”Då är jag nära att krevera”, skriver bandyexperten Leif Hedberg i en krönika (del 1) inför Vetlanda BKs hemmapremiär på onsdag. Det handlar om Vetlanda BKs förmåga att spela onödigt dåligt.
Vetlanda BK:s elitseriepremiär är över och på onsdag väntar en hemmadito mot Västerås. VBK kunde lika gärna fått med sig båda poängen från Bollnäs men det blev ”nada” efter en sällsynt dramatisk avslutning.
Då ska man veta att Bollnäs förra säsongen bara förlorade två hemmamatcher, mot topplagen Sandviken och Edsbyn. VBK lämnade alltså premiären med en uddamålsförlust och man gjorde det med den svartgula flaggan i topp. Senaste VBK var på Sävstaås blev det förlust med klara 7-1.
Jag såg under stora delar ett helt nytt försvarsspel av VBK. Man stod upp högt i plan och stressade Bollnäs till flera misstag på egen planhalva. Och det gjorde man mot SM-finalisten från i mars.
Tyvärr tullade man på detta efter ledning 4-2 i mitten av andra halvlek vilket straffade sig. Det är dock lite oroande när motståndaren får bryta igenom som Per Hellmyrs gjorde vid Bollnäs första två mål. Här var VBK:styrspel helt obefintligt.
När VBK har fallit ner i eget straffområde med hela laget förutom en spelare och Hellmyr ändå kan friställa Helauvouri med ett djupledspass så är något mycket fel. 2-0-målet gjordes på ett liknande sätt.
Anfallsspelet var också piggt. Förutom inledningen på matchen. Då handlade om det ”gamla”VBK med ett evigt bollbytande på egen planhalva. Till absolut ingen nytta.
Förra Bollnäs-tränaren (som även tränat bland annat Sandviken, Broberg och Falun), Peter Isaksson, satt med som expert vid en av VBK:s matcher i World cup för två veckor sedan. När han skulle förklara VBK:s anfallsspel sa han ungefär så här:
”När mina lag har mött VBK så brukar jag rita upp en stor kvadrat på VBK:s egen planhalva och informera om att låt VBK hålla på och byta boll här. Då är det ofarlig.
Och det är just så här jag absolut inte vill se VBK spela. Man är då en större säkerhet bakåt än vad man ör farligt framåt.
Visst måste man värna bollen och avväga när man ska gå till anfall, men när till exempel en fartspelare som Tobias Nyberg passerat 3-4 motståndare på kanten och sedan vänder tillbaka till ”kvadraten” är jag nära att krevera.
Det är då man ska utmana. Det är då övriga nio utespelare ska flytta upp och fylla på för att ge understöd. De nio får då inte agera åskådare. Det räcker gott och väl med de som står utanför planen… om det nu är nio egna utespelare på isen…
Leif Hedberg