”En riksdagsdagsmajoritet röstade 2011 för ett stopp av nya anvisningar till Fas 3. Regeringen har valt att inte lyssna utan fortsätter hänvisa folk dit i oförminskad styrka”, skriver Bodaforspolitikern Rikard Salander (mp) i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt.
[adrotate banner=”6″]
Inför valet 2006 lovade alliansen att arbetslösheten skulle minskas. Jobben skulle bli fler och människor skulle inte längre vara passivt instängda i olika arbetsmarknadsåtgärder.
6,5 år senare har sjukförsäkringen försämrats betydligt, med utförsäkring av tiotusentals personer som följd. En halv miljon personer har lämnat sina a-kassor. Sverige har blivit otryggare att leva i. Det är ett samhälle i finanskrisens spår, där allt fler långtidsarbetslösa fastnat i ett arbetsmarknadens slutförvar, även kallat för Fas 3 .
I december förra året befann sig 34 540 personer i fas 3, vilket är sista delen i regeringens jobb-och utvecklingsgaranti. Detta var en ökning med 5000 personer på bara ett år. Endast 15% som lämnat Fas 3 har gått vidare till arbete eller studier. Det är nämligen inte tillåtet att studera samtidigt som man befinner sig i Fas 3.
Många äldre väljer att hellre ta förtida uttag av sin ålderspension framför att vara kvar i Fas 3. Ersättningen är låg och för de som inte är med i en a-kassa handlar det om försörjningsstöd från hemkommunen.
Trots detta förväntas deltagarna vara på en arbetsplats och utföra ett jobb som vilken annan yrkesarbetande person som helst.
Mellan 2011 och 2012 ökade antalet unga personer i åldern 18–24 år i Fas 3 med 243 %.
En riksdagsdagsmajoritet röstade i juni 2011 för ett stopp av nya anvisningar till Fas 3. Regeringen har dock valt att inte lyssna på detta, utan fortsätter istället att hänvisa folk dit, i oförminskad styrka.
När ska regeringen börja inse att detta är ett ineffektivt, inhumant och dåligt sätt att få folk tillbaka till arbetsmarknaden? När kommer en riktig politik för fler jobb och när ska man börja respektera ett fattat riksdagsbeslut?
Rikard Salander (mp), Bodafors