Faktum är att det i Sverige finns människor som utan civilsamhällets stöd skulle svälta, säger Anna Johansson, socialchef Stockholms Stadsmission, i ett opinionsinlägg på tal om årets Fattigdomsrapport från Sveriges Stadsmissioner som visar att tusentals människor kommer till stadsmissionerna för så grundläggande behov som mat och kläder.
Fattigdomen är påtaglig, ändå redovisar regeringen i sin Agenda 2030-rapportering att absolut fattigdom inte finns i Sverige.
Sedan 2012 driver Sveriges Stadsmissioner ett forskningsprojekt tillsammans med Magnus Karlsson, docent i socialt arbete vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola. Forskningen syftar till att kartlägga fattigdomsutvecklingen i Sverige och resultaten publiceras varje år på Internationella Fattigdomsdagen den 17 oktober i Sveriges Stadsmissioners Fattigdomsrapport.
Stockholms Stadsmission och de övriga stadsmissionerna träffar många som lever i social och ekonomisk utsatthet. Det som framkommer i stadsmissionernas verksamhet liksom i den forskning som Ersta Sköndal Bräcke Högskola bedriver är att det finns en fattigdom i Sverige, som är osynlig i officiell statistik. Den fattigdomen är påtaglig. Det handlar om människor som till exempel kommer till Stockholms Stadsmission för ett mål mat och för att värma sig. Det är människor som inte har någonstans att bo.
Det är hög tid att regeringen och ansvarigt statsråd tar fattigdomen på allvar och tillsätter en utredning för att ta fram en strategi mot fattigdomen. Det är inte rimligt att människor, i dagens Sverige, går hungriga och måste lita på att civilsamhället sträcker ut en hjälpande hand.
Ett exempel i rapporten är Sara, 50 år, undersköterska som gått in i väggen. Idag lever hon på pengar från vänner och familj, på nätterna sover hon på olika platser. ”Jag har varken pengar på fickan eller ett eget hem. Någonstans måste jag få stöd”, säger Sara.
Faktum är att det i Sverige finns människor som utan civilsamhällets stöd skulle svälta. Enligt den kartläggning som rapporten gjort utgjorde nästan två tredjedelar av 200 000 registrerade insatser hos stadsmissionerna av utdelning eller subvention av mat. Trots denna problematik har regeringen i sin Agenda 2030-rapport redovisat att det i Sverige inte finns någon absolut fattigdom i Sverige.
En problematik handlar om definition och mätning av fattigdom. SCB-statistik grundar sig på folkbokföringsadress där människor i hemlöshet utesluts. Andra officiella siffror baserar sig på ärenden hos myndigheter och riskerar därför att utesluta människor som inte fått kontakt med och hjälp av myndigheterna. Dessutom refererar Agenda 2030 till det internationella måttet på absolut fattigdom, nämligen en inkomst på 2 USD per dag. En Sifo-mätning, på uppdrag av Sveriges Stadsmissioner, visar att endast 2 procent av Sveriges befolkning anser att 500 kronor per månad – motsvarande de 2 USD per dag som Agenda 2030-rapporten använder – är en relevant inkomstnivå för att betraktas som fattig i Sverige idag. Den största andelen svaranden anser att man är fattig om man har en inkomst på under 10 000 kronor i månaden.
Anna Johansson, socialchef Stockholms Stadsmission