Etelka Huber och Paul Forssander är i Höglandsnytt uppbragda över en av frågeställningarna den nye S-partiledaren måste besvara. Bakgrunden är den artikel Göran Hägglund skrev i DN 27/3 där han efterlyser besked från Håkan Juholt om energipolitiken.
När Göran Hägglund tog initiativ till energiöverenskommelsen inom borgerligheten 2009 bröts den låsning och fixering vid kärnkraften som låg i vägen för en långsiktig energipolitik i Sverige. Vi kunde lägga åt sidan det tankeförbud som lagt forskningen om kärnkraft i träda under årtionden, och istället börja lösa problem.
Allianspartierna har kunnat lösa kärnkraftstriden och därmed också kunnat gå vidare med historiska satsningar på förnybara energikällor och energieffektivisering. Från andra sidan blockgränsen är osäkerheten stor.
Det finns flera lärdomar att dra ifrån händelserna i Japan. Dels att även omoderna anläggningar kan klara enormt kraftiga jordbävningar i kombination med en tsunami. Dels visar också händelserna vikten av att investera i säkerhet och moderna faciliteter. Något som katastrofen i Japan också visar är vikten av att uppfylla det basala behovet av kraftförsörjning. Samhället måste resa sig igen, arbetsplatser, skolor och institutioner öppna med fungerande datorer och lysande lampor.
Vi kan tacka vattenkraften för möjligheten att med rent samvete förmana resten av världen att stänga sina koldioxidsprutande kolkraftverk. Samtidigt vet vi att den höga svansföringen skulle vara omöjlig om vi inte själva besatt en kärnkraftpark. Den långsiktiga och betryggade elförsörjningen från förnybara källor är målsättningen. Det är dock oärligt och orealistiskt att påstå att inte kärnkraften måste säkra arbetet dit.
Den åldrade kärnkraft vi har idag behöver löpande investeringar men också en förnyelse där de kan ersättas av nya under krav på bästa tillgängliga teknik och säkerhetssystem. De som ska betala för denna långsiktiga jätteinvestering behöver också besked från politikens båda block. Klimatfrågan och ansvarstagandet för vår energiförsörjning mår bäst av att drivas av klarsynthet och försiktighet istället för av rädsla och nej-sägande.
Huber och Forssander vill inte tala om kärnkraft och när de därtill tvingas, är det som att frågan gällde om kärnkraftproduktion ska få börja i morgon. Vi har producerat energi på detta sätt i 50+ år. Dagens frågeställningar kring kärnkraft handlar om hela vår energiförsörjning. Det är ingen liten fråga och något som inte bara Håkan Juholt har att ta ställning till.
Vi som Kristdemokrater är angelägna om att ta ett tydligt ansvar för möjligheterna till utveckling av förnybar produktion. Att lägga till detta är det ytterst rimliga kravet att kärnkraften får långsiktiga spelregler från socialdemokraterna och Håkan Juholt.
IRENE OSKARSSON (KD)riksdagsledamot