Hedberg hyllar VBK-ledningen

Innan säsongen inleddes så hade jag varit ganska säker på att jag i dessa rader hade fått sitta och skriva om hur VBK skulle rädda kontraktet med elitserien 2011/2012, eller i bästa fall slippa kvala för att hänga kvar.

Bandy-VM är slut, men de här raderna ska knappt alls handla om det mästerskapet. Det är i princip fullständigt ointressant. Synd bara att inte Kazakstan kunde besegra Sverige i bronsmatchen…

 

Då hade nämligen bandyvärlden växt lite eftersom vi fått fram en udda medaljör.Vi i Sverige kunde tagit den smällen. Men bandyn som sport hade behövt det.

 

Nej, det här ska handla om spelet om svenska mästerskapet, alltså slutspurten i litseriebandyn och en hyllning till Vetlanda BK och då främst tränarna Mattias Renholm och Sigge In-Fa-Lin.

 

Den duon har gjort underverk med säsongens VBK och skulle det bli SM-slutspel vill jag påstå att det är lika starkt gjort som 1986 då Hasse Ekman och Ulf Bernström ledde laget till sitt första SM-guld.

 

Då, 1986, innehöll laget storspelare som Stefan Karlsson, Kenth Hultqvist, Kent Edlund, Per Lennartsson och Patrik Johansson.

 

Den här säsongen finns inte en enda landslagsspelare i VBK även om givetvis Jonas ”Skorven” person skulle varit en. Han skulle varit given – synd bara att inte UK i Sverige (läs Franco Bergman) begripit det…

 

VBK 2010/2011 har istället innehållit en handfull juniorer i Jesper Jonsson, Erik Ivarsson, Philip Lennartsson, Tim Persson och Joakim Andersson. Som alla spelat mer eller mindre ordinarie.

 

Här har kanske Sigge och Renholm gjort det bästa jobbet eftersom man i match efter match gett juniorerna förtroende att spela.

 

Gå tillbaka till guldåren 91-92 och 95. Då var vägen in till A-laget mycket smal för VBK-juniorerna. Om den ens fanns…

 

Men så skulle man också få flera hundår därefter med bland annat degradering till näst högsta serien runt millenniumskiftet. Det var de tränarna och ledare som ledde laget dit fram som bäddade för den degraderingen.

 

I dag ligger VBK på den åttonde och sista slutspelsplatsen med fyra poäng ner till nian Tillberga.

 

Nu ser jag dock Sirius som ett större hot. Visserligen har Uppsalalaget en poäng mindre än Tillberga, men också en spelad match mindre och den är mot Boltic, ett lag som kanske till och med Skirö-Nävelsjö hade besegrat i dagsläget… Alltså en hämta-hem-seger-match.

 

Nu kan det förvisso ändå bli negativt kval men med tre hemmamatcher (Haparanda, Kungälv och Edsbyn) , två bortamatcher (Villa-Lidköping och Bollnäs)och en på neutral plan (på onsdag mot Broberg i Oskarshamn) så ska man undvika kvalplatserna.

 

VBK ska bara ha fyra lag efter sig efter den 26:e omgången.

 

Åter igen. Renholm/Sigge har gjort ett fantastiskt jobb med ett – som man såg det före säsongen – ganska mediokert spelarmaterial. Jag tar av min Kosa-mössa och hyllar mina två tränarkollegor.

 

Men inget utan att det kan bli bättre. I matcher mot ”sämre” lag måste man våga mer.

Man måste fylla på betydligt bättre i anfallen.

 

Som det är i dag så står sex-sju spelare kvar och tittar på när Jocke, Löfstedt, Knutson och kanske Björn ställer om till anfall.

Förmodligen vill man säkra defensiven om motståndaren snor bollen, men det är ju minst lika viktigt att göra ett mål framåt som att inte släppa in ett bakåt. Eller. Det är viktigare. Ett lag som efter säsongen har 77-77 i målkolumnen hamnar en placering höge upp i tabellen än ett lag på samma poäng som har 76-76 i samma kolumn.

 

Ett mål framåt är alltså mer värt än att inte släppa in något bakåt. Det är bättre att vinna med 10-9 än 1-0. Och då inte minst för publikens skull. Och här har VBK mycket, mycket att jobba med. Och väl är det. Det finns därmed en utvecklingspotential i laget.

 

Matchen i Målilla mot Sirius var till exempel bedrövlig att följa från Venhagsvallens läktare.

Usch vilken tråkig bandy och där gjorde sannerligen inte VBK och Sirius någon propaganda för bandysporten.

 

Får hoppas på en frejdigare bandy på onsdag i Arena Oskarshamn.

 

Inte bara hoppas för resten. Vi KRÄVER en roligare bandy. Annars tappar vi åskådare.

 

Jag var för övrigt i Oskarshamn i lördags och träffade flera Oskarshamnsbor som på onsdag ska gå på sin livs första bandymatch.

 

Ledare och spelare i VBK:  Visa då dem (och alla andra också) vilken underbar sport bandyn är!

 

Och vinn för f-n inte med 1-0! Vinn med 17-16!

 

LEIF HEDBERG


Publicerat

i

av

Etiketter: