Jobbskatteavdraget har ännu inte gett ett enda jobb. Arbetslösheten är 404-tusen den ligger på 396-tusen säsongsrensat. Det är inte bra. Arbetslösheten sjunker procentuellt tack vare att arbetskraften ökar med lika mycket i procent som befolkningen.
Risken är uppenbar att vi biter oss fast i en hög arbetslöshet. Klarar vi inte att få ned siffrorna till under 250-tusen när nästa lågkonjunktur kommer, då glider talen upp mot 500-tusen helt oacceptabelt.
De siffror som redovisas från Arbetsförmedlingen och SCB andas överoptimism och är lite tillrättalagda. Man vågar helt enkelt inte säga att arbetslösheten i absoluta tal ligger på nivån massarbetslöshet.
De som läst lite elementär ekonomi på högskola och dylikt eller kanske studerat en del ekonomiska nobelpristagare vet att ekvationen för jobbskatteavdraget är följande. För att få igång ekonomin måste kostnaden för arbetskraften sänkas realt det innebär att man ger mycket låga lönelyft och subventioner jobben med skatterabatter så att inkomsttagaren går jämt ut eller att lönen inte sjunker. Statlig lönepolitik har inte i detta land utan arbetsmarknadens parter står fria.
I Sverige har vi byggt in jobbskatteavdraget i lönebildningen för att staten skall slippa subventionera näringslivets lönebildning. Det innebär att målet för lönepolitiken är att det totala löneuttaget i landet skall ligga inom inflationsmålet medan den enskilda lönen skall öka realt i förhållande till inflationsutvecklingen. Uppfyller man det målet då ökar de reala skatte- och avgiftsintäkterna i hela samhället. Det är detta som är den gordiska knuten för starka statsfinanser. Lönebildningen har gett statskassan realt ökade skatteintäkter alltså ny köpkraft så man kan sänka skatten. 100 miljarder per år kostar skattesänkningen totalt 600 miljarder på sex år.
Vår lönebildning ökade rallöner inom inflationsmåttet ger oss en urstark konkurrenskraft internationellt våra priser mätt i volym och kvalité ökar saktare än omvärlden. Dessutom har lönerna i näringsliv och offentlig sektor de senast 18 åren ökat saktare än verksamheten kostnadsmassa. Sverige är ett av de få länder i världen där
1. Lönerna ökar realt
2. Lönernas andel av kostnadsmassan minskar Det blir varje år realt billigare anställa arbetskraft.
3. Skatter och avgifter ökar realt och ger den gemensamma sektorn ökad köpkraft.
Jag tycker inte det är fel att sänka skatten men det skall ske på ett intellektuellt och genomtänkt sätt. Mitt grundidé är att man mäter skattetrycket minskar skattetryckets tillväxt eller sänker det. Helst sänker det med reala termer alltså efter inflationens framfart. Den summa som sänkningen motsvarar ökar farten i ekonomin. Sänkningen skall ske med ett likt belopp t.ex. 350 kr i månaden för alla och lika. Detta ger dessutom nya jobb istället för att subventionera näringslivets lönebildning.
Sedan får man omfördela inom skatteuttaget för om principen skall gälla kan man under ett antal år sänka inkomstskatten avgifter mm sedan måste man bestämma sig hur t.ex. avgiftstrycket skall finansieras. Klokskap, insikt och rättvisa skall karakterisera skatte- och jobbpolitiken.
LARS-HÅKAN HALLDIN ©Oberoende Centerpartist