”Flyktingpolitiken är antifeministisk – våra döttrar får betala priset. Den stora könsobalans som blivit resultatet av de senaste årens flyktinginvandring av ensamkommande män och pojkar är förödande för våra jämställdhetsmål.”, skriver Nässjöpolitikern, riksdagskandidaten och regionrådet Malin Olsson (m) i ett inlägg på Höglandsnytt Debatt.
Idag på internationella kvinnodagen fyller min dotter 18 år. Tyvärr har hon och hennes jämnåriga systrar nu kommit att bli en tydlig minoritet i förhållande till antalet jämnåriga pojkar i Sverige. På grund av de senaste årens kraftiga asylinvandring är könsgapet för ungdomar födda 1999 och 2000 nu rekordhögt.
Enligt SCB:s befolkningsstatistik är könsobalansen för 18-åringar i Jönköpings län nu hela 17 procent. Det vill säga på 100 kvinnor går det 117 män. Till detta kommer alla asylsökande som fortfarande väntar på beslut eller som fått avslag men ännu inte lämnat landet. Denna situation är unik i Sverige. Vi har nu ett större könsgap än Kina, och vi aborterar inte några flickfoster. Att Sverige, som ett av de mest feministiska länderna i världen, idag styrs av en regering som inte verkar bry sig om så kraftiga förändringar i könsfördelningen är anmärkningsvärt. Istället vill man spä på detta könsgap genom att införa den så kallade gymnasieamnestin för dem som fått avslag på asyl och uppehållstillstånd.
Varför är detta könsgap då ett problem? Min 18-åriga dotter och hennes jämnåriga har vuxit upp med genuslektioner i skolan, lärt sig att problematisera maskulinitet, att ta plats och att inte ta någon skit. De har uppfostrats till fria individer, med stort eget bestämmande och där flickor och pojkar är lika mycket värda och har samma rättigheter. Dessa flickor och unga kvinnor möter nu pojkar och män som i kraft av sitt numerära övertag, men också utifrån en förtryckande attityd, tar sig friheter både verbalt och kroppsligt.
Med en kvinnosyn som tar jämställdheten tillbaka till 1950-talet möts våra döttrar plötsligt av pojkar och män som får uppväxtens jämställdhetsideal att framstå som närmast utopisk. Den stora könsobalans som blivit resultatet av de senaste årens flyktinginvandring av ensamkommande män och pojkar är förödande för våra jämställdhetsmål. Vi har lämnat problemet med flyktingkris till våra döttrar i 17-20-årsåldern.
Jag menar att dagens flyktingpolitik är antifeministisk. Både gentemot våra flickor och kvinnor här i Sverige, men också mot de flickor och kvinnor som aldrig får chansen i flyktingströmmarna. Flickor och kvinnor som i dessa länder saknar tillräcklig status för att satsas på och som i många fall aldrig skulle klara den strapatsfyllda flykten till Sverige. De blir kvar och lämnas åt sitt öde.
Att förmågan att korsa gränsen till Sverige ska vara den bästa indikatorn på en människas behov av asyl är helt orimligt. Sverige kan idag inte kalla sin migrationspolitik för feministisk. Detta vill Moderaterna förändra genom att införa ett kvotflyktingsystem istället för dagens asylinvandring.
Malin Olsson (M)
Regionråd och riksdagskandidat