Inte sedan Olof Palme – och knappast ens då – har jag blivit så berörd av ett politiskt tal som det Håkan Juholt höll på partikongressen. Det vittnade om en grundsyn som vi länge saknat hos ledande i partiet.
Hans mänsklighet, personlighet, värme och intellektuella kapacitet men också humorn kan inte annat än ge oss som tror på arbetarrörelsens grundvärderingar annat än hoppfullhet för framtiden.
Hans öppning om kulturen överraskade säkert många. Men framförallt var den ärliga framtoningen om social rättvisa och solidaritet det som berörde mest och verkade komma från en person som menar vad han säger och därför kommer att arbeta för att det blir en realitet.
Några frågor skulle jag dock velat att han utvecklat lite mer. Det gäller Sveriges förhållande till EU. Där skulle jag gärna sett att han markerat en gräns för EUs inflytande på svensk politik. Inflytandet är alldeles för stort i dag och där måste EU backa. Vill verkligen Juholt regera ett Sverige där 80 procent av våra lagar stiftas utanför Sveriges riksdag? Med en tydlig markering i denna fråga kan han räkna med många EU-kritiska röster.
Jag delar ej heller hans åsikt om att vi skall slopa värnplikten och övergå till ett legoförsvar. Hur det skall bli med kärnkraften hade jag också velat få hans åsikter om. Där måste han – som jag också tror att han förmår – vara beredd till omprövning. Landsbygdens utveckling där vi bl a får en process av vårt jordbruk så att vi blir självförsörjande på baslivsmedel är en fråga som han bör prioritera högt. Jag hoppas att han kommer att ge svenska folket möjlighet att påverka inte minst dessa frågor.
Kunde inte undgå att också ha funderingar om Jytte Gutelands krav på ett ökat inval av unga i samband med röstningen om representanter i VU och partistyrelse. Ser man till de tre senaste SSU-orförandenas – före Guteland – inte särskild höga moral kan det knappast anses att de förtjänat/r bli invalda på ledande poster i partiet. Givetvis finns det många ungdomar inom SSU som också kan tjäna som föredöme, men de borde då agerar för att sådana som de nämnda inte kommer ifråga.
Ett av valen till partistyrelsen var i högsta grad en överraskning och besvikelse. Nämligen Carina Blanks, Gävle, inval i partistyrelsen. Ser man till Gävle i förhållande till andra kommuner så är det minst av allt någon socialdemokratisk politik som bedrivits där sedan Blank blev kommunordförande. Såväl när det gäller sysselsättning, företagsetablering, antal elever i förhållande till personalantal etc så ligger Gävle i vissa fall sämst och i många fall näst in till sämst i dessa och en rad andra samhällsviktiga frågor. Om de som nominerat henne också fått utse partiordförande kunde vi haft en högerman/kvinna på den posten i dag.
Men trots detta känns det i dag meningsfullt att åter bli socialdemokratisk partimedlem. Och detta i första hand för att en socialdemokrat valts till partiordförande, nämligen Håkan Juholt.
OLLE LJUNGBECK
Gävle