Forcerat förslag om utplantering av varg

I dag redovisar Naturvårdsverket sitt förslag till hur den starkt inavlade svenska vargstammens situation ska förbättras genom utsättning av obesläktade djur. Förslaget har tagits fram på regeringens uppdrag under stark tidspress.

Naturvårdsverket föreslår utsättning av djurparksfödda vargvalpar i befintliga lyor och – i ett senare skede – inflyttning av vuxna vargar från Finland.

Det finns en rad risker och olösta problem med utsättning av vargvalpar från svenska djurparker i det fria. Naturvårdsverket berör några av dem i sin redovisning, medan andra inte uppmärksammas alls. Vi kommer att påpeka detta i remissbehandlingen, men frågan är om det spelar någon roll. Regeringen verkar ha bestämt sig. 

Redan 1 november skrev den till EU-kommissionen att Naturvårdsverkets förslag innehåller åtgärder som kan genomföras 2011 och att man bedömer att utsättning av vargvalpar från djurparker kan ske till våren. Miljödepartementet har nyligen gett samma besked till oss. Brådskan motiveras inte av omsorg om vargens framtid, utan av det politiska dilemma regeringen försatt sig i.

Tanken bakom vargpolitiken är att man genom att tillåta licensjakt skulle öka acceptansen för vargen, samtidigt som utsättning av obesläktade individer skulle öka livskraften i vår isolerade vargpopulation. Vi menar att denna politik strider mot EU:s art- och habitatdirektiv, bland annat därför att jakt tilläts redan innan man utrett om genetisk förstärkning genom flyttning av vargar är möjlig. 

Därför anmälde våra organisationer vargjakten till EU-kommissionen i mars. I september ställde kommissionen en rad skarpa frågor till Sverige om vargpolitiken. Det blev tydligt att kommissionen var kritisk och beredd att gå vidare med ärendet. För att undvika det har regeringen nu satt allt på ett kort.

Det är uppenbarligen inget tänkbart alternativ att ställa in licensjakten 2011,  trots att viktiga problem kring utsättningen återstår att lösa. Strategin är istället att forcera fram en utplantering innan kommissionen fattar beslut om klagomålet, i tron att Sverige därigenom ska slippa att hamna inför EU-domstolen.

Att regeringen hävdar att det är genomförbart att planera för och sätta ut djurparksvalpar redan till våren är vilseledande, bland annat av det enkla skälet att regeringen inte försäkrat sig om att svenska djurparker är beredda att medverka till en utplantering under de villkor det skulle bli fråga om.

Att det verkligen kommer att födas för ändamålet lämpade valpar till våren är dessutom långt ifrån självklart. Det finns också en rad andra frågor som måste besvaras och risker som måste bedömas innan det förslag Naturvårdsverket lagt fram ens kan värderas sakligt.

Ett problem är att vargvalpar i svenska djurparker vanligen föds flera veckor senare än i den vilda vargstammen. Samtidigt bedömer Naturvårdsverket att åldersskillnaden mellan införda valpar och deras vilda kullsyskon inte bör vara större än en vecka. I annat fall finns en stor risk att nykomlingarna dödas eller överges när varghonan flyttar valparna, vilket hon regelmässigt gör när människor varit framme vid lyan. Naturvårdsverkets förslag innehåller inga lösningar på detta problem.

Det finns heller inga garantier för att djurparksvalpar som eventuellt klarar utsättningen överlever en licensjakt nästa vinter.  Om de skjuts innan de hunnit reproducera sig är ingenting vunnet. Den svenska djurparkspopulationen vilar på en smal genetisk bas, och ärftliga defekter var tidigare ett problem. För att inte riskera att dessa anlag förs in i den vilda populationen krävs omsorgsfull analys av stamboken innan vargvalpar sätts ut. Naturvårdsverkets förslag berör inte detta problem.

Ett tredje problem rör den lokala förankringen av vargflytt. Internationella erfarenheter visar att processer kring flyttning av vargar måste få ta tid om man ska få acceptans för dem. Misstag i det avseendet kan, som Naturvårdsverket påpekar i förslaget, öka motståndet och få återverkningar på hela rovdjursförvaltningen. I ett underlagsmaterial till förslaget skriver experter vid Lantbruksuniversitetets institution för Stad och Land, att förankringsprocesser måste tillåtas ta flera år. Regeringen, som annars visat stor omsorg om den lokala förankringen av rovdjurspolitiken, tycks ha bestämt sig för att bortse från denna kunskap.

Enligt regeringen står vargpolitiken på tre ben – licensjakt, vargflytt och lokal förankring. Jägarorganisationerna skulle förankra tanken på vargflytt bland sina medlemmar mot att man fick jakt på varg. Uttalanden från en rad ledande företrädare för organisationerna visar att mycket återstår att göra på det området. 

I de länsvisa viltförvaltningsdelegationer som regeringen  inrättat har det framförs krav på att utsättningen av valpar ska ”kompenseras”, bland annat.  genom att vilda valpar tas bort. Krav på en rad andra kompensationsåtgärder framförs också från jägarhåll, trots att den licensjakt som genomfördes förra vintern var en förtida kompensation för att jägarna skulle acceptera vargflytt.

Dagens förslag från Naturvårdsverket visar att frågor av avgörande betydelse när det gäller förutsättningarna för och riskerna med vargflytt återstår att besvara. Att i det läget forcera fram utsättning av vargar innebär inte bara att risken för ett misslyckande är stor. Det kan dessutom förvärra läget allvarligt, både biologiskt och socialt.

Vi vädjar till regeringen att inte fortsätta på den inslagna vägen. Stoppa den planerade licensjakten på varg 2011 och ge vargflyttprojektet rimlig tid för konsekvensanalys och social förankring.

 

MIKAEL KARLSSON

ordförande, Naturskyddsföreningen HÅKAN WIRGTÉN

generalsekreterare,Världsnaturfonden WWF ROGER OLSSON

ordförande, Svenska Rovdjursföreningen SVEN STENSON

ordförande, Djurskyddet Sverige


Publicerat

i

av

Etiketter: