”En statsman, politiker och ambassadör har lagt ned sin vandringsstav”, skriver Esse Petersson (L), riksdagsledamot och FP-representant vid KU (Konstitutionsutskottet) granskningen 1979 i riksdagen av FP-regeringen, i ett minnesord över under måndagen avlidne Ola Ullsten.
Statsminister, utrikesminister och partiledare Ola Ullsten (FP och nu L) har avlidit 86 år. Han växte upp i Västerbottens frisinnade miljö och acklimatiserade sig senare i Stockholmsmiljön som tjänsteman i Folkpartiets riksdagskansli och senare aktiv politiker. När jag första gången träffade Ola Ullsten var när ha övertog förbundsordförandeposten i FPU (Folkpartiets Ungdomsförbund) vid kongressen i Falkenberg 1962 efter Per Ahlmark.
Ola Ullsten utvecklade ett socialliberalt engagemang i Bertil Ohlins anda samt var skeptisk till allt för nära samarbete med dåvarande högern och ville gärna samarbeta med centern. Han var inte främmande för ett blocköverskridande samarbete med socialdemokraterna, men insåg samtidigt svårigheterna att få en folklig acceptans av detta bland allmänborgerliga väljare. Resultatpolitiker som gärna omgav sig med duktiga personer med grundliga faktakunskaper. Han var vänfast och plikttrogen med humor i det privata samtalet, men upplevdes mera torr och sträv i den offentliga diskussionen.
Som statsminister i FP-regeringen med 39 riksdagsledamöter lyckades han med resultatinriktad offensiv politik bli mäkta populär bland väljarna senhösten 1978, varefter de andra båda borgerliga partierna satte in sina nålstick mot minoritetsregeringen under våren 1979 med åtföljande minskat väljarstöd för FP-regeringen. Efter sin aktiva politikertid var Ola Ullsten ambassadör på flera platser, men han fortsatte att deltaga i olika FP-sammanhang långt upp på ålderns höst alltid lika intressant att samtala med.
En statsman, politiker och ambassadör har lagt ned sin vandringsstav.
Esse Petersson (L), riksdagsledamot och FP-representant vid KU (Konstitutionsutskottet) granskningen 1979 i riksdagen av FP-regeringen.