Från de borgerliga partierna börjar nu frihetsbegreppet användas för att motivera och legitimera de stora skattesänkningar som genomförts under valperioden.
Som argument brukar man hävda att den som tjänar 20.000 har fått skattesänkning på mer än 1.000 kronor per månad och att den som tjänar 40.000 har fått skattesänkning på nästan 3.000 kronor per månad.
Skattesänkningarnas omfattning är sanna men de kan också beskrivas så att den procent som tjänar mest har fått 25 procent av alla skattesänkningar och de 10 procent som tjänar mest har fått 60 procent av alla skattesänkningar.
Det är onekligen så att mer pengar i plånboken ger större frihet. Men varför tycker då de borgerliga partierna att de som redan hade stor frihet ska få ännu större. De som hade låga inkomster anses inte heller behöva större frihet eftersom villkoren i försäkringssystem som A-kassan och sjukförsäkring försämras.
Bakom skattesänkningar på 100 miljarder finns naturligtvis en omfördelning i samhället. Den privata plånboken fylls på (och mest för de som redan hade) medan den gemensamma börsen minskar.
Därför möts vi av rubriker och verklighet som handlar om större barngrupper i förskolan, färre lärare i skolan samt minskade resurser till vården och omsorgen.
Friheten minskar för barnen och de gamla när välfärden rustas ned. I förlängningen talar redan ledande borgerliga företrädare, som ordföranden i Sveriges Kommuner och Landsting Anders Knape (M) att ”vi måste diskutera välfärdens avgränsningar och vad vi ska finansiera själva. Jag är övertygad om att vi kommer att följa utvecklingen i USA där individen betalar allt mer själv” enligt SKTF-tidningen.
Tydligare än så kan inte moderaternas politik sammanfattas. Några blir friare, medan de många får ofrihet, när man inte har råd till skola, vård och omsorg av bästa kvalité. Nu utlovas ytterligare minst 25 miljarder i skattesänkningar. Det leder till systemskifte och ett annat samhälle med ökade klyftor och hårdare klimat.
PETER PERSSON (S)
Riksdagskandidat