”Vi ställer oss frågan hur våra politiska partier gång efter annan kan komma med förslag och få fatta beslut som helt eller delvis saknar stöd inom forskningen. Borde det inte vara rimligt att samhällsmedborgarna får redovisat för sig om det finns stöd för deras förslag samt hur starkt detta eventuella stöd är?”, säger psykologerna Mattias Lundberg och Johan Waara i ett debattinlägg.
Det är ett år kvar till valet och snart börjar vallöften att avlösas av påståenden om hur samhället ser ut, hur det egentligen borde vara och vad som verkligen gör Sverige bättre. Men vad är det som faktiskt fungerar och hur ser samhället egentligen ut? Och vad baserar våra politiker sina påståenden och löften på? Självfallet är det inte rimligt att man som makthavare bara häver ur sig det ena eller andra utan att ha stöd för det man påstår.
Vi har höga krav på många andra personer i samhället så varför skall inte samma krav gälla våra politiker. Till exempel så kan inte en lärare vid ett universitet slänga ur sig det ena eller andra utan måste ha stöd för det denne undervisar i. Samma ramar gäller på många håll och kanter i vårt avlånga land. En läkare eller en ingenjör får vidare inte heller hitta på egna metoder som inte är beprövade och som saknar forskningsstöd. I tider av att vetenskap har kommit ifrågasättas så har företrädare inom olika vetenskapsområden tvingats bli ännu skickligare på att förklara och kommunicera ut data och fakta. Det är såklart sedan viktigt att det som vetenskapen visar blir en riktlinje för oss alla.
I ljuset av detta så ställer vi oss frågan hur våra politiska partier gång efter annan kan komma med förslag och få fatta beslut som helt eller delvis saknar stöd inom forskningen. Borde det inte vara rimligt att samhällsmedborgarna får redovisat för sig om det finns stöd för deras förslag samt hur starkt detta eventuella stöd är? Det skall inte duga med anekdoter eller någon enskild liten kartläggning med massor av år på nacken. Vi medborgare har rätt att ställa krav på nya, fräscha och massiva datamängder som grund för politiska beslut.
Så varför ser det då ut så här? En anledning kan vara den kortsiktiga bekräftelse en företrädare kan få genom att på ett eller annat sätt vinna en debatt i Aktuellt, sitta i TV4´s morgonsoffa, Agenda eller annan samhällspolitisk kanal, eller för den delen fånga massornas intresse under ett tal på valfritt torg.
En annan anledning så är den redan formulerade idén viktigare än den bild av verkligheten som data visar. Inte sällan är detta en effekt där en redan etablerad grupp bildat sig en uppfattning om vad som är rätt, ofta baserat på tro snarare än vetenskap. Ett sorts grupptänkande där man inom gruppen bekräftar varandra och idén. Detta ger att gruppen redan innan data är sammanställd och analyserad har bestämt sig för hur exempelvis ett betygssystem skall utformas, hur integrationspolitiken eller innovationssystemet ska se ut.
Detta bygger på en längtan efter att kommunicera ut enkla lösningar som låter bra på lokal och nationell nivå, men som även leder till att de jobbiga och krångliga besluten undviks. Med psykologiska termer kan man se detta som ett undvikandebeteende från våra makthavare då det är svårt, komplicerat och t.o.m. tråkigt att prata om jobbiga lösningar som tar tid att sjösätta.Många efterfrågar i och för sig långsiktighet, men minst lika många vill se snabba resultat och ger sällan tid för en reform att sjunka in och då stressas politiker. Denna stress bidrar inte minst journalister till, som lite väl snabbt ibland vill analysera en insats. Precis som undvikandebeteende så är uppskjutandebeteende ett bekymmer då det kommer till att fatta beslut på vetenskaplig grund.
Uppskjutande är vanligt hos alla men får oftast endast en betydelse för den enskilde då denne skjuter upp något som är tråkigt, jobbigt eller svårt. Då det tillkommer uppskjutandebeteenden hos politiker så får detta betydligt större effekter eftersom det drabbar många, ibland flera miljoner människor. Avslutningsvis så kan det uppstå en rädsla kring att våga fatta beslut som går i linje med forskning då data kanske inte ligger i linje med människors uppfattning vilket på sikt skulle kunna resultera i sämre siffor vid nästa opinionsundersökning. Förtroendet för politiker och vetenskap går bitvis hand i hand och det ligger på bådas bord att se till att den politik som förs har stöd. Detta gäller för samtliga partier och inom samtliga departement.
Så, till alla partier som vill ha vår hjälp som forskare. Vi står till förfogade och vi är helt övertygande om att våra forskarkollegor inom och utom Sveriges gränser gärna hjälper till och för samhället framåt. Vi är beredda att bistå er med adekvata och vetenskapligt framtagna data som grund för era politiska beslut. Men ta då också med i beräkningen att det som forskningen visar kanske inte är förenligt med den uppfattning och tro som ni har avseende hur saker och ting bör se ut. Detta är en del av ett vetenskapligt förhållningssätt.
Som vetenskapsmän gör vi ingen skillnad på olika partiers ideologiska bakgrund. Vår övertygelse är att om vetenskapen får ligga till grund för de politiska besluten kommer det leda till ett bättre samhälle. Det kommer dock innebära att många partier får revidera några av sina ideologiska ståndpunkter.
Det blir sålunda ert ansvar som politiker och företrädare för era respektive partier att avgöra om det är er tro eller vetenskapen som skall föra samhället framåt.
Mattias Lundberg, docent i psykologi vid Umeå universitet och legitimerad psykolog
Johan Waara, universitetsadjunkt vid Uppsala universitet och legitimerad psykolog.