Pressens Opinionsnämnd har prövat elva publiceringar med koppling till skvaller- och häxjaktsskandalen ”metoo”. Publiceringarna har avsett sammanlagt fyra personer. Nämnden har funnit att tio av publiceringarna har inneburit att tidningarna har brutit – i ett fall grovt – mot god publicistisk sed.
Pressens Opinionsnämnd har till uppgift att avgöra om en enskild person har tillfogats en oförsvarlig publicitetsskada.
Nämnden har nu prövat elva publiceringar som har koppling till #metoo och som har anmälts av de fyra personer publiceringarna har gällt.
I besluten framhåller nämnden att frågor om sexuella kränkningar och trakasserier, inte minst i arbetslivet, har ett uppenbart samhällsintresse och det är därför angeläget att frågorna behandlas i massmedia. Enskilda måste då kunna bli föremål för en närmare granskning.
När det gäller bedömningen av vilka personer som av olika skäl får tåla en sådan granskning uttalas att detta måste göras på ett allsidigt sätt med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet. Några precisa avgränsningar av vilka kategorier av personer som i detta sammanhang kan betraktas som offentliga personer eller som av andra skäl får vara beredda på en hårdare granskning går inte att lägga fast. Det innebär t.ex. att den som är opinionsbildare kan få tåla att dens åsikter och handlingar granskas noga och ingående när de har beröring med yrkesrollen och de frågor som personen bildar opinion i.
Nämnden betonar vidare i flera av besluten att när en namnpublicering sker och den utpekade kan drabbas negativt är det av stor betydelse att tidningen är återhållsam och ansvarsfull vid publiceringen. En grundläggande förutsättning för att en publicering ska vara förenlig med god publicistisk sed är att det finns belägg för uppgifterna.
Främst på grund av att tidningarna inte har haft tillräckligt belägg för att publicera de allvarliga anklagelserna och påståendena – som i många fall ligger långt tillbaka i tiden – har nämnden funnit att tio av artiklarna har inneburit att tidningarna har brutit mot god publicistisk sed. I ett fall anser nämnden att publiceringen har sådana brister att tidningen har grovt brutit mot god publicistisk sed.
En av publiceringarna frias. Det beror på att den omskrivna personen inte har namngivits och att vad som i övrigt publicerats inte kan anses ha inneburit att personen har identifierats på ett sätt som lett till en oförsvarlig publicitetsskada.