Vetlanda BK tog en mycket viktig hemmaseger mot Hammarby. Inför nästan 1500 åskådare vann VBK med 8-5 (4-1). Men även denna gång ställde man till det för sig.
I första halvlek, och fram tills dess att 20 minuter återstod, spelade VBK som det topplag man faktiskt är om man tittar i serietabellen. Då var man i en 6-2-ledning och hade dessutom straffslag fram till 7-2.
En straff som dock blivande tvåmålsskytten Niklas Gälman slog långt utanför. Till skillnad från den han satte fram till 2-1 i första halvlek och skottet han satte fram till 5-1.
Efter straffmissen fallerade VBK:s spel – igen. Precis som det gjorde mot AIK hemma i andra halvlek och senast i första halvlek mot Sirius.
De gulsvarta parkerade sig utanför eget straffområde och lät Hammarby komma i anfall efter anfall. Och med fem minuter kvar att spela hade Hammarby gjort 6-3, 6-4 och 6-5.
Men räddaren i nöden skulle visa sig bli Patrik Johansson. Han gjorde 7-5 och 8-5. Lägg därtill att han även gjorde 6-1-målet, efter att tagit ner ett lyft från Simon Lundström. Johansson svarade därmed för VBK:s tre sista mål.
VBK:s övriga mål gjorde Emil Fedorov, Emil Nordström och Axel Ekholm. Men VBK årgång 19/20 är en gåta. Hur kan man spela så bra som man gör i en timme för att sedan underprestera i andra delar av matchen?
Spelare och ledare verkar paralyserade. Man gör inget rätt. Nu är det uppehåll för landslagsuppehåll i nästan två veckor.
Den tiden borde man nog ägna åt en djupare analys av de enorma svackorna istället för att träna på isen…
LEIF HEDBERG