Sedan tio dagar tillbaka pågår återigen krig i södra Kaukasus. Det armeniska folket fruktar för sin existens, skriver Höglandsnytt i en ledare.
Dynastistyrda diktaturen Azerbajdzjan har gått till anfall mot grannlandet Nagorno-Karabach som sedan drygt 25 år är en självständig men icke-erkänd demokratisk stat befolkad av armenier.
Azerbajdzjan och dess allierade Turkiet har gjort kraftiga attacker mot civila mål. Huvudstaden Stepanakert är utsatt för granateld, klusterbomber och missiler. Men Sveriges television beskrivs befolkningen i Nagorno-Karabach som separatister när de försvarar sitt hemland. På kort tid har flera hundra soldater och civilpersoner dött i kriget. I Armenien har total mobilisering införts.
SVT beskriver också kriget som en ”konflikt”. Armenierna är väl medvetna om Azerbajdzjans och Turkiets avsikter och drar sig till minnes folkmordet på armenierna på 1910-talet. Man är väl medveten om att något liknande mycket väl kan hända igen. Den armeniska diasporan, som är en följd av folkmordet, är talrik, cirka nio miljoner personer. Diasporan har på kort tid bidragit med cirka 600 miljoner i privata donationer till försvaret av Nagorno-Karabach och Armenien och återuppbyggnaden av de förstörda städerna.