Ledare

Den giftiga stressen är allas ansvar

Dagens uppväxande släkte är illa ute i en alltmera kravfylld och stressad tillvaro. Många barn faller för ohälsotalet på grund av fetma, andras hjärnor skadas av allt för mycket stresshormoner, beroende på olika faktorer.

Ständig stress är skadligt för barns hjärnor. Barn som växer upp i fattigdom och i familjer där föräldrarna lider av depression, drogmissbruk eller i våldsutsatta bostadsområden, riskerar att leva under ständig stress och med koncentrationssvårigheter.

 

Höga halter av stresshormoner i kroppen under lång tid kan ge bestående skador på den växande hjärnan, enligt amerikanska forskare som deltar i vetenskapskonferensen AAAS i Boston, skriver DN.se.

 

Det är de barn som inte får någon hjälp att hantera den skadliga stress som frigörs då en stigande puls frigör stresshormoner i blodet, som tar skada av stressen.

 

Studier i USA har visat att barn från fattiga områden har högre halter av stresshormoner i kroppen, jämfört med barn från lugnare områden och mer välbärgade hem.

 

-Fattigdom handlar inte om pengar. Det handlar om stress, säger Matha Farah, forskare i neuropsykologi vid universitetet i Pennsylvania.

 

Jack Shonkoff, expert på barnhälsa vid Harvard- universitetet säger i sin tur att man i dag blir allt bättre på att skilja mellan olika typer av stress. Därmed har man börjat kunna förklara biologin bakom fattigdom och stress, säger han

 

Den giftiga stressen är den stress som stannar på en hög nivå under en lång tid. Tidigare har man i USA av tradition sett barns livssituation som den enskilda familjens ansvar.

 

I dag har allt fler i globaliseringens spår förstått att det här är en fråga om hela landets konkurrenskraft i den internationella konkurrensen.

 

Det har fört med sig att inställningen har förändrats under de senaste fem åren och inneburit ett allt mer ökat intresse för problemet från både politiker och näringsliv, säger han.

 

Dessa uppgifter borde även svenska politiker, och det svenska näringslivet ta till sig och göra något, tillsammans för att få ner ohälsotalet hos våra barn i Sverige. Inte minst i invandrartäta områden.

 

I dag tittar politikerna mest på den svenska skolan, ett nog så viktigt område. Man försöker uppnå en bättre konkurrenskraft på den nationella och internationella marknaden genom att höja kunskapsnivån genom att införa ett nytt betygsystem, och betyg från sexan.

 

Likaså börjar man titta på svenska för invandrare och strama åt kraven även där.

 

Men vad hjälper det i stort om man inte börjar intressera sig för den giftiga stress, som gör att ett stort antal barn från likartade miljöer som forskarna på vetenskapskonferensen i Boston nu talar om.

 

Man har under ett flertal år talat om fetma bland barn och försökt avhjälpa detta med kostråd till föräldrarna. Man har också skyllt på skräpmaten och för dålig eller obefintlig motion, men sällan eller aldrig nämner någon att det kan vara den giftiga stressen som även ligger bakom barnfetman.

 

Barn ses idag inte som ett nationellt eller globalt ansvar utan ansvaret läggs så som man gjort i USA på föräldrarna, vilket ju är naturligt enligt föräldrabalken. Men när barn får växa upp i miljöer eller hem som kanske gör dem till invalider för livet så angår det oss alla.

 

Kunskap ger ansvar, det vet vi alla. Att veta att barns hjärnor från denna typ av miljöer kanske kan skadas av att utsättas för en ständig ohälsosam stress och som politiker inte verka för att förändra deras livsvillkor, kan tyckas vara kriminellt.

 

I alla kommuner i vårt land finns det ett eller flera barn som lever under de villkor som det talas om i forskningen. Barn som kanske har föräldrar som på grund av sjukdom, missbruk, fattigdom och annat inte klarar av sin vardag och att ge sina barn en lugn och trygg uppväxt.

 

Dessa barn får ta på sig ett alltför stort föräldraansvar och har svårt att även orka med skolan och de krav som ställs där.

 

I de flesta av Sveriges skolor möter man dem, utagerande barn, osynliga barn, barn med mag- och huvudvärk samt barn med koncentrationssvårigheter och dålig inlärningsförmåga. Det är oftast samma barn som blir mobbade, kanske mobbar, skolkar, slår sönder och får en tidig alkohol- och drogdebut.

 

De är inte svåra att hitta. Alla på en skola vet vilka de är, men få tar ansvaret för att lyssna, förstå och gå till botten med deras problem.

 

Man säger att det kan räcka med att en vuxen under ett sådant barns liv, ser och bryr sig, kanske finns där när det krisar hemma, blir någon att söka skydd hos, att bli accepterad av för den man är, får vara barn i en alltför kravfylld värld.

 

Men så är det oftast inte, i stället förfasar många sig över när barn och ungdomar förstör, börjar använda alkohol och droger, gör inbrott och hamnar i polisens register.

 

Kanske är det just ett av de barn som vi borde ha sett, då när behovet var som störst av en närvarande vuxen. Kanske är det han/hon, som rycker väskan från pensionären med rollator,   tjuvkopplar grannens bil, eller drogpåverkad kör ihjäl någon som står oss nära.

 

Problemet är inte den unges, det är ett nationelt problem, så länge vi inte förstår det, kan spiralen bara gå uppåt. Det räcker inte med att förfasa sig, titta åt andra hållet, skylla på pengar, eller att det är någon annans bord.

 

Politikerna har makten, men kan inte göra allt, alla måste hjälpa till – kommuner, landsting, åklagare, kriminalvård och näringslivet och inte minst gemene man.

 

Många klagar på ungdomarna, men få lyssnar på vad de har att säga. Det är först när de lämnar hemkommunen och politikerna ser hur befolkningskurvan peka nedåt som man vaknar upp, men då är det för sent.

 

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook