Djurskyddskontrollen har spårat ur

Jag ser som tidigare djurskyddsinspektör på kommun åren 1994-2008 med fasa på utvecklingen inom djurskyddskontrollen sedan tillsynen flyttades över till Länsstyrelsen. Dialogfunktionen är totalt bortblåst och tillsynen sker nästan uteslutande i samband med EU-kontrollen eller på grund av anmälningar.


De drygt 100 miljoner per år som i första hand ska gå till förebyggande djurskyddskontroller, används instället till ökat resursbehov för till exempel jurister som handlägger beslut i djurskyddsärenden. Länsstyrelsens kontroller i samband med befogad tillsyn, som huvuddelen av tillsynen innefattar idag, är självfinansierande på grund av att tillsynsavgifter kan tas ut. Alltså får inte djurägarna del av de miljoner som skapats på grund av förstatligandet av tillsynen.

Hög risk
Det nuvarande läget när det gäller djurskyddskontrollerna, medför att djurägare måste ha djur av hullklass 3, dvs medelhull, i alla lägen oberoende av orsak till hullförändring. De måste dessutom ha alla utrymmen och stängsel, dvs även de som för tillfället inte används, ständigt iordninggjorda. Det går inte att hålla djuren instängda i  tillfälliga utrymmen för rengöring av liggytor. Inte heller går det att ta bort foder för att rengöra foderbordet. Absolut inte hålla enstaka djur utan betesgång på grund av behandling mot sjukdom.
Om avvikelser från detta dokumenteras vid djurskyddskontroll, så är det direkt en hög risk att få ett föreläggande och ett omhändertagande av djuren. I förlängningen ett djurförbud baserat på få avvikelser. Det medför mycket stora kostnader att få sina djur omhändertagna, även om djurägaren får rätt i sista ändan.

Värst i Skåne
Värst läge är det utan tvivel i Skåne, där de flesta djurhållare finns.  Antalet omhändertaganden och djurförbud är där mycket stort vilket sysselsätter polismyndighet och domstolar som fått en gigantiskt ökat arbete på grund.

Jag är förundrad över att någon i Sverige vågar ha djur som det är idag och scenariot är att fler och fler avvecklar och i stället satsar på en mer lönsam växtodling, i första hand av rädsla för att råka illa ut.

Kristina Lindfeldt , Biolog
Centerpartiet  Varberg


Publicerat

i

,

av

Etiketter:

Kommentarer

5 svar till ”Djurskyddskontrollen har spårat ur”

  1. Profilbild för Kattis
    Kattis

    Det är inte bara bönder, som utsätts för all denna kontroll, utan även vi sällskapsdjursägare och vi som är engagerade på olika sätt i djurverksamhet, utsätts för detta.
    När det gäller dessa avgifter kan man konstatera att de baseras på en inspektörs genom snittliga lön på ca 27 000 och lite annat. Detta togs fram av Ekonomistyrningsverket, i samband med övergången till lst. Sedan har tydligen domstolarna, sagt att lst skall ta ut betalt för allt de utför, i samband med befogade kontroller. Detta kan utnyttjas till fullo av lst, som då samlar pengar till sina anställdas löner och till de leasade bilarna.
    Jag ställer mig dock frågan: Hur befogas en anmälan och vem kan ligga bakom den?

  2. Profilbild för Göran
    Göran

    När en fd djurskyddinspektör riktar kraftfull kritik mot den nuvarande formen av djurskydd, har detta tyngd, kan ej avfärdas på samma sätt som en bonde som fått kritik mot sin egen djurhållning, dags att regering och riksdag börjar lyssna på kritiken från bönder, djurägare i övrigt, samt fd djurskyddsinspektörer (ja det finns fler fd insp som är mycket kritiska)

    1. Profilbild för Mikael
      Mikael

      Jag gör ingen bedömning av hur det fungerar idag men någon anledning måste det ju ha funnits för att verksamheten skulle flyttas från kommunerna. Men utrymme för självkritik finns naturligtvis inte hos den fd. djurskyddsinspektören. Typ ett daltande med djurhållare, total frånvaro av beslut. Lite handskrivna anteckningar kallar inte jag djurskyddsarbete.

      1. Profilbild för Celia Sager

        Ja, den officiella förklaringen varför djurskyddet skulle gå över från kommunen till Länsrättern var att man då skulle få en mer enhetlig syn på djurhållningen. En mer ”effektiv” syn. En annan mer ljusskygg orsak var att om man till största delen ägnade sig åt anonyma anmälningar, akuta ärenden i stället för tillsynsärenden skulle man få in mer Pengar till statskassan. Dessa anonyma akutärenden ledde nämligen till större antal akuta omhändertaganden. Man tjänade pengar på att omhänderta rasrena hundar, katter, hästar, härbärgera dem på djurpensionat under lämplig tid och sen sälja till dumppriser, polisen förskotterar, men f.d. djurägaren debiteras.
        De djurskyddskonsulenter som hade någon slags empati sökte andra jobb, de mindre empatiska stannade kvar vid övergång till LS utan någon ytterligare förkovran ang. utbildning.
        Man kallas effektiv som djurskyddskonsulent om man omhändertar stort antal djur. Oftast går man två och två och oftast med poliseskort.
        Något daltande med med djurhållare är inte önskvärt, men , som jag ser det, en konstruktiv diskussion hur man bäst ska lösa problem- Som eg. alltid går att lösa om båda parter har viljan.
        Definitivt inte komma inrusande ett helt följe med konsulenter, poliser utan respekt för vare sig människor eller djur, för tanken till mycket avlägset samhälle vi inte vill ha.
        De handskrivna anteckningarna kanske innehöll mer info än dagens copy & paste. Och de flesta fall kan lösas inte utan beslut, men de behöver oftast inte ske akut.

        Celia

  3. Profilbild för Anna Johansson
    Anna Johansson

    En av anledningarna till att kommuninspektörerna (och således inkluderat författaren till artikeln) inte fick fortsatt förtoende att uföra kontrollerna var väl just det att det förekom en hel del kommunal nepotism i deras bedömningar?! Vissa djurägare ställdes det stora krav på medans andra fick en klapp på axeln trots att stora brister fanns i deras djurhållning. Jag har själv jobbat på ett miljökontor som då även hade ansvar för dessa kontroller. (Dock hade jag inget personligt ansvar för just dessa kontroller). Om man skulle granska de gamla beslut och rapporter som skrivits från kommunens djurskyddsinspektörer så skulle man nog finna en hel del frågetecken och olikartade bedömningar. Jag anser att det är av största vikt för rättssäkerheten att bedömningen följer de lagstadgade krav som finns i Svea Rike. Jag vill inte att inspektören ”ser mellan fingrarna” på vissa brister för att denne ”tror” att djurägaren kommer att åtgärda brister, eller förbättra sig utan att de ställda kraven och bristerna noteras i någon form av beslut eller skriftlig rapport.
    Jag är djurägare själv. Jag äter dessutom kött. Jag vill att det kött som jag köper i butiken ska komma från djurhållare som lever upp till de minimikrav som stadgas i lagstiftning och föreskrifter. Om kommuninspektörerna ej har ställt dessa krav under alla de år som de haft tillsynen så är det kanske inte så konstigt att man nu i länsstyrelsens regi måste förelägga och ställa hårdare krav, allt i enlighet med den lagstiftning som funnits långt innan Länsstyrelsen tog över ansvaret. Den ökning av förelägganden och förbud som vi nu temporärt ser beror nog kanske till stor del på att kommunerna inte skött sitt jobb tidigare! Glöm inte heller att samtliga beslut som fattas av länsstyrelsen är överklagningsbara. Om överprövande instanser fastlår beslutet så kanske man kan tolka det som att ursprungsbeslutet var korrekt?! Eller menar artikelförfattaren att det är ”fel i alla led”? Att alla instanser -förutom den som ej längre har förtroendet att utföra kontrollen dvs kommunen – har fel?
    Det är lätt att bli bitter när man ser att någon annan utför ens (fd) jobb bättre och mer rättssäkert än vad man själv gjorde. Vi borde istället glädjas åt att djurhållningen i Sverige snart kanske lever upp till de krav som vi faktiskt har enligt svensk lagstiftning!?