Det var full fart i Nässjö
När grunden läggs för att en stad får möjlighet att växa fram runt järnvägen, så vill jag påstå att det är första stadiet av många. Frågan är nu om inte järnvägsknuten Nässjö har spelat ut samtliga sina stadier. I mitten av 1860-talet drogs de första linjerna i anslutning till den sjö som idag kallas för Runnerydssjön. Snart har det gått 140 år sedan linjerna drogs och frågan är om inte Nässjö har gått igenom samtliga stadier under denna 140 år långa resa. Kan Nässjö utvecklas på något annat sätt som inte har med järnväg, industri, lagerhållning och logistik- och speditionsverksamhet att göra?
Detta är en frågeställning som jag anser att de styrande politikerna i Nässjö har struntat i att ställa sig själva. Visst, ett stort antal pizzerior och frisörsalonger har sedan tidigt 90-tal vuxit fram och etablerat sig i tätorten, men dessa verksamheter kan knappast ge Nässjö den ekonomiska utveckling som staden i framtiden behöver. Efter andra världskrigets slut och fram till mitten av 90-talet så var det full fart i Nässjö ur alla aspekter. Nässjö centralstation var dagligen fulltrafikerad och en stor ekonomisk utveckling skedde kring järnvägen och kringliggande industrier. Det fanns en mening med livet i Nässjö, oavsett vilken så kallad ”klass” man tillhörde.
Det var roligt och stimulerande helt enkelt. Jag är helt övertygad om att en stor majoritet av de infödda Nässjöborna födda runt 1940-1960 håller med om detta. De senaste 12-15 åren har Nässjö tyvärr i allt för stor utsträckning blivit en stad där folk bara bor. Stimulansen och meningsfullheten har försvunnit. Istället präglas Nässjö idag av en stor rotlöshet och social oro, i synnerhet bland ungdomar. Detta har lett till att missbruksproblematiken med alkohol och droger är mycket stora i Nässjö, till och med större än i länets överlägset största stad Jönköping.
Ingen gedigen entreprenörstradition
En annan och starkt bidragande faktor till denna utveckling anser jag har att göra med att det alltid har saknats en gedigen entreprenörstradition i Nässjö. För trots det faktum att Nässjö alltid – tack vare alla järnväglinjer som strålat samman i Nässjö – har legat i direkt anslutning till samhälleliga och expansiva centra som exempelvis Jönköping, så lyckades ändå aldrig Nässjö att utvecklas till ett ”handelsstråk”. Istället kommer Nässjö – ur ett ekonomiskt perspektiv – i framtiden helt att tvingas förlita sig på företag som sysslar med speditionsverksamhet och lagerhållning.
Tillvaron för småföretagare som har velat skapa en mer personlig atmosfär runt sina företag har historiskt sett präglats av hårda villkor i Nässjö, då det politiska styret och Nässjöborna alltid verkat föredra stora, opersonliga och nationella handelskedjor som ”bas” för näringslivet. I Eksjö däremot har det ju alltid varit raka motsatsen vad anbelangar detta spörsmål. Eksjö fick den unika möjligheten att ”slippa” bli uppbyggt kring järnväg och industri, vilket är den största orsaken till att Eksjöborna genom historien alltid har uppskattat en starkt tradition av öppen handel. I Eksjö har en gedigen entreprenörstradition funnits ända sedan 1600-talet. Kunnandet och intresset för ett brett och mycket varierat företagande, har gått vidare från generation till generation.
En hårdnackad betong- och industristad
Ska vi gå vidare och diskutera Nässjö ur en rent arkitektonisk synvinkel, så har ju Nässjö i detta avseende alltid fått mycket kritik. Men när man står på Brogatan och tittar ut över järnvägen och dess sex linjer som strålar samman i vår lilla knut, så är det faktiskt ganska vackert. Särskilt under hösten och vintern, när den starka belysningen sätter sin prägel över det breda och fria ”fältet”. Det är endast från Brogatan som man kan få en klar överblick över hur Nässjö C ser ut. De många industrikomplex som har har byggts i nära anslutning till järnvägen ger känslan av en ”hårdnackad” betong- och industristad.
Jag förstår att det är helt logiskt att industrierna har byggts så tätt inpå, men tycker på ett sätt att det är synd eftersom betraktaren aldrig kan få någon bra överblick över järnvägen, förutom på Brogatan. Det bästa exemplet på detta är platsen där gamla jästfabriken står. Hade inte denna enorma betongkloss byggts just där, så hade vi Nässjöbor haft en fantastisk utsikt. Det faktum att järnvägen dessutom drogs precis vid Runnerydssjön var ochså var ett misstag. Nässjö hade kännts betydligt mer enhetligt om järnvägen helt hade varit omgärdat av trafik och bebyggelse. På grund av denna sjö, så har det även alltid kännts som att stadsdelen Åker är en ”tårtbit”, som inte hör ihop med övriga Nässjö.
Men när man vandrar runt i centrala Eksjö så får man känslan av vad kulturarvet kan betyda som både immateriell och materiell resurs. Man får alltjämt känslan av att i Eksjö finns ett starkt kontinuitetsvärde. Nässjö däremot, föll dessvärre tidigt in i ”miljonprogrammens mastodontambinationer” med modernistisk arkitektur och stadsplanering. Den sammanhängande historiska kärnan stimulerar turism, och här har Nässjö en del att fundera över. Eksjö däremot är en småstad som med hjälp av ständigt ”levande historia”, kan dra till sig omvärldens blickar. Man undrar vad Nässjös politiker har för ess i rockärmen som kan göra så att Nässjö hittar tillbaka till 60-talets glansdagar?
Borgerlig, Nässjö
[adrotate banner=”23″]