I flera år har vi fått höra att moderaternas viktigaste uppdrag är att skaffa fler jobb och minska det s.k utanförskapet. Jobb, jobb, jobb har upprepats i sådan omfattning att man själva döpt om sig till” arbetarparti”.
Den enda vägen har att skaffa de nya jobben har varit att sänka skatterna enligt deras ekonomiska teori. Därför har man ”tvingats” försämra arbetslöshets och sjukförsäkringar samt minska resurser till annan gemensam verksamhet. Således har den sjuke utförsäkrats, barnen fått mindre resurser i skolan och äldreomsorgen bantats för att det skulle bli fler jobb.
Resultaten ser vi nu efter fem år med en moderatledd regering. Arbetslösheten är större och det s.k utanförskapet har inte minskat. Däremot har klyftorna kraftigt ökat. Den tiondel av befolkningen som tjänar mest har fått en 50 procentig inkomstökning, medan den tiondel som tjänar minst bara fått 5 procent mer. Andelen av befolkningen som lever med låg ekonomisk standard har kraftigt ökat med moderatregeringen.
Vid senaste partistämman börjar moderaterna nu utvidga samlingen av lånade ord. Nu står man även för jämlikhet och rättvisa. Man påstod till och med att moderaterna deltagit i kampen för rösträtt och mot apartheid. Nu är det väl för många som lever och minns, så där försökte man göra en vacker reträtt från den mest avancerade historieförfalskningen.
Moderaternas lånade kläder började skava. När alla ord, nya färger och reklamblad utdelats är ändå moderaterna ett parti man i praktiken kan lita på. Motståndet mot det gemensamma välfärdsamhället, jämlikhet och solidaritet blir övertydligt när man ser politikens praktiska utfall. Hade det inte varit ärligare att välja den riktiga berättelsen?
PETER PERSSON (S)Riksdagsledamot