Socialnämndens ordförande i Luleå, Margareta Bladefors Eriksson, framförde under torsdagen kommunens ursäkt till den 70-åriga dementa kvinna som i början på augusti förra året utsatts för två våldtäkter och ett sexuellt övergrepp inne på boendet.
Hon kunde inte, sade hon, svara på varför den Lex Sara-anmälan, som nu gjorts, inte hade gjorts redan för nio månader sedan.
Det var då övergreppen blev kända av såväl medicinskt ansvarig sjuksköterska som av enhetschef och andra ansvariga chefer inom boendet, vilka i stället valt att tysta ner vad som kommit till deras kännedom.
Det var i gårdagens teveprogram, Uppdrag Granskning, som tevetittarna fick bevittna hur en gravt dement 70-årig kvinna i början på augusti förra året blivit våldtagen vid två tillfällen och sexuellt trakasserad inne på ett av Luleå kommuns äldreboenden.
Tre ur personalen hade, enligt vad som framgick i programmet, var och en anmält till ansvarig sjuksköterska och andra chefer vad de bevittnat av de sexuella övergrepp som en 80-årig man inne på boendet utsatt den dementa kvinnan för.
Uppgifterna från personalen hade tystats ner, de hade ombetts att inte göra någon polisanmälan, endast skriva en avvikelserapport, där datumet för iakttagelsen i ett av rapporterna ändrats av någon i ansvarsställning.
Ingen polisanmälan, eller Lex Sara-anmälan hade gjorts av de ansvariga tjänstemännen. Inte heller hade kvinnas make eller döttrar fått någon information vad som hänt deras maka och mor.
Först efter tre månader hade maken fått en knapphändig information. Vad maken inte visste var att den 80-årige mannen då ännu bodde kvar på samma avdelning som den dementa hustrun.
Åtal väcktes mot den 80-årige mannen efter att två ur personalen, de som bevittnat övergreppen var för sig valt att göra en polisanmälan.
Åklagare yrkade vid rättegången i veckan som gått att mannen skulle dömas till minst tre års fängelse för två fall av våldtäkt och ett sexuellt övergrepp.
Innan Luleå tingsrätt avkunnar dom den 31 maj ska mannen genomgå en personundersökning för att se om mannens psykiska hälsa är sådan att han kan dömas till fängelse.
Den 80-årige mannen har under de nio månader som gått, sedan ansvariga för äldreboendet fått kännedom om övergreppen, tillåtits att bo kvar på samma avdelning som den dementa kvinnan. Endast en extra personal har tillsatts.
Såväl kvinnan som kvinnans make, vilken besökt makan på äldreboendet varje dag, har under dessa månader dagligen varit tvungna att konfronteras med den polisanmälde mannen.
Enligt Uppdrag Granskning var det först dagarna före rättegången som maken, genom tevereportern, fått kännedom om vilken man det handlat om och att denne fortfarande bodde kvar på samma avdelning som hans maka.
Ansvariga på äldreboendet menade sig inte har rätt att upplysa kvinnas närstående om det faktiska förhållandet och hänvisade till sekretess.
Inte heller menade de att de hade rätt att göra någon LexSara-anmälan då övegreppen skett mellan två av de boende (kunder på boendet).
De menade att en lex Sara- anmälan endast kunde göras i de fall då det handlat om att personal brustit gentemot kund.
Enligt Socialstyrelsen handlade detta om en felaktig tolkning av Lex Sara.
Socialstyrelsen har nu inlett en utredning för att undersöka om Luleå kommun brustit i ansvar och i sin hantering, då det gällt ärendet med den 70-åriga dementa kvinnan.
Och hur har det förhållit sig med det god man-förordnande som måste finnas i ett fall som detta?