Bandy Vetlanda

DET SITTER I HUVUDET – Problemet för Vetlandaspelarna


Elitseriesäsongen 2020 tog slut för Vetlanda BK i samband med det brutala uttåget i kvartsfinalen mot Edsbyn. Godkänt eller inte? Och vilka spelare klarade sig bäst? Här kommer en samlad utvärdering från bandyexpert Leif Hedberg.

Innan säsongen drog igång tippade jag att det skulle bli negativt kval för VBK. När det nu visade sig bli kvartsfinal var skadeglädjen stor hos många. Men var VBK så bra?

Jodå, det räckte till åttondelsfinal – och i förlängningen även kvartsfinal – men lägg på minnet att VBK bara hade fyra poäng och nio mål ner till Sirius, som i två veckor framåt får spela för nytt kontrakt. VBK har gjort en klart godkänd säsong, men det fattas fortfarande mycket för att man ska ta in på topplagen.

Till exempel anfallsspelet. Det stora problemet för VBK. Och problemet sitter i huvudet på spelarna – och ledarna. Man vågar helt enkelt inte släppa fram folk i banan. När VBK anfaller kommer man med högst två-tre spelare. Övriga 8-9 glider upp i banan. Utan understöd till bollhållare. Tänk om det defensiva spelet var likadant? Att bara två, tre spelare jobbade hemåt och resten masade sig hemåt. Nej, då fyller alla på. Ända ner till eget straffområde. Här har VBK mycket att lära av lag som Edsbyn, Villa-Lidköping och övriga topplag.

Defensiven har varit bra. Men kan bli bättre. Tyvärr har VBK bara ett lågt försvarsspel. Till skillnad från till exempel Edsbyn som ofta försvarar sig genom att ligga kvar högt högt upp i plan. Som mot VBK i slutspelsmatcherna. När sedan en eller två spelare i Edsbyn är bortspelade faller hela laget och blir lika låga som de övriga lagen.

VBK:s alltid låga försvarsspel utmynnar dessutom i allt för många hörnor mot sig. Det finns ingen statistik på defensiva hörnor men VBK måste vara det lag som dragit på sig flest hörnor i Elitserien. Med tanke på hur farlig en hörna är som målchans så måste man minimera dessa. Då kan man inte falla ständigt och jämnt.

Hörnskyttet framåt har också varit för tunt. Som jag ser det har man egentligen bara två hyfsade hörnskyttar, Eetu Peuhkuri från vänster och Philip Lennartsson från höger. Visst har spelare som Pontus Blomberg, Niklas Gälman och Patrik Johansson satt någon hörna, men några hörnskyttar är man inte. Och Pontus Nordström är på isen för lite för att bli en bra hörnskytt. Här tror jag dock att laget har en naturlig hörnskytt som man inte tagit tillvara på: Pontus Vilen. Skjuter inte alltid hårdast, men har ofta en bra träffbild och ett naturligt skott. Problemet är att högerskyttar gärna vill att bollen från flaggan slås av Vilen eftersom han är högerfattad.

Men då får man träna in någon annan från flaggan. VBK, IFK Motala och Åby/Tjureda hade elitseriens sämsta snitt på sitt hörnskytte.

Givetvis måste man också åtgärda utvisningsstatistiken. Om Edsbyn var överlägset i Elitserien så var VBK lika överlägset i utvisningsligan. På ett negativt sätt. Sandviken kom näst sist i den ligan med 580 utvisningsminuter. VBK kom sist på 755. Ett snitt på nästan tre tiominutersutvisningar per match. Edsbyn hade inte ens en tiominutare i snitt…

Här några korta rader om varje spelare:
Målvakter:
David Borvall:
Egendomligt att han inte någon gång var A-landslagsaktuell. En av VBK bästa och jämnaste spelare under säsongen. Gör aldrig en dålig match. Dessutom en riktigt pådrivare när övriga laget viker sig.
Christian Boman: Hade högst poängsnitt i hela laget, 2,0 i målgivande passningar. Spelade å andra sidan bara 45 minuter då han ersatte Borvall borta mot Sirius, men fick då en poäng för målgivande utkast/passning.

Försvarsspelare:
Santtu Nurmi:
Genomgående VBK:s bästa spelare. Hade alltid en hög nivå. Som en bra domare, syntes och märkets inte. Då är man en bra libero. En ny Ulf Sainio-typ. Kanske det bästa betyg en libero kan få.
Philip Lennartsson: Missade sista delen av säsongen på grund av skada. Det syntes på VBK spel. ”Fille” bör dock ransonera sina utvisningar. Även om någon av dem inte alltid var rättvis. Domarna har för tidigt bestämt sig för att plocka gulsvart nr 9.
Simon Lundström:Ett utropstecken. Kan inte finnas någon back i Sverige som åker mer skridsko under en match. På gott och ont. Ska kanske inte alltid vara delaktig i speluppbyggnaden. Förmodligen VBK:s bästa hörnrusare sedan Per-Magnus Mårtenssons tid.
Gustav Wallin: Fick ersätta Philip Lennartsson på backplats och i sista matchen mot Edsbyn även spela libero. En alltför tuff uppgift för 20-åringen som dock har all framtid för sig men måste spelas in i försvaret på ett mjukare sätt.

Ytterhalvor:
Tobias Nyberg: Gjort stora framsteg för varje säsong vilket fört honom till A-landslaget. Men måste visa mer mod i anfallsspelet. En hemvändare är alltid positivt för en förening, men inte för ett lag. VBK:s bästa skridskoåkare och har också ett bra skott i spelet. En framtida hörnskytt?
Niklas Gälman: Kunde satt honom som mittfältare också eftersom det var där han ofta huserade. Blandar och ger. Höga berg och djupa dalar. Hans bolltapp och ”indianare” har ställt till det för ofta. Gör en Hvornum, tillbaka i Sandviken kommande säsong…
Albin Renholm: 20-åringen kom in som en frisk fläkt som junior för ett par säsonger sedan. Men verkar blivit mer och mer uppstyrd. Och det är inte bra. Måste våga spela sitt eget spel. Då är han som bäst.

Mittfält:
Pontus Blomberg:
Tog mycket ansvar efter sin återkomst från Hammarby. Inte minst sedan han fick ta över kaptensbindeln efter Lennartssons skada. Har också putsat bort bolltappen i speluppbyggnaden. Satte två högerhörnor i åttondelsfinalen mot Motala, men hörnskytt? Nej!
Pontus Vilen: Vad hände i mitten av säsongen? Då han ofta var osynlig. I inledningen och avslutningen av densamma var han härlig att skåda. Med fartfylld skridskoåkning och tempoväxlingar a la Johan Löfstedt. Fortsätter han så kan VBK få ut mycket av Skiröprodukten.
Axel Ekholm: Skiftade lite mellan mittfält och anfall. Den mest tekniske i laget. Lite lagom avig sitt spelsätt. Måste dock ha till lite mer benmuskler så att han blir starkare på skridskorna. Årets skyttekung.
Eetu Peuhkuri: En solid mittfältare som dock bör skjuta mer då läge finns. Har dessutom fått skjuta på allt för få vänsterhörnor. Sitter på ett utgående kontrakt som VBK snarast bör förnya.
Emil Nordström: Har förmodligen en dryg månad kvar på sin säsong så som förstaårsjunior. 18-åringen ska leda VBK:s juniorlag till en ny SM-final. En framtida A-landslagsman som fort har växt in i den gulsvarta A-lagskostymen.

Anfallsspelare: Philip Lindqvist: Visade vid ett fåtal tillfällen upp mycket hög klass och då kanske främst när han fick vikariera som ytterhalv. Måste upp i den höga klassen oftare. Försvinner i för många matcher. Precis som han gjorde i sista seriematchen då han ådrog sig grovt matchstraff och stängdes av fem matcher.
Emil Fedorov: En riktig arbetshäst i defensiven men måste bli bättre vän med bollen i anfallsspelet. Här syns det att det inte var så länge sedan han spelade ishockey. Det är lättare att bestämma över en puck…
Isac Karlsson: Svår att bedöma då han fick för lite matchning. Allt för lite. Borde matchats mer mot bottenlag som Åby/Tjureda och Frillesås. Nu kastades han istället in i bland annat första kvartsfinalen borta mot Edsbyn. 18-åringen får nu rikta in sig på JSM-guld.
Patrik Johansson: I början säsongen funderade man på vad som hände i Ryssland? Det var inte den Kungälvsonen som senast spelade i VBK. Men det skulle bli bättre. En skadefri Johansson är ett måste.
Pontus Nordström: Storebror Nordström är en av VBK:s bästa skyttar. Satte också flera straffar i rad innan missen i åttondelsfinalen mot Motala. Nu blev den som väl betydelselös. Måste också ta mer plats i spelet så han får utrymme för sitt skott.

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook