”Känn ingen sorg för hamnarbetarna i Göteborg. Ge dem istället ditt stöd i denna viktiga och unika konflikt där föreningsrätten står på spel”, skriver Mikael Ekvall (V), gruppledare i Region Jönköpings län, i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt.
På Jönköpings-Postens ledarsida (22/6) uppmanas läsarna att inte känna någon sorg för hamnarbetarna i Göteborg. I denna uppmaning är det bara att instämma, känn ingen sorg för hamnarbetarna, var istället stolt över att det finns en stark fackförening i Göteborgs hamn som står upp för sina medlemmars rätt att organisera sig och som faktiskt tar strid för sina rättigheter.
Befäst i regeringsformen
Artikeln på ledarsidan, som ser ut att vara intagen utifrån och inte skriven av någon på redaktionen, är förvånansvärt missvisande och innehåller en rad mycket konkreta faktafel. Det går naturligtvis att ta arbetsgivarens sida i konflikten, det är upp till var och en att bestämma sig för vad som är rätt och riktigt, men det skall vara baserat på kunskap om konflikten och vila på faktamässig grund. Artikeln i Jönköpings-Posten gjorde ingetdera. Istället ignoreras faktumet att detta är en konflikt sprungen ur föreningsrätten, som finns befäst i regeringsformen. I föreningsrätten deklareras att arbetsgivare och arbetstagare har rätten att tillhöra arbetsgivar- och eller arbetarorganisationer samt att nyttja medlemskapet för att verka för organisationen.
Att föreningsrätten står på spel är allvarligt för hela det svenska arbetarkollektivet. Sverige har inte haft en liknande konflikt sedan Saltsjölbadavtalet tecknades 1938. Konflikten är alltså unik i sitt slag och det förpliktigar naturligtvis alla som skriver om konflikten att vara någorlunda pålästa. Artikeln på Jönköpings-Postens ledarsida (22/6) innehöll tyvärr inte den egenskapen.
Vägrar erkänna förbundet
Arbetsgivaren vägrar erkänna Hamnarbetareförbundet som en fullvärdig motpart trots att de organiserar merparten av hamnarbetarna, ungefär 85%. Istället tecknar man enbart ett avtal med Transport. Hamnarbetareförbundet ser inget problem med att arbetsgivaren tecknar ett avtal med Transport. Men de kräver, i rimlighetens namn, att APMT också tecknar ett avtal med Hamnarbetareförbundet som ju faktiskt är majoritetsfack på arbetsplatsen. Det är inget konstigt med att en fackförening bedriver konfliktåtgärder när ett avtal redan har tecknats med en annan förening. Alternativet är ju faktiskt en verklighet där fackföreningar med ringa organiseringsgrad kan teckna avtal med arbetsgivaren och på så sätt helt lamslå de övriga arbetarna, som då inte längre kan göra något för att förbättra sina arbetsvillkor eller ens försvara sig mot en arbetsgivares destruktiva personalpolitik.
I artikeln beskrivs en dysfunktionell hamn med en kraftigt decimerad produktionskapacitet, något som påstås allvarligt skada svensk ekonomi. Indirekt ges hamnarbetarna skulden för att hamnen nu producerar blott en tredjedel av sin fulla kapacitet. Sanningen är en helt annan, Hamnarbetareförbundet har strejkat 8 timmar i år och 44 timmar förra året. Sammantaget har de strejkat 140 timmar. Arbetsgivaren APMT däremot har ställt arbetarna i lockout två tredjedelar av dygnet i över 300 timmar. Det är alltså snarare arbetsgivaren som förhindrar och sinkar arbetet och inte hamnarbetarna. Hamnarbetareförbundets stridsåtgärder har faktiskt varit begränsande och de har riktat in sig på ett antal mindre punktstrejker, övertidsblockader och ett stopp för nyanställningar. De lockouter som APMT sjösatt har varit av mycket större omfattning än så och med största sannolikhet haft en betydligt större ekonomisk skadeverkan på svensk ekonomi än Hamnarbetareförbundets stridsåtgärder.
Fackföreningsfientlig
Konflikten bottnar också i att APMT använder sig av en aggressiv och fackföreningsfientlig personalpolitik. APMT har manglat sina tjänstemän till den milda grad att Unionens fackklubb tvingats att lägga ned. APMT har helt utan förhandling sagt upp ingångna överenskommelser och dessutom försöker de kringgå både föräldraledighets- och semesterlagen. Arbetsgivaren vägrar in i det sista att godkänna Hamnarbetareförbundets skyddsombud och vägrar dessutom att förhandla med dem. Konflikten handlar alltså inte om avtalsfrågan utan helt enkelt om föreningsrätten. Lösningen är emellertid avtalsfrågan.
Hamnarbetarna i Göteborg är inte de kräsna lyxarbetare på det sätt som de framställs i artikeln och de har inte heller löner på den nivå som påstås. Lönen för en hamnarbetare är cirka 29.000 plus tillägg för obekväm arbetstid. Hamnarbetarna har dessutom varit beredda att avstå årets lönepåslag i gengäld mot att arbetsgivaren lyssnar på deras andra helt rimliga krav. Konflikten handlar om något mycket viktigare än lön. Inte minst i tider då de borgerliga partierna gör sitt bästa för att inskränka fackliga rättigheter ytterligare, samtidigt som den svenska socialdemokratin ter sig allt mer vilsen i arbetsrättsliga frågor och talar om att se över strejkrätten.
Så nej, känn ingen sorg för hamnarbetarna i Göteborg. Ge dem istället ditt stöd i denna viktiga och unika konflikt där föreningsrätten står på spel.
Mikael Ekvall (V)
Gruppledare
Region Jönköpings län