Allt för ofta, varje vecka, dyker det upp verksamhetsproblem inom koncernen Vetlanda Kommun. Sakfrågor blir inte belysta på sätt som allmänheten känner förtroende för. Vad gör kommunstyrelsens fyra kommunalråd, som rimligen ska kunna sitta inne med detaljinformation för kommunikation i offentliga rummet. Om sådant som kan kopplas till att allmänheten ska kunna bedöma skäligheter, laglighet av skilda slag före beslut för som nu tillträdet av Dalbo i går 1 febr. i Ramkvilla.
Vad kan detta nu leda till för hela styrelsen i Witalabostäder där alla sitter med personligt ansvar i en bolagsstyrelse?
Vetlanda Stadshus AB har en VD som föredragande inför styrelsen i det bolaget, samma person sitter i ledande funktion i den gruppering av intressenter som nu köpt Dalbo.
Hade Ramkvillabor och mäklaren haft sinnesnärvaro, rättspatos och med stor tydlighet redogjort för att här är fråga om 14 lägenheter, tillredningskök, samlingslokaler och andra allmänna utrymmen, byggnader belägna på en mark som är vackert beläget i centrum och om de bemödat sig att genomföra en ordentlig marknadsföring, – då påstår jag att ärendet är försumligt hanterat av bolagets styrelse. Kräva deras avgång är för tidigt att väcka, bolaget är dock nära ruinens brant enligt deras egen redovisning om läget för ekonomin.
Fyra kommunalråd eller kommunchefen har inte tagit initiativ för att se till att kommunen går in som köpare till Dalbo – för belopp som motsvarar gällande köpeskilling, d.v.s. utnyttjar kommunens förköpsrätt.
Tekniska förvaltningen har kompetens för att förvalta, de kan se tiden an och sälja till annat värde än nu avgivna och accepterade skambud.
Min förhoppning är att fler än Jan-Erik Josefsson (kd) ger till känna hur det inre livet i bolagsstyrelsen gestaltar sig. Det ger ändå inte fribrev för någon i styrelsen, personligt ansvar gäller för alla som deltagit i beslut.
Kommunchefen är utesluten från möjlighet att ge ljus över affären, vem står då på tur för att ge en allsidig bild av sakfrågor utan inblandning av de erbarmligt hopplösa procedurfrågorna.
Vilka politiker ska stiga fram nu och utan snyft, ärligt ge oss en bild i efterhand om vad som föregått tillträdet i går av Dalbo i Ramkvilla.
Jack Andreén, Vetlanda
Kommentarer
Ett svar till ”Förtroendekapitalet ska vårdas bättre”
Ordf. i bolagsstyrelsen för Witalabostäder Peter G Sjöblad – bör sluta upp med tramsigt prat om jäv och annat larvigt snack kring procedurfrågor i Dalboaffären.
Klas Håkanssons kommunalråd (m) och Magnus Färjhages (kommunchef) – deras delaktighet i olika roller som köpare och inblandade i särintressen för Ramkvilla – är inte läge för att föra upp till diskussion som nu görs. Det finns annat väsentligt att prata om.
Deras roller i Vetlanda Stadshus AB ska vara primär bas för deras agerande. Hade de varit justa mot sig själva, tagit större ansvar för alla oss som ägde Dalbo, skulle deras agerande gått ut på att stoppa denna affär som företrädare bland andra i moderbolaget som är företrädare för ägarna.
Fokus ska riktas till hela bostadsbolagets styrelse och deras förmåga att bedöma affärsmässighet. Är läget så kritiskt att styrelsen till varje pris måste få ut 1 215 000 kronor för att klara ut de närmaste dagarna, bör man förklara krisläget på sådan grund.
Värden kan tas fram genom taxeringsvärdet.
Fastigheten är taxerad till 2 815 000 kronor som kan uppräknas till marknadsvärde som då blir 3 743 950 kronor.
Markvärde 257 000 kronor uppräknat till marknadsvärde blir 341 810 kronor.
De här värdena visar att byggnadskomplexet exklusive mark är sålt för 873 190 kronor.
Relaterat till utgångspris för försäljning som var 4 miljoner eller till fastighetstaxeringens marknadsvärde om 3,7 miljoner, – ska ifrågasättas hur styrelsens ansvar och affärsmässiga värderingar och beslut kan ses som korrekta och enligt de uppdrag de tagit på sig för att värna om bolagets bästa och i förlängningen allas bästa som ingår i ägarkollektivet, när man som jag ser det har spelat bort ca 3 miljoner.
Vem är skickad att förklara detta och kan revisorer i efterhand från olika plan ha synpunkter som bekräftar att det hela är korrekt och att dåliga affärer är möjliga när det offentliga spelar med skattemedel.