”Var har den moderata solidariteten tagit vägen?”, undrar Vetlandapolitikern Magnus Olofsgård (fp) i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt på tal om Anders Bengtssons (m) inlägg i migrationsdebatten.
[adrotate banner=”6″]
På Höglandsnytt den 11e mars kunde vi läsa moderaten Anders Bengtsons insändare om hans önskan att säga upp avtalet med Migrationsverket. Hans insändare väcker många frågor.
- Hur ser verkligheten ut idag?
- Hur ställer sig moderaterna till inflyttning generellt?
- Och till en avfolkningsort som Vetlanda speciellt?
- Har moderaterna tappat barnperspektivet?
- Har moderaterna tappat sin medmänsklighet?
- Eller bara sin ideologiska själ?
Jag minns samtalen med min farfar om hur självklart det var att hela familjen öppnade upp sitt hem för att hjälpa nödställda finska barn under andra världskriget. Då var det en självklarhet i den svenska folksjälen att hjälpa och ta emot nödställda från krig. Vad jag kan förstå var situationen inte bättre under krigsåren i Sverige än idag. Snarare tvärt om. Trots detta tog Sverige och min familj ansvar för nödställda och öppnade upp våra hem. Många av de finska krigsbarnen blev kvar i Sverige, fick jobb på Volvo, Asea och Atlas Copco, betalade skatt och blev goda svenskar.
Vi liberaler har alltid kämpat för solidaritet, rättvisa, mänskliga rättigheter och alla personers rätt till ett fritt och gott liv. Vi liberaler tar vår utgångspunkt ifrån den individuella människan och dess möjligheter att uppnå sina drömmars mål. Men med stor frihet kommer också stort ansvar. Ett ansvar att hjälpa och stötta andra människor så de får samma möjligheter till rättvisa och frihet son den vi tar för given.
Vi blundar inte
Vi blundar inte för att det är stora utmaningar med invandring, inte minst i Vetlanda, men detta är en mycket större och djupare fråga än matematik och avtalstolkningar. Detta är en fråga om hjärta, själ, ideologi och vilja. Vi anser att Sverige fortsatt ska ha en generös asylpolitik. Att integrationen i Vetlanda inte fungerar är moderaterna själva delaktiga i när man försämrar och försvårar. Den politik moderaterna bedriver lokalt innebär till exempel att personal sägs upp i skolan och resurser för stöd och hjälp minskar, just de resurser som behövs för att integration funkar på riktigt.
Sverige har alltid tjänat på invandring. Ett lysande exempel är nittiotalets balkankrig då Sverige tog emot många av dem som då flydde från krig och förtryck. Sverige tog då ett stort ansvar. Idag kan vi konstatera att nästan 700 000 utlandsfödda går till jobbet varje dag och bidrar till hela Sveriges välfärd och utveckling. Var fjärde läkare, var femte vårdpersonal, 40% av de som jobbar i restauranger och andra servicebolag är utrikes födda, många av dessa kom från krigets Balkan under 90-talet. Utan dessa skulle Sverige stanna. Utan dessa skulle våra gamla och sjuka inte få den omsorg och vård de förtjänar.
Vetlanda har idag ett avtal som innebär att vi skulle kunna ta emot 60 invandrare. Av dessa är 25 direktplacerade och 15 är ensamkommande barn. Anledningen till att migrationsverket och Länsstyrelsen vill att Vetlanda ska ta emot fler invandrare just nu är just kriget i Syrien. Ett frihetstörstande syriskt folk som reser sig i fredliga demonstrationer mot en diktator som svarar dem med gevärskulor och raketer.
1 miljon på flykt
Över 1 miljon är idag på flykt från Syrien och av dessa når 0,3 % Sverige. Av dessa 0,3 % är det bara var tredje som får uppehållstillstånd och stannar i Sverige. Det är alltså knappast fråga om någon massinvandring.
Om vi i Vetlanda skulle fördela den förväntade flyktingkvoten proportionerligt skulle det innebära ca 140 nya boende till Vetlanda. Nu är frågan från Migrationsverket bara om vi kan hjälpa 80 istället för 60 flyktingar. En ytterst modest ökning och väl inom ramarna för det möjliga, det solidariska och det etiskt rätta.
Jag vill bära detta solidariska ansvar vidare på samma sätt som min farfar gjorde för de finska barnen. Vi lever i en av Europas starkaste ekonomier och i en kommun med mångmiljon-överskott. Jag tycker det är högst rimligt att vi i Vetlanda ska ta vårt ansvar och hjälpa människor på flykt.
I folkpartiets Sverige är solidaritet med Syriens krigsoffer lika självklart som tacos till fredagsmyset, vi har en medmänsklig skyldighet att hjälpa och vi har barske mig råd, även här i Vetlanda.
Hur ser det ut i moderaternas Vetlanda?
Magnus Olofsgård, ordförande folkpartiet liberalerna, Vetlanda
Kommentarer
9 svar till ”Fp: ”Har moderaterna tappat sin medmänsklighet?””
”Vi blundar inte för att det är stora utmaningar med invandring..”
Floskler..Vem vill man lura och bluffa?
”Utmaning” är det nya politiska kodordet för ”stora svårigheter”
Vi har idag 400-450K arbetslösa, svenska företag säljs till utländska ägare som, självklart, saknar all känsla för Sverige.
Samtidigt hämtar vi årligen hit 50-100 000 lågutbildade som ska ”sysselsättas” men med vad?
Vi har ”arbetskraftsinvandring” av ännu mer lågutbildade som släpas hit, ofta av landsmän som behandlar dem illa..
Erkänner att jag röstade (m) i senaste valet, men nu vet jag inte, alternativet är sannerligen ännu värre!
Var finns förnuftet och insikten om att allt, och alla, ska betalas och då av våra skattemedel?
Vi kommer att hamna i samma fålla som Italien, Spanien och Portugal är i idag, men bara lite senare….
Om du menar att alternativet till alliansen är de rödgröna har du rätt i att det inte blir bättre.
Vi hämtar inte hit personer! Däremot söker personer asyl. Pga av krig och konflikter. Antalet arbetskraftsinvandrare är ungefär 17 000. Många av de som kommer hit är f.ö högutbildade, som magnus nämner. Det ska dock aldrig vara ett skäl till om man får asyl eller inte. Det handlar om medmänsklighet, solidaritet och förståelse!
Rikard. Det handlar också om ekonomiska resurser och vår välfärd
Tack för en bra artikel! Jag ställer mig fullt bakom dina värderingar! I dessa frågor står liberaler och miljöpartister för samma syn.
Mer av klarhet förväntas från Magnus Olofsgård, för att han ska kunna bli trovärdig.
Flyktingfrågan har engagerat många i detta mediet. Båda partiföreträdarna har fått kommentarer på sina synpunkter.
Utan möjlighet till inflytande i sakfrågan, annat än bekräfta att jag följer ett mycket märkligt spel från läktarplats och funderar nu mest över vart vill egentligen Magnus Olofsgård komma med sitt långa inlägg – som sin uppföljning av den fullt berättigade frågan som en moderat mycket modigt väckt offentligt.
Mina kunskaper är begränsade därför ber jag Magnus Olofsgård att på grund av sin beskrivning av det behjärtansvärda med att nu även väga in Syriers behov, tala då offentligt om vilka ekonomiska ramar du nu tänker dig och även konkret tala om antal personer vi bör kunna ta emot, annars kan Olofsgård inte bli trovärdig när han angriper en hel partiorganisation på ett ogrundat sätt. Han avslutar sin artikel med: ”I folkpartiets Sverige är solidaritet med Syriens krigsoffer lika självklart som tacos till fredagsmyset, vi har en medmänsklig skyldighet att hjälpa och vi har barske mig råd, även här i Vetlanda.
Kom igen nu Magnus Olofsgård och berätta om hur många flyktingar du kommer att plädera för och samtidigt gör klart för läsarna vilka insikter du har om ekonomiska aspekter, som omfattar statens ansvar och vilka miljoner vi sätter i spel av våra egna skattemedel.
Jag förvånas över att inte moderaterna ställer sådana frågor till Olofsgård då de på skamligt sätt blivit påhoppade.
Olofsgårds förhandlingsmodell har en politisk omvänd förhandlingsordning som jag ser det.
Både Samhällsvetenskapliga och nationalekonomiska forskningsresultat pekar på att hög invandring är oförenligt med ett välfärdssamhälle. Tecknen på att detta stämmer blir allt tydligare i det svenska samhället. Statsminister Reinfeldt bekräftar detta indirekt genom att gång på gång kräva att svensk industri ska börja inrikta sig på att leverera lågkvalificerade jobb istället för de högkvalificerade jobb som tidigare ansetts vara en förutsättning för att bevara och utveckla välfärdssamhället.
USA nådde sin invandringstopp år 1890, då man nådde 14.8 % av befolkningen. År 2011 nådde invandringen i Sverige 15.0 %, och den fortsätter att öka. Detta är en massinvandring, hur man än vrider och vänder på det.
Norge genomförde för ett antal år sedan en större undersökning om invandringens påverkan. Ett av de viktigaste resultaten var att fortsatt hög invandring, på sikt hotade norsk välfärd. Den norska regeringen tog inte bara till sig resultaten, utan har också vidtagit åtgärder för att minska invandringen till Norge, för att rädda välfärden.
Frågan är vilken solidaritet Magnus Olofsgård känner med de svenska medborgarna som arbetar och betalar skatt, och förväntar sig välfärd den dag de blir sjuka eller gamla? Vilken solidaritet känner Magnus Olofsgård med de svenska barn som lever i ett skolsystem som klarar av allt mindre för var år som går. Vilken solidaritet känner Magnus Olofsgård med svenska brottsoffer, som inte bara blir allt fler, men som också nekas upprättelse då rättssystemet blir allt sämre att genomföra sin uppgift.
Det är Magnus Olofsgård rättighet att propagera för invandrares rättigheter, men var då tydlig med att du prioriterar detta före den en svenska välfärdstaten.
Mycket bra innlägg av Fredrik Svensson,Håller helt med om hans analys om en hög invandrig kontra att behålla välfärdstaten.Tecknen i samhället på välfärdstatens devalvering blir allt tydligare,men inte för Magnus Olofsgård.Hans argument i invandrigsfrågan är som att köra fast i en leråker,istället för att backa och reflektera över situationen, så gasar han ännu mera.
Fredrik. Det bästa inlägget jag läst på mycket länge. Tack för det