I det här debattinlägget skriver dykaren Magnus Janson om sitt dyk utanför Olshammars pappersbruk. “Det som inte syns finns inte” kan man säga, men en dykares verklighet kan också uppfattas så här: “Det som ses finns inte”.
Jag studerar ekosystemteknik på LTH och jobbar med dykning vid sidan av. För att få med egna ögon få en bild av hur våra sjöar mår, tänkte jag att det vore intressant att vara med på fältresa. Ett av dyken gjordes utanför ett Olshammars pappersbruk och ett närliggande vattenreningsverk, som på grund av utsläpp misstänktes ha en betydlig påverkan på sjön.
Först när vi kom fram till fabriken betraktade vi vattnet från land. En stark lukt av svavel var direkt påtaglig och vattnet framför oss såg mörkt och oinbjudande ut. När väl dykutrustningen var på, såg vi till att ha regulatorn(munstycket) befann sig i munnen då vi var ovanför ytan, för att inte andades in mycket av de gaser som gjorde att man blev lätt yr och illamående. När vi sedan dök ned undervattnet, var sikten dålig och det slog oss direkt att vattnet var livlöst.
Det enda levande som vi fann var de anaerobt levande cyanobakterierna, som är kända för att leva i miljöer där annat liv har det svårt. De täckte hela bottnen och bredde ut sig som en slemmig grön hinna längs den mjuka bottnen. Då det har visat sig att cyanobakterier kan ha vissa toxiska effekter på människan och andra djur är upplevelsen väldigt tragisk. Då vi tryckte på bottensedimentet med handen sipprade det upp bubblor, som pekade på att metangas var närvarande och att bottnen var ohälsosam och syrefattig.
Jag har gjort många dyk tidigare, men detta är ett som jag sent kommer glömma. Då dessa förödelser döljer sig under ytan där vi har svårt att se dem, är det besvärligt för oss att förstå hur stort problemet är och vilka konsekvenser det kan tänkas ha. Jag hoppas att fältveckans resultat kan öka hoppet för våra sjöar och vattendrag som vi starkt är beroendeav.
Det går inte att leva och överleva utan vatten. Så enkelt är det.
Magnus Janson, dykare