”Jag skulle vilja att du förklarar hur maten kan bli billigare genom att betala ut stöd till obrukad mark eller till mark som man planterar energiskog på”, skriver bonden Christian Aronsson i en replik på Lars Håkan Halldins inlägg på Höglandsnytt Debatt.
[adrotate banner=”6″]
[adrotate banner=”53″]
Replik till: 2013-01-04 06:04 Debatt, Opinion ”Med sådana vänner behöver landsbygden inga fiender”
”Med en ansvarsfull politik kunde vi alla vara vänner”
Okunskapen är total om hur jordbrukspolitiken var tänkt och hur den fungerar, skriver Lars Håkan Halldin apropå att Birgitta Olsson (fp) och Kristina Yngve (LRF) försöker lyfta några av de frågor som jordbrukspolitiken egentligen bör fokusera på i en ny tid.
Dessvärre lyckas inte Lars Håkan Halldin, trots hans gedigna kunskaper inom området bringa någon större klarhet. Han ger oss förvisso en nyttig historielektion, det är alltid bra, man kan på så vis undvika att göra om en del misstag som man begått tidigare.
Men även om man varit med ett tag, finns det anledning att fundera på om det inte under resans gång kan ha hänt saker, som kan ge anledning att justera jordbrukspolitiken. Vi kan väl ändå vara överrens om att det finns många parametrar som påverkar vår livsmedelsförsörjning. De enda jag kan komma på, som är konstanta är väl fotosyntesen och multiplikationstabellen. Allt annat ändrar sig över tid. Därför välkomnar jag att politiker och företrädare för näringen träder fram och visar att de vill ta ansvar. Vi är inte direkt bortskämda med det.
Men vi är fler som behöver ta ansvar, både med att påpeka brister i dagens system, men också att komma med konstruktiva förslag på förändringar. Inte minst om man är gammal sakkunnig på området som jag vet att du är. Här har du en uppgift att fylla.
Inte så enkelt
Jag är visserligen inte så gammal som du är, tror det kan skilja 10 år, men jag minns 1995, när vi kom med i EU. Då var arealbidraget produktionskopplat, stöden blev följdriktigt högre om man hade en bördig åkermark i slättbygd än en magrare mark i skogs o mellanbygd. Det fanns en logik i det och hade stor acceptans då. Men kan du Lars-Håkan förklara, varför vi fortfarande har denna skillnad i stöd mellan olika regioner idag när stöden är frikopplade, för det är ju inte riktigt så enkelt som du ger sken av i din artikel. Det är inte bara arealen som bestämmer totala stödet, det spelar en avgörande roll i vilken landsända marken ligger också. Menar du på fullt allvar att det kostar mer att hålla marken i ”hävd” på slätten än i skogsbygden?
Folk svälter i världen
Vidare skulle jag vilja att du förklarar hur maten kan bli billigare genom att betala ut stöd till obrukad mark eller till mark som man planterar energiskog på. Detta sker i en tid då vi knappast har något överskott av mat och folk samtidigt svälter i världen.
Det skulle även vara klädsamt om en gammal sakkunnig på området förklarar hur vi löser problemen med inlåsnings och kapitaliseringseffekterna. För att jordbrukarkåren är ålderstigen känner du till antar jag. Många av våra duktiga och intresserade ungdomar kan knappast räkna med att komma över någon mark heller, det behövs inga djupare expertanalyser för att förstå det. Men du borde kunna ge förslag på vad vi gör åt det.
Då markpriserna stiger och därmed arrendepriserna kanske du samtidigt kan förklara hur det påverkar produktionskostnaderna och hur det i sin tur påverkar livsmedelspriserna.
Christian Aronsson, bonde och konsult, Fjällbacka