När Waidelich sa att Euron inte kunde bli aktuell för Sverige i hans livstid kändes det som att de EU-sympatiserande socialdemokraterna tagit sitt förnuft till fånga. Lite senare instämde Håkan Juholt att han i stort delade Waidelich uppfattning.
När Europaportalen nyligen intervjuade Juholt om hans syn på EU var dock tongången en annan. Visserligen höll han fast vid att vi inte skall gå över till Euron, men försvarade i stället en ökad överstatlighet som bland annat innebär att EU skall få granska den svenska statsbudgeten innan riksdagen fattar beslut! Han förespråkade också Eurobligationer.
Det förstnämnda står helt i strid med vår grundlag och innebär att Sverige inte längre är en demokrati och en suverän stat. Det senare – Euroobligationer – innebär att han riskerar att svenska folket skuldsättes eller får stå för förlusterna när de skuldsatta staterna gör bankrutt.
Jag trodde vid det här laget att demokratin, självstyret, var räddat för Sveriges del och vi skulle återgå till mellanstatligt samarbete där varje stat är suverän att forma sitt samhälle.
Med Juholts nya uttalande är inte faran över. Detta måste innebära att vi EU-kritiker nu åter måste agera mot de politiker som lever i en annan verklighet än den verkliga.
Vi borde ha medvind eftersom drygt 70 procent av svenska folket säger nej till Euron. Sannolikt borde det vara lika många som inte vill bilda federation eller överlåta mer makt till det konkursbo och byråkratiska organisation som EU är. Trots att jag är genuin socialdemokrat kan jag inte tänka mig att lägga min röst på ett parti som inte låter mina barn och barnbarn växa upp i en demokratisk och fri stat.
OLLE LJUNGBECKGävle