Arbetslinjen lägger ansvaret på de arbetslösa att hitta jobb som inte finns, eller ens finns behov av, istället för att planera samhället utifrån vad som behöver göras och sedan se till att alla får en chans att delta i samhällsutvecklingen.
Arbete är en källa till glädje, utveckling, sociala nätverk, kreativitet och – självklart – inkomst. För många blir det en källa till stress, enformiga uppgifter, utbrändhet och fastnagling i låglönefällan. Arbetslinjen är allenarådande saliggörande lösning på alla problem i dagens debatt, såväl till vänster som till höger. För 100 år sedan stod det 8 timmarsdag på LO:s affischer och för nästan 40 år sedan blev 40 timmarsveckan lag. Varje år blir vi lite effektivare och behovet av arbetade timmar minskar, men svaret från såväl S som M: Arbeta mer, producera mer, köp mer, mer tillväxt! Men inte bara människor blir stressade av krav på ständigt ökad arbetsinsats, även planeten stressas.
Den internationellt uppmärksammade rapporten Prosperity without Growth, från den brittiska regeringens Sustainable Development Commission, slår fast att produktivitetsökningarna i de rika länderna nu bör tas ut som sänkt arbetstid istället för höjd lön. Sedan 1950 har globala BNP femdubblats och kommer med nuvarande tillväxttakt att ha åttiofaldigats fram till nästa sekelskifte! Rapportförfattaren Tim Jackson menar att vi måste börja röra oss mot en jämviktsekonomi som inte förutsätter ständig expansion – och för att denna inte ska leda till ökad arbetslöshet, krävs arbetstidsförkortning.
För de flesta löntagare är en 30-timmars vecka nog att köpa det nödvändiga, 35-timmar kan ge lite fler möjligheter till välfärdsökningar, men med högre miljöbelastning. Men 40-timmar och konsumtionen som följer leder till kraftigt ökad miljöbelastning. Det blir då frågan om oekonomisk tillväxt där miljöskadorna är större än välståndsökningen. Tar man dessutom med sociala kostnader i form av stress, utbrändhet och mindre tid för barn och vänner är 40-timmarsveckan en förlustaffär.
Kortare arbetstid ger fler jobb. Att ha ett arbete är mycket viktigt och en 30-timmarsvecka ger fler chansen att ha ett. Skatterna måste vid en arbetstidsförkortning omfördelas så att inte låginkomsttagargrupper hamnar under fattigdomsstrecket, vilket innebär högre skatt för höginkomsttagare och sänkt skatt för människor med låga inkomster. Då kan arbetstidsförkortning även hjälpa människor ur fattigdom.
När Frankrike införde 35-timmars arbetsvecka ökade för första gången på flera årtionden löneandelen av BNP. Arbetstidsförkortning är en logisk konsekvens av det minskande behovet av arbete. Produktivitetsökningarna medför att antalet lönearbetstimmar per capita minskar kontinuerligt i Sverige sedan 1970 och detsamma gäller flertalet andra OECD-länder.
Den alltmer omfattande lyckoforskningen tyder på att vi inte blir lyckligare av ökad konsumtion efter att våra basbehov tillgodosetts. I de smältande polarisarnas tidevarv kan för övrigt konsumtion aldrig bli till en rent privat angelägenhet. Överkonsumtion av några blir till allas problem och fordrar gemensamma lösningar. Vilken annan klimatlösning kan vara
njutbarare för de arbetande än mer fritid? Vilken lösning kan ge meningsfulla och hållbara jobb till de arbetslösa? Vilken annan lösning kan vara mer människo-och klimatvänlig? ETELKA HUBERVice ordförande, Miljöpartiet de Gröna i Jönköpings Län