Debatt

Fler och fler misstror riksdags- och regeringsledamöter

Händelserna från och efter valet har inneburit ett ökat misstroende mot partier, riksdags- och regeringsledamöter oavsett parti. Det går inte längre att ta de nämnda på allvar. Deras ansvarskänsla för land och medborgare måste starkt ifrågasättas.

Agerandet kring Sverigedemokraternas politik, valdeltagande och som riksdagsparti har hanterats av de sju tidigare riksdagspartierna på ett sätt som inte bara hör hemma i sandlådan utan också tvingar oss medborgare att ställa frågan om kandidaterna till riksdagen och nuvarande regerings- och riksdagsledamöter är ett negativt urval ur befolkningen.

 

Det går inte att komma från sådana tankar.

 

Skälen därtill är nu så många att vi kanske måste börja tala om urvalskriterier. Dessa bör handla om etik (moral), kunskaper, arbetsmoral, integritet, ansvar, ja kanske till och med begåvningsnivå.

 

Man kan se en tydlig förändring från 1990-talet och framåt. EU-inträdet kan sägas vara den tidpunkt då det politiska och parlamentariska förfallet accelererade.

 

Aldrig tidigare har väl riksdagspolitiker brutit så många löften som efter inträdet i EU. Och de har varit av det grövsta slaget. Det illavarslande är också att ingen erkänt lögnerna. Även om lögnerna är grova så är okunskapen och oviljan att ta ansvar i riksdagsarbetet inte mindre. Vi blir fler och fler som vid samtal och frågor till riksdagsledamöter blir förvissade om att de är dåligt pålästa och i väldigt många fall inte kan redogöra för den fråga de röstade t ex ja eller nej till.

 

Jag har själv exempel, där ledamöter som röstade ja till den grundlagsstridiga ändringen av regeringsformen 2002, inte visste vad den innebar och därför inte heller kunde ge mig ett vettigt svar. Man sade ”du får vänta tills det kommer från riksdagstrycket för jag kan inte förklara det”!

 

När riksdagen den 2 juni ånyo tog beslut om ändring av grundlagen visste flera partier inte vad röstningen rörde sig om (bl a grundlagsfästes medlemskapet i EU). Några som påstår sig vara starkt EU-kritiska röstade ändå ja till förslaget, därför att de trodde att de måste göra detta eftersom Lissabonfördraget godkänts 2008 av Alliansen och Socialdemokraterna. Exemplen kunde mångfaldigas.

 

Ovanpå detta har vi sedan hanterandet av Sverigedemokraterna. Sett utifrån att världen alltjämt befinner sig i en ekonomisk kris ( som ingen vet var den slutar) med väldig skuldsättning, enorm arbetslöshet (Sverige har Europas högsta ungdomsarbetslöshet),  etc etc. Trots detta kan regerings- och riksdagsledamöter agera och reagera som om de befunnit sig i sandlådan med jämnåriga femåringar.

 

Bl a kunde man först inte tänka sig att komma på samma sida som Sverigedemokraterna vid en votering vilken fråga det än gällde. Även om mer än hälften av medborgarna i bl a många invandrarfrågor delar Sverigedemokraternas uppfattning stämplas de, som har denna uppfattning, som rasister och främlingsfientliga. Trots grundlagsfäst yttrandefrihet får medborgarna inte offentligt ha dessa åsikter. Hellre än som är brukligt i en demokrati – öppet debattera problemen – skrämmer man medborgarna till tystnad. Så gör man i diktaturer.

Detta tyder på en enorm avsaknad på mognad, ansvarstagande, intellektuell kapacitet men också brist på integritet gentemot partiledningen.

 

När socialdemokraterna inför valet på alla sätt går till angrepp mot Lissabonfördraget, Lavaldomen och avvecklingen av arbetarnas rättigheter är det häpnadsväckande och inget annat än ren manipulation. De har varit de främsta förespråkarna för såväl inträdet i EU ( där vi nu ser hur arbetarna allt mer närmar sig ett proletariat), Lissabonfördraget och nu också ändringen av Regeringsformen som trots att det är grundlagsstridigt ändrar statskicket i vårt land. Det hela visar på ett handlingsmönster där ärlighet, etik och hederlighet mot medborgarna och försvar av demokratin är som bortblåst.

 

OLLE LJUNGBECK

Gävle

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook