Debatt

MAKTEN ÖVER MATPRISET

Det blev med maten som med elströmmen avreglering ledde till högre (mat/ el) priser. Den som sätter priset på vår mat är den som har köpkraft den fattige göre sig icke besvär fruktansvärt men sant.

Det finns få näringar som kritiserats så grundligt som jordbruket. Det har ansetts vara den mest tärande näringen, dyrt och orationellt. Det är många som har uppfattningar om modernäringen. De flesta av dem har aldrig sett en åker, än mindre en ko.

Låt oss börja med den genomgripande revolution som jordbruket utsattes för 1985 då OECDs beramade rapport om det dyra jordbruket kom. Det var då som man la grunden till dagens jordbrukspolitik. Priserna var för höga på grund av gränsskydd och skattebetalarna betalade ut stöd som inte var motiverade. Allt detta ledde fram till jättelika konsumentsubventioner. Priset på mat var för högt.

Jag minns att jag hade en debatt med lärda män i OECD:s hörsal i Paris där jag hävdade en ogenomtänkt avreglering skulle kunna leda till att priserna på mat galopperar och kunna avsätta regeringar Svaret jag fick av de lärda männen var ”dumme Schweden”

De senaste 25 åren har näringen strukturrationaliserats. Mycket subsidier har lyfts bort. De stöd som finns är något så när produktionsneutrala, det vill säga man får inte stöd per producerad enhet. (Överskott) utan ett fast belopp per ha. Gränsskydd bytt mot tullar.

Den stora förändringen som skett är att de garanterade priserna på överskottsproduktion (intervention) är satta så lågt att de mer har karaktären av en grundförsäkring. Ingen har råd att producera mot intervention.

Det som skett är att överskottslager (intervensionslager) är helt borta. Det finns inga fysiska sådana lager längre.

Den andra revolutionerande förändringen är att världsmarknadspriser gäller på spannmål och produkter av spannmål som gris, kyckling, bröd, mjöl och foder med spannmålsråvara inblandat.

Bonden måste förr producera på känn. Det han sådde på hösten skördas på sommaren och säljs nästa höst. Det är mot denna bakgrund som de s.k. futuremarknaderna uppstått. De regleras av börser. Handeln går i korthet till så att den som vill ha spannmål om ett år köper det i förskott på t.ex. Chikagobörsen. Han tecknar ett kontrakt med börsen som garanter honom x kilo spannmål. Bonden å sin sida tecknar kontrakt på att leverera varan till ett i förväg fastställt pris. Tillgång och efterfrågan sätter priset på kontraktet eller rättare sagt köparens köpkraft. Man kan handla vidare med dessa kontrakt som med alla andra varor, den som behöver mer än utbjuden kvantitet kan köpa det till ett högre pris mm

Det som nu sker är att interventionen eller prisgarantin har flyttat in på en börs och prissätts. Bonden kan läsa av hur många terminskontrakt som finns och planera sin produktion därefter. Han prissäkrar 100 ha vete. Då vet han exakt vad han skall producera och minimerar kostnaden för sin produktion.

Ett litet problem uppstår under resan: överskottsproduktionen raderas ut, världsmarknadslagrens struktur förändras från att vara fysiska interventionslager till att hamna på båt eller lastbil. Reserverna finns i gårdarnas spannmålslager. Följden blir att den som skall ha spannmålsråvaran får ta fram den med hjälp av priset. Matpriserna stiger i hägnet av detta. Några världsmarknadslager i sin gamla form finns inte. Man räknar med att i dagsläget finns ca 400 miljoner ton ledig spannmålskapacitet i världen och den är prissatt.

Privatpersoner spekulerar i prisförändringar genom råvarufonder och optioner.. Detta leder till att mekanismerna säljare/köpare förfinas och den lediga kapaciteten av spannmål sjunker. Man brukar säga att under 300 miljoner ton ledig spannmålskapacitet utlöser prisrally med priser på över 2:- kr kilot. Sjunker kapaciteten ytterligare då stiger priset exponentiellt.

Vid ett läge där vi inte hade någon ledig kapacitet utan alla lager är tagna i anspråk går det inte bedöma priset på spannmål (Kanske 15:- kr kilot). Man brukar säga ”the sky is the limit. Himlen är pristaket”. Troligen skulle det utlösa allvarliga kriser. Med den förfining som pågår på världens börser kommer den lediga kapaciteten att minska och priserna ökar.

Förståsigpåare säger att det är produktionen av bilbränslen som driver priserna det är inte sant och lite obegåvat sätt att se på problemen. Ökar biobränslen från raps och vete så tas nya arealer i bruk som väl tillgodoser efterfrågan. Det är inte brist på arealer det är brist på köpkraft. Men har man inte satt sig in i problemen med prisökningarna då söker man de enkla svaren och ropar på regelringar och förbud. Sådana åtgärder späder bara på prisbrasan.

Produktutvecklingen av spannmål till biobränslen fortgår vad som behövs är en spannmål som är förädlat mot att det skall ge hög avkastning när den jäser till sprit.. Behöver inte ha bra bakningsegenskaper eller fodervärden. Bilbränslena kommer läsa sina problem.

Det som nu inte finns och inte kommer finnas i framtiden är säkerhetsmarginaler för kortsiktigt ökad efterfrågan produktionsbortfall genom dåligt väder missväxt mm. Delar av detta kommer byggas in i priset.

När märker du och jag av detta som konsumenter jo när priset på griskött, kyckling, bröd, mjöl och andra spannmålsprodukter börjar röra sig uppåt. Det behöver inte vara mer än en tia på grisköttet femma på kycklingen och en tia på brödet men för de som saknar köpkraft är det en katastrof för dem är matolja och mjöl basföda. Då kommer världens politiker dra öronen åt sig.

LARS-HÅKAN HALLDIN

Oberoende Centerpartist

Av: Redaktionen, [email protected] Gilla oss på Facebook