De för Usa och västvärlden två stora och viktiga maktspelarna Iran och Saudiarabien är ständigt mål för allehanda spekulationer, rävspel och finlir från västvärldens och Washingtons ledande styresmän.
Situationen och osäkerheten har blivit allt större efter den senaste tidens revolutionära vindar som har svept övet ett antal mindre betydelsefulla stater i denna region. I Egypten och Libyen störtades regimerna, medans man i Syrien misslyckades med att störta Al-Assad klanen.
Jag läste för några dagar sen en insändare i SmT där oro deklarerades över att konflikten mellan Israel och Iran/Palestina snart kommer att urarta i ett ”tredje världskrig”. Undertecknad har under det senaste årtiondet inte varit särskilt intresserad av Israel/Palestina konflikten, då jag anser den vara urvattnad och uttjatad.
Vid sidan av denna konflikt har det i många år har det pågått en psykologisk krigföring mellan Israel och ayatollahstyret i Teheran, där båda sidor ideligen har hotat varann med ”storskalig väpnad konflikt”. Jag kan dock lugna alla oroliga.
Något krig kommer för närvarande inte bli aktuellt på något sätt mellan Iran och Israel, och anledningen till det är enkel. Så länge Saudiarabien lyckas behålla den starka försvars- och militärmakt som de idag besitter, så kommer knappast vare sig Iran eller Israel att någonsin våga starta några militära operationer gentemot varandra.
Om kungahuset i Riyadh däremot skulle falla, så skulle med största sannolikhet en militär konflikt av något slag bryta ut mellan Iran och Israel, eftersom de båda staterna då skulle passa på att utnyttja att Usa tappat i styrka.
Amerikanarna har ju ända sedan 30-talet haft väldigt mycket att säga till om i denna region, på grund av deras allians med klanen Saud i Saudiarabien.
När Irak på ett fegt sätt angrep lilla försvarslösa Kuwait i början av 90-talet så svarade Saudierna omgående, och läxade tillsammans med amerikanarna upp de irakiska styrkorna ordentligt. Detta har nog de styrande i Tel Aviv och Teheran i åtanke när de bedriver sina ideliga och löjliga propagandakrig gentemot varandra.
Saudiarabien må tyvärr vara en grym diktatur, men faktum kvarstår; utan alliansen mellan Washington och Riyadh så skulle Vita Huset haft mycket svårt att hantera den alltid lika reaktionära staten Israel. Och detta är amerikanarna smärtsamt medvetna om. Men om man ska fokusera på den mer intressanta frågeställningen varför Iran och Saudiarabien har intagit så två helt olika inriktningar gentemot omvärlden och då i synnerhet Usa, så krävs det att vi förstår vilka politiska krafter som har verkat i dessa två stater historiskt sett.
I Saudiarabien har det aldrig funnits någon civil marxistisk vänster, som historiskt sett alltid har förekommit och funnits i Iran. Kunghauset Saud, som har innehaft makten i Saudiarabien under de senaste 80 åren, har alltid varit starkt anti-kommunistiska. När Pahalavidynastin styrde Iran, så fick däremot de marxistiska idéströmningarna fäste bland många unga Iranier.
Anledningen till detta var naturligtvis att Iran gränsade direkt till Sovjetunionen i norr. Det maktgalna styret i USSR som då ganska nyligen tillsammans med de allierade hade besegrat HitlerTyskland i andra värlskriget nöjde sig inte med detta, utan började istället se sig söderom i jakt på svaga stater att erövra militärt.
USSR vågade dock aldrig sig på något gentemot Pahalavidynastin i Iran, som vid denna tidpunkt var starkt allierade med Washington. Istället blev Afghanistan som fick det mindre trevliga nöjet att invaderas av Röda armén.
Under 60-talet väcktes dock en stor och underjordisk marxistisk rörelse fram i Iran, och deras mål var att störta Pahalavidynastin till varje pris. De lyckades slutligen 1979 med detta, men vad som kom efter denna revolution blev nog inte den iranska vänstern särskilt nöjd med. Många undrar säkert idag varför Saudiarabien är en så mycket stabilare stat ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv i jämförelse med det allt mer politiskt och ekonomiskt oroliga Iran? Båda staterna sitter ju på oehört tunga oljereserver, även om Saudiarabien alltjämt har den största i världen.
Svaret är att det finns hundratusentals exil-iranier i väst och Usa som utstrålar en dubbelmoral av sällan skådat slag. Dessa kommunistiranier i väst/Usa sitter idag och klagar högljutt över styret i Teheran, trots att det var just dessa kommunistiranier som la grunden till den islamska revolutionen 1979.
Under senare år så har dessa exil-iranier dock bytt strategi, och riktar nu även sin vrede mot kungahuset i Riyadh. Frågan är om de socialistiska iranierna i väst verkligen vill se kungahuset falla för de mänskliga rättigheternas skull eller demokratins skull? Eller vill de se kungahuset falla enbart i syfte för att de då hoppas att samma sak sker i Teheran?
Var det verkligen demokratiska frihetskämpar som låg bakom kravallerna i Iran efter det så kallade ”presidentvalet” sommaren 2009? Det är en fråga som bör ställas, då det finns många anledningar att tro att kommunistiranier i väst är beredda att ta till vilka medel som helst för att skipa sin egen version av ”rättvisa”.
Många av de exiliranier som idag bor i västvärlden är engagerade i ”fredsrörelser” och diverse liknande grupperingar. Dock var dessa herrar knappast lika fredliga 1979, när de på ett synnerligen våldsamt sätt banade vägen för ett islamistiskt styre i Iran.
I Sverige är idag många socialistiska exiliranier engagerade i ”Svenska freds” och det gamla VPK.
Man läser ofta i insändare och artiklar om vad de anser om dagens styresmän i Teheran och deras sätt att behandla sitt folk. Det jag är nyfiken på är hur mycket våld de själva brukade mot människor i 70-talets Iran. Kanske är detta en fråga som de borde ställa sig själva – det kanske är en början på den långa vägen att inse att deras egna hyckleri är bottenlöst.
Borgerlig, Nässjö
[adrotate banner=”6″]
[adrotate banner=”7″]
[adrotate banner=”23″]
[adrotate banner=”34″]