EXTRA: HELA SAMHÄLLET LUKTAR AV GASBILDNING | Höglandsnytt
Debatt Höglandet Jönköping Jönköpings län

EXTRA: HELA SAMHÄLLET LUKTAR AV GASBILDNING

”Gasbildning. Att genomföra undersökningar i fält och inte kunna se var man tar sina prover är snarare regel än undantag men det är inte optimalt. Vi dykare ser hur det ser ut under ytan”, skriver Kjell Andersson och Andreas Vos i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt på tal om den dåliga miljön i Vättern.

Vätternvårdsförbundet har inte någon dykande personal och har, enligt vår erfarenhet, inget intresse av att veta hur det ser ut vid utsläppen. Att säga att Vätterns vatten är av högsta klass utan att veta vad föroreningarna innehåller eller att ens vilja veta hur det ser ur vid utsläppen är förbluffande.

Egenkontrollernas siffror radas prydligt upp decennier efter decennier utan ett ord om konsekvensanalys och vad utsläppen innebär för oss eller ekosystemet. Med statistik, siffror och recepientkontroller kan man tydligen hålla på med en skadlig verksamhet utan att vidta åtgärder under en så lång tid att ekosystemet skadas och dör.

Om Vätternvårdsförbundet nu visste hur det stod till med Sörviken vid Olshammar med en död botten större än 22 allsvenska fotbollsplaner full med metangas, svavelväte och cyanobakterie, varför har man inte talat om detta för allmänheten och gått ut med varningar?

Hela samhället i Olshammar luktar av gasbildningen ifrån vikens botten. Hur påverkar det människorna? Hur påverkar utsläppen fisken och Vätterns vatten? Varför har inte utsläppen åtgärdats sedan Vätternvårdsförbundet bildades om dessa nu varit kända sedan tidigare? Vårdar förbundet verkligen Vättern eller brukar man sjön tills den är helt förbrukad? Alla larmklockor ringer när fisken har exportförbud på grund av miljögifter, badförbud orsakat av dåligt vatten, nät som växt igen av algbildning, undermåliga kontroller av utsläpp och bristfällig provtagning av vatten och fisk. Allt detta sker medan utsläppen pumpar på dygnet runt oförminskat.

Vi befinner oss mitt i en miljökatastrof med oanade konsekvenser för framtiden. Svenska företag och kommunala reningsverk släpper ut förgiftat avloppsvatten i sådan stor skala att det är ogripbart för medborgarna att förstå och detta sker på 2000-talet. Dessutom sker det helt lagligt godkänt av Mark & miljödomstolen och länsstyrelser runt om i landet.

Effekten på ekosystemet i närområdet över tid vid utsläppet undersöks i stort sett aldrig. Mark & miljödomstol, länsstyrelser, kommuner och Havs- och vattenmyndigheten har ingen dykande personal som arbetar med utsläpp. Utsläppen kontrolleras av utsläpparna själva med egenkontroller. Kontrollerna sker inte vid själva utsläppet utan en bra bit därifrån i en recepientkontroll.

Detta gör att utspädningseffekten är så stor att det kan vara för sent den dag man upptäcker att ekosystemet är allvarligt skadat.

Då är sjön eller havet redan förstört. Kontrollerna kan därför vara helt meningslösa om de inte tas i närområdet av utsläppet.

Försiktighetsprincipen innebär att en verksamhet måste upphöra närhelst potentiella skadeeffekter är kända, oavsett kostnad. Det betyder att en verksamhetsutövare har ett juridiskt ansvar att välja det säkra alternativet framför det osäkra.

Enligt Miljöbalken 1. 1. 1. ska människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar och annan påverkan.

Vi – dykare och fiskare – ser varje dag vad som händer under ytan, vad som sker i våra hav, åar och vattendrag. Det finns bara en lösning – nolltolerans mot utsläpp. Vi står inför ett avgörande vägval inför framtiden – det arv vi ska lämna vidare till kommande generationer. Valet är enkelt – ett levande ekosystem, ett upprop för sunt förnuft.
Vad få vill inse är att problemen växer och blir värre för varje år som går. Utsläpp från industrier, reningsverk, dagvattenrör och mer än 6 000 läckande gamla soptippar i Sverige som, enligt vår uppfattning, åtgärdas i alldeles för långsam takt.

Vi vill inte stå till svars för barn och barnbarn som de som visste men ingenting gjorde, de som förintade levnadsbetingelserna för fisken och som förstörde vårt dricksvatten. Fisk och dricksvatten är två av våra viktigaste livsmedel.
Det är dags för oss alla att vakna upp.

Östersjön och ett stort antal av våra svenska sjöar lider av algblomning och är påverkade av miljögifter som bland annat drabbar fisken och vattnet. Vättern är på väg att drabbas av samma öde men här finns möjligen tid att förhindra detta om rätt åtgärder sätts in. Ett stort steg på vägen för att förbättra vattenkvaliteten och läka det skadade ekosystemet är att stoppa utsläppen och sanera förgiftad botten.

Vi i föreningen SCSC har som mål att observera, dokumentera och visa.
Tillsammans gör vi skillnad! Sjöresan 2018 Vätternfonden

Andreas Vos
Kjell Andersson

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook