavsson på att bli formellt uppsagd från sitt gamla arbete den 1 september. Under den tiden uppbär han uppsägningslön.
Den 2 september ska han stå till arbetsförmedlingens förfogande, till dess händer ingenting.
Ingen rehabilitering påbörjas, ingen undersökning av hans ögon som påbörjades i mars, görs förrän efter den 2 september.
”Menar du att arbetsförmedlingen inte gör något under den tiden, det kan inte vara riktigt att det ska fungerar så, det måste jag undersöka”, sade en förvånad Helene Peterson, socialdemokratisk riksdagsledamot från Stockaryd.
Jan Gustafsson kunde bara nicka bekräftande. Han vet.