Kristna friskolor arena för respekt

Undertecknad läste i höstas en insändare i SmT av en adjunkt som handlade om problemen med mobbning i skolmiljö. Man läser återkommande insändare i olika sammanhang som handlar om mobbning i skolmiljö. Problemet är många adjunkter och skolpolitiska talesmän som skriver dessa inlägg själva inte inser vad grundproblematiken bottnar i. Vad anbelangar kristna friskolor exempelvis, så har jag aldrig hört talas om att någon mobbning förekommer mellan elever på dessa skolor.

På de kristna friskolorna respekterar eleven sina skolkamrater och sina lärare. På många kommunala skolor runt om i landet råder det däremot anarki. Våld, mobbning, hot och en total brist på respekt för sina lärare är ett mycket vanligt förekommande fenomen på kommunala skolor. Undertecknad har aldrig varit, och kommer aldrig bli kristen. Men det har aldrig hindrat mej från att ha insett vilken otrolig skillnad det är i kvalité mellan kristna friskolor och kommunala skolor.

Att de kommunala skolorna, efter den vänsterradikala ”revolten” -68, helt har byggts upp kring de marxistiska idéströmningarna kan nog ingen förneka. Det finns en frågeställning som har jag alltid har saknat i den politiska sfären. Och det är hur den ”nya generationen”, det vill säga ungdomar födda på 80- och 90-talet, skiljer sig åt vad anbelangar sitt uppträdande mot sina föräldrar i jämförelse med hur 40- och 50-talisterna uppträdde mot sina föräldrar när de växte upp. 40- och 50-talisterna växte ju i sina barndomshem upp kring de värderingar som de kristna friskolorna idag står för.

Ingen kan förneka att ungdomar ur den ”nya generationen” gång på gång får allt serverat på ett silverfat av sina föräldrar. De får alltid en ny chans om de stökar till det för sig. Många får bo hemma tills de är långt över 20 år, utan att de behöver betala varken mat eller hyra. Trots detta så behandlar många 80-talister sina föräldrar mycket illa. Jag undrar om 40- och 50-talisterna behandlade sina föräldrar på detta otacksamma sätt, som de själva blir utsatta för idag av sina barn? Jag vet redan svaret på den frågan, eftersom jag själv växte upp som tonåring i mitten av 50-talet. Jag och mina syskon fick tidigt veta att om vi gjorde ett enda misstag så skulle vi bokstavligt talat få stå med ”rumpan bar” och utan tak över huvudet. Tack vare att vi tidigt fick veta vilka regler som gällde, så ledde det till att jag och mina syskon klarade oss bra i livet.

Jag anser att 50- och 60-talisterna har daltat allt för mycket med sina barn under deras uppväxt. På grund av denna slappa och extremt toleranta uppfostran så lider idag många ungdomar av problem, som tar sig uttryck i många olika former. Det rör sig om allt från gatuvåld, psykiska problem och alkohol- och narkotikamissbruk. Jag är helt övertygad om att många 50- och 60-talister håller med mig i mycket i detta inlägg.

För att återknyta till debatten om de kristna friskolorna så anser jag att det är mycket beklagligt att de får utstå smutskastningskampanjer som drivs av socialistiska och liberala opinionsbildare. Jag stödjer förvisso de liberala krafterna i Sverige i många avseenden, och därför tycker jag det är än mer tråkigt att de inte inser att det är den historiskt förda Socialdemokratiska skolpolitiken som de bör rikta kritik mot istället för mot de kristna friskolorna. Självklart är säkerligen inte alla kristna friskolor i Sverige perfekta. Det finns säkerligen intolerans på vissa friskolor, som är grundad på allt för bokstavliga tolkningar av det kristna budskapet. Men att det finns avsevärt mycket mindre problem med mobbning och kränkningar på de kristna friskolorna i jämförelse med kommunala skolor, det står nog utan tvekan klart.