Varbergs tingsrätt har prövat en s.k. bevistalan mot två pojkar under 15 år. Eftersom pojkarna är underåriga kan de inte dömas för brott, men åklagaren har med stöd av en bestämmelse i lagen om unga lagöverträdare begärt att tingsrätten ska utreda om de gjort sig skyldiga till mord på en man i Derome den 7-9 juni 2015.
Tingsrätten har vid sin bevisvärdering inte funnit det ställt utom rimligt tvivel vem av pojkarna som utdelade det dödandet hugget i den döde mannens hals. Det har därför inte varit möjligt att utesluta alternativa händelseförlopp såsom att en av de båda pojkarna stack den döde mannen i halsen utan att den andre var medveten om att det skulle hända eller främjade det på något sätt. Tingsrätten har kommit till slutsatsen att åklagaren inte uppfyllt sin bevisbörda och att bevistalan därför ska ogillas.
Tingsrättens domslut lyder:
De båda pojkarna har båda erkänt grov stöld. Båda har förnekat att de gjort sig skyldig till mord och har sammanfattningsvis gjort gällande att den är den andre som gjort sig skyldig till mordet.
Tingsrätten har kommit fram till att det endast var de båda pojkarna som befann sig på den döde mannens gård när han dödades. Någon eller några andra gärningsmän har därför kunnat uteslutas.
Tingsrätten har vidare genom den skriftliga utredningen och förhöret med den läkare som obducerade den döde mannen funnit det utrett att den döde mannen utsatts för stickande våld av annan person med kniv eller knivliknande föremål och att han utsatts för kraftigt upprepat trubbigt våld med följden att han ådragit sig de skador åklagaren påstått. Det är utrett även att mannen har avlidit på den plats han hittades till följd av ett stick på höger sida av halsen som skar av halspulsåldern.
I målet har presenterats en omfattande undersökning av de fynd av blod som skett i huset där mordet ägde rum. Denna undersökning visar bl.a. att den döde mannen befann sig i sovrummet när han utsattes för det våld som ledde till den dödande artärsskadan. Efter det dödande sticket har mannen förflyttat sig till tamburen där han sedan återfanns död. Utredningen visar att han i tamburen utsattes för omfattande trubbigt våld mot huvudet.
Tingsrätten har funnit utrett att det sprutats pulver med pulversläckare efter det att våldsutövning skett. Utredningen har visat att avtrycken från de två pojkarnas skor avsatts efter det att mannen knivskurits. Emellertid ger avtrycken enbart ledning om var de befunnit sig efter det att den döde mannen utsatts för våld. Slutsatsen blir att båda två vid något tillfälle befunnit sig i sovrummet och att en av pojkarna befunnit sig precis vid tamburen när mannen döende eller redan död låg där.
Utredningen i målet visar också att det på ett skaft till en piassavakvast fanns blod från den döde mannen och DNA från en av pojkarna. Med hänsyn härtill och till att skaftet var sönderbrutet i flera delar har tingsrätten funnit att en av pojkarna har använt kvastskaftet för att slå mannen.
Utredningen har visat att den morakniv som påträffades på ängen bakom huset hade spår av blod från den döde mannen. På knivskaftet fanns DNA från en av pojkarna. Utredningen har visat att den pojken tidigare hittat kniven vid en traktor på gården. Det förhållandet är inte på något sätt en orimlig förklaring till varför hans DNA finns på kniven och åklagaren har inte lyckats motbevisa att det kan ha avsatts vid detta tillfälle. Pojkens DNA på kniven kan därför inte tillmätas något bevisvärde som stödjer åklagarens talan.
Något blod från den döde mannen har inte kunnat påvisas på någon av pojkarnas kläder.
Vid en sammanvägd bedömning av den bevisning åklagaren åberopat till stöd för bevistalan har det gått att utreda var i huset händelsen utspelat sig, att kvasten använts som tillhygge och att morakniven är mordvapnet. Det har vidare klarlagts att en av pojkarna slagit den döde mannen med kvasten någon gång under händelseförloppet. Vad gäller den andra pojkens inblandning har åklagaren däremot inte lyckats styrka att han är ansvarig för några av den döde mannens skador som uppstått till följd av trubbigt våld. Det innebär inte att det är ställt utom rimligt tvivel att den första pojken varit ensamt ansvarig för det trubbiga våldet.
Inte heller har åklagaren lyckats bevisa vem som utdelade det dödandet hugget i den döde mannens hals. I och med detta är det inte möjligt för tingsrätten att utesluta alternativa händelseförlopp såsom att en av de båda pojkarna stack den döde mannen i halsen utan att den andre var medveten om att det skulle hända eller främjade det på något sätt. Tingsrätten har därför vid sin bevisvärdering kommit till slutsatsen att åklagaren inte uppfyllt sin bevisbörda varför bevistalan redan på denna grund ska ogillas. Enbart omständigheten att pojkarna tillsammans har lämnat gården, fullt medvetna om vad den ene gjort, utan att tillkalla polis eller ambulans är inte tillräckligt för att de båda kan bedöms som gärningsmän.
I målet har den dödes barn yrkat skadestånd. Dessa yrkanden har ogillats eftersom tingsrätten inte kunnat fastställa vem av eller båda pojkarna som gjort sig skyldig till mord.