Parallellt med Socialstyrelsens uppblåsta pandemihot om svininfluensa startade Jordbruksverket sin kampanj mot blåtunga hos klövdjur.
Skillnaden är att massvaccineringen mot blåtunga, trots starka protester från djurägarna, har pågått i det tysta. Utan genomslag i radio och tv och de stora tidningarna.
Det som är riktigt obehagligt med den onödiga blåtungevaccineringen är att de djurägare, som med omtanke om sina djur, motsatte sig vaccineringen hotades av jordbruksverket med indragna EU-bidrag. Om inte det hjälpte kom man med polis och genomförde vaccineringen med tvång.
De farhågor djurägarna hade inför vaccineringen har i många fall bekräftats. I spåren efter det oprövade och på dispens godkända vaccinet kom ett märkbart ökat antal kastade och dödfödda kalvar och försämrad dräktighet.
Hysterin hos jordbruksverket tog helt överhand när det första ”utbrottet av blåtunga” konstaterades i Skåne och Halland. Då sköt man fem friska kor. Det man hittat var antikroppar mot blåtunga, vilket är lika effektivt mot sjukdomen som vaccin.
Tvärtemot vad jordbruksverket uppger har inte ett enda falla av sjukdomen blåtunga konstaterats i Sverige utan bara i några fall antikkroppar mot blåtunga.
Det är farligt med hysteriska myndigheter. Det var inte bara de första avlivningarna av kor som visade att man tappat fattningen. De vanliga restriktionerna att inte få lämna mjölk eller lämna till slakt efter vaccinering slopades. Så konsumenterna har också fått sin dos av vaccinet.
En bonde som lyckats hålla stången mot den onödiga vaccineringen som stått emot övermakten och vänt sig till domstol för att slippa vaccinera är Anders Söberg i Vollsjö i Skåne.
Men nu ska det statueras exempel. Trots att jordbruksverket, efter genomförd vaccinering i södra Sverige, har blåst av den missriktade kampanjen ska Söbergs 48 djur tvångsvaccineras. Om så behövs med polishandräckning.
Föreningen Veterinärer i Sverige (ViS) som inte är anställd av jordbruksverket har gjort följande bedömning.
”Blåtungevaccinationen framstår för ViS som den hittills största skandalen inom svensk veterinärmedicin. Bakomliggande orsaker till den olyckliga utvecklingen måste analyseras och en ny smittskyddsorganisation som innebär tydliga rågångar mellan myndighetsfunktioner och ekonomiska intressen upprättas. Att statliga myndigheter över huvudtaget kan misstänkas agera för egen ekonomisk vinning visar att nuvarande ordning är förkastlig.”
RUNE LANESTRAND
tid redaktör för Småbrukaren