Vad har hänt med de svenska ”männen”? Som ofullgångna monster våldför de sig på våra barn. När ska det ta slut? När ska föräldrar våga skicka sina oskyldiga barn till skolan, eller låta dem delta i olika fritidsaktiviteter och vara trygga.
Hur får vi stopp på dessa snedvridna existenser? Polis och åklagare arbetar febrilt med att få fast och döma till vård och fängelse. Men hur många odetonerade bomber sitter ännu kvar framför sina barnporrsigther eller arbetar med barn ute i vårt samhälle?
I Jönköping sitter sedan ett antal veckor tillbaka en 44-årig lärare från Göteborg häktad, misstänkt för våldtäkt på en 12-årig flicka i Eksjö. Om någon vecka ska åtal vara väckt.Mannen har i många år arbetat som lärare på en skola i Göteborg.
I Sundsvall häktades en 30-årig elevassistent i tisdags, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt av en 15-årig flicka. Mannen har arbetat på en skola sedan 2001. I sitt arbete har han fungerat som extraresurs i olika årskurser från förskolan upp till nian.
I Stockholm har en ledare för en anrik gosskör avslöjats som pedofil. Han har även arbetat som musiklärare för yngre barn och undervisat dem privat i sitt hem. Själv säger 30-åringen att han är intresserad av unga pojkar.
Han har dessutom haft uppdrag från stadsdelsförvaltningen att vara kontaktperson för ungdomar. ”Hela mitt liv har kretsat runt bar och ungdomar”, säger han i förhören.
Exemplen är många, Nästan dagligen kan man läsa om olika typer av övergrepp mot barn.Värst är det när barn, i sin dagliga miljö, kommer i kontakt med ”män” som har ett otillbörligt intresse av de barn de är satta att undervisa, ta hand om eller visa tillrätta i samband med en fritidsaktivitet.
Är vi för flata eller okunniga, när dessa typer av män, det kan naturligtvis även handla om kvinnor, anställs. Har vi för dåliga instrument att sålla, ta reda på om personen förekommer i brottsregistret, eller vill vi bara tro folk om gott?
Varför får det ofta gå så lång tid innan man på en skola, dagis eller inom idrottsklubbar fattar och vågar ta tag i vad som oftast har varit uppenbart under en längre tid? Varför måste det gå så långt till genomförda våldtäkter, innan polisen blir inkopplad.
Allra värst är det när barn tas från den egna familjen och placeras i en miljö. där sexuella övergrepp förekommer.
Ett övergrepp blir ett livslångt trauma för ett kränkt och våldtaget barn. Barn måste kunna lita på att vuxna skyddar dem och har en vuxen relation till dem. Barn förstår inte att vuxna kan ha snedvridna tankar och behov som kan skada barnen.
Barn som har utnyttjats skuldsätter sig själva, känner sig smutsiga och ovärdiga, drar sig undan, får olika psykosomatiska problem.
Det är viktigt att föräldrar deltar i sina barns dagliga verksamheter, har kontakt med de personer som barnen träffar under sin vakna tid. Om en förälder känner att barnet visar olust för att träffa någon eller döljer något, fråga, även om det är obehagligt.
Tveka aldrig att ta kontakt med skolledning eller socialtjänst för att få råd och stöd. Till socialförvaltningen i sin hemkommun kan man ringa och fråga. Man får vara anonym om man känner sig osäker, misstänker något och inte vet hur man ska gå tillväga.
Vi måste alla bli bättre på att se och upptäcka farorna som våra barn utsätts för, vi måste återupprätta den sociala kontrollen som fanns bakåt i tiden då man höll ögon öppna på varandras barn.
Ju fler ögon som ser och anmäler, desto fler pedofiler kan polisen få fast.