Debatt

EN SVAG JOBBPOLITIK

Moderata riksdagsmännen Helena Bouveng, Bengt Andersson och Magdalena Andersson låter i en cirkulärartikel länsborna veta hur förträfflig den moderata sysselsättningspolitiken är. Sanningen är att vi har massarbetslöshet – nära 400 000 jobblösa.

Om man har lite insikt i hur en modern marknadsekonomi fungerar skulle man inte påstå att bara vi får lägre lönekostnader minskar arbetslösheten detta är i grunden ett falskt påstående. Orderböckerna speglar sysselsättningen det som företagen säljer och det som produceras i offentlig sektor kräver ett visst antal människor Man överanställer inte som moderaterna antyder.

Skulle den deras tes ha verklighetsanknytning innebär det man tar in billig arbetskraft och knuffar ut dyr eller olönsam arbetskraft. Om det är på det sättet tar jag mig för pannan.

Jobbskatteavdraget har inte gett ett enda jobb. Konstruktionen av jobbskatteavdraget innebär att lönerörelsen skall ge låga lönepåslag eller lönesänkningar som subventioneras genom sänkt skatt. Det är den vetenskapliga definitionen som troligen debattörerna inte vill kännas vid.

Istället går man ut och slår sig för bröstet nu har vi sänkt skatten vilket är lögn skattesänkningen skall exakt motsvara den löneökning som uteblivit. Avdraget är en gigantisk subvention till näringslivet som kunde använts bättre.

I Sverige har vi ingen statlig lönepolitik utan arbetsmarknadens parter gör själva upp om löner och avtal. Denna roll är lika helig som en självständig Riksbank. I Sverige har vi haft ökade reallöner under 18 år vilket inneburit realt ökade skatteintäkter under denna tid. De personliga lönerna har ökat snabbare än inflationen medan lönesumman totalt har hållit sig inom inflationsmålet eller strax därunder.

Dessutom har detta inneburit att lönemassan i företagen ökar saktare än företagets totala omslutning eller om du så vill lön i förhållande till förädling. I Sverige har det under arton år blivit billigare att anställa folk. Den totala lönekostnaden har minskat medan företagens kapital till investeringar mm ökat.. Det är detta som är motorn i svensk tillväxt, inte en klok regering.

Arbetsmarknadspolitikens olika program har havererat tack vare moderaternas mycket nonchalanta syn på hur arbetsmarknadspolitik skall bedrivas. Det finns två hörnstenar som borde gälla i svensk arbetsmarknadspolitik: bibehållen yrkeskunskap och omställningsutbildning i väntan på att jobben kommer.

Arbetslös är man tills man har fått ett nytt jobb. Det är därför arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadsutbildning är viktigt. Ingen arbetslös skall nekas utbildning. Gå i meningslösa terapeutiska jobbinsatser är ett skämt och jobbcoacher ett ännu större skämt. Det innebär att arbetsplatserna utnyttjar gratis arbetskraft. Det borde vara förbjudet.

En av nyckelfaktorerna i den moderata sysselsättningspolitiken är att sänka ersättningarna så arbetskraften tvingas ta låglönejobb eller rättare sagt lägre kvalificerade jobb som man inte har yrkeskompetens för.

När sedan tre riksdagsmän går ut och försvarar dessa skamligheter blir jag illa berörd. Jag vill erinra riksdagsmännen om att svartjobben tack vare detta växer som gräs. Folk jobbar heller svart inom sin yrkeskompetens än tvingas ta ett ”ett mindre kvalificerat jobb”. Yrkesstoltheten skall vi vara rädda om. Man försöker även på sjukförsäkringens område göra ersättningarna så låga så att folk tvingas ta ett jobb även om de är svårt sjuka. Det kallar jag asocialt.

Jag anklagar arbetsgivarna för att inte själva ta initiativ att bryta massarbetslösheten. Det finns lönebidrag, det finns möjligheter till arbetsplatsförlagd praktik och utbildning- Här slirar svenskt näringsliv betänkligt. Samtidigt som samspelet arbetsmarknadspolitik – arbetsplats fungerar dåligt.

Orsaken till arbetsmarknadspolitiken inte fungerar beror på att ministrar och generaldirektör inte är på ren småländska ”böxade” uppgiften, de saknar fallenhet och vilja göra något bra.

LARS-HÅKAN HALLDIN ©Oberoende CenterpartistEksjö

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook