Mörkret sänker sig över Vetlandas politiker

Vi har haft ett val till bl a kommunfullmäktige i Vetlanda, ett val som enligt gängse regler skedde i demokratisk ordning. I en demokrati är det folkets vilja, som ska vara vägledande för dem som blivit valda.

Demokrati betyder ju att det är folket, de som röster, som ska styra och detta genom valda ombud. Det är alltså inte fritt fram för de valda att agera efter egen uppfattning, vilket det visat sig att de tycks tro. De måste lyssna till väljarna, folkets vilja.

 

När man följer debatten i Vetlanda får man klart för sig att folkviljan är som bortblåst. De valda agerar som om vi inte haft något val alls. Man får en känsla av att man, som i en diktatur, förbjudit ett parti, inte direkt men genom ohederliga metoder uteslutit det från inflytande.

 

Väljarna har med all önskvärd tydlighet visat, att man ville ha en förändring, något annat än vad det 40-åriga centerväldet och alliansen visat upp. Man krävde en förändring, inte en cementering av det rådande.

 

Nu tycks de valda C, M och understödda av S tro att förändringen skulle ske genom att inrätta ytterligare ett kommunalråd för att rädda centern, valets stora förlorare, kvar ytterligare en mandatperiod. Detta är inte någon förändring. Vi kommer att ha samma tre kommunalråd i stadshuset, låt vara att de kanske måste byta rum. Inte är det väl detta väljarna förväntat sig. Detta är inget annat än ett svek.

 

Den tidigare alliansen C, M, KD och FP klamrar sig fast. KD, FP och understödda av det förändrade MP, som deltog i socialdemokraternas Första maj-firande, ska nu bilda opposition. Det är bara den gamla alliansens medlemmar som bytt skepnad och kallar sig opposition. Men vi har i realiteten fortfarande den gamla alliansen, som bestämmer, helt i strid mot folkviljan. Man måste ställa sig frågan hur KD och FP ska kunna  vara i opposition mot sina gamla bröder M och C. Ska man opponera sig nu mot sin egen övertygelse? Eller? Det hela framstår som en konstlad, ohållbar konstruktion. Men hur denna stämmer in på KDs värdegrund har jag svårt att förstå.

 

S med Tommy Bohman i spetsen som kommunens starke man ska alltså vara den som har det yttersta ansvaret. Detta måste vara en näst intill omöjlig situation. Han sitter i kommunens ledning men utan att ha majoritet. Detta har fortfarande M, C, FP och KD, den tidigare alliansen. Att inneha en titel utan egentlig makt måste vara besvärande. Att vara en stark man i den situationen kräver trollkonster. Det fanns en möjlighet att få majoritet, men detta var omöjligt om man svartlistat VF. Eller ville man kanske inte vara i majoritetsställning?

 

Vetlanda Framåtanda, VF, blev valets tredje största parti efter S och M och dess ledare Jan Johansson fick mest kryss i valet. Skulle man följa folkets vilja, valresultatet, skulle VF få en framträdande plats i kommunens ledning. Men genom förtal, ryktesspridning, likt den då Jan Johansson flyttades till Sävsjö, och ohederliga allianser mellan förlorande partier lyckades man utmanövrera VF. Härtill kommer insändare av en feg krypskytt, som döljer sig bakom ”Med örat mot marken”, men vars formuleringar lätt går att spåra. Det avgångsvederlag Johansson fick var ett sätt för de då styrande att köpa sig fria från åtal om förtal. Den gången.

 

Allt det som drabbat VF och dess ledare är ett så grovt åsidosättande av valresultatet, folkviljan, att jag som gammal politiker har svårt att tiga still. Jag mår illa. Jag har inte lagt min röst på VF. Jag har varit S trogen allt sedan tonåren.

 

Alla partier tycks vara rädda för VF och dess framfart, i synnerhet för dess ledare. Man har fått en gemensam fiende, som enat de övriga partierna

 

Jag har under min tid som tjänsteman lärt känna Jan Johansson väl. Han var den som på ett mycket förtjänstfullt sätt svarade för näringslivs-, landsbygds- och EU-frågor med mycket stor framgång. Att vara för duglig, innovativ, är farligt om man ska bli politiker. Om Jan Johansson varit kvar i vår kommun hade bara för Landsbros del BOROkontoret säkert inte varit så gott som tomt och tandvårdskliniken inte nedlagd.

 

Den klantighet med vilken man hanterat valresultatet, inte minst mitt eget parti, gör att jag får ta mig en funderare på om jag LOKALT ska lämna mitt parti. Jag vill fortfarande tillhöra ett parti, även på det lokala planet, som inte bara kallar sig demokratiskt utan också är det.

 

Min förhoppning är att intrigmakarna inte erhåller någon förtroendepost i kommande nämnder och styrelser. Den nu tydligen beslutade partiöverenskommelsen har skett internt, vilket stärker mig i min uppfattning, att mitt eget parti glömt vad ordet demokrati innebär.

 

Tecknar en besviken och orolig

 

BERTIL NILSSON            

Landsbro

 


Publicerat

i

av

Etiketter: